Mitt Kobjer - repliken

Här kommer Fredriks bilddokumentation av Kobjer! Värt att notera är att han använt sig av fine-kameran, med fine-objektiven... Nej då, jag är inte alls en dålig förlorare! ;-) Fredrik har begagnat sig av temat "Kobjer ur ett gräsrotsperspektiv" och konsekvent plåtat med vidvinkel.


Tennisbanan.


Kobjersporten.


Cykelväg omgärdad av stenmurar.


Tågbanan intill.


Vad hände med det svenska tennisundret?


Mors hage.


Stolpe upp.


Felix på lekplatsen.


Övergångsstället vid Kobjers livs.


Bajstunna i tennisbaneparken.


Nyrenoverade förråd (vårt närmast).

Felix första ord!


"Intet ont anande..."

Vem vill vara som alla andra och inleda sitt pratande med att säga "mamma" eller "pappa"? Inte Felix inte. Han valde istället det användbara "ligg" som sitt allra första ord! Fast uttalat mer som "l-gg". Detta säger han med ett förtjust leende på läpparna varje gång jag kommenderar hundarna att lägga sig ner när Felix sitter och äter. Så nu antar jag att vi har antingen en blivande hundtränare eller blivande militär i huset...

Mitt Kobjer

Häromdagen hade Fredrik och jag en liten fotoutmaning. Vi skulle dokumentera vårt bostadsområde - Kobjer i Lund - ur ett annorlunda perspektiv. Så jag tog hundarna och den lilla kameran med mig på fotoexkursion under en timme. Det här var mitt bidrag (Fredriks kommer senare):




Fototeamet.






Cykelstigen dokumenterad genom en papperskorg.


Detalj i en träbänk där vi brukar sitta och mysa med hundarna.


Cykelbanan.


Kobjers livs bakom stockros.


Rutschbana.


Detalj på samma rutschbana.


Lekplatsen genom en annan typ av papperskorg.


Tennisbanan.

Östen i Pärup del 2



I den kvava värmen idag åkte Lena och jag med våra stora gossar till Pärup för att träna lite för Marie igen. Vi har hunnit med några pass själva sen förra gången och har varit väldigt nöjda med hur killarna har funkat. Östen fick t.ex. träna lite rallylydnad nere på brukshundsklubben i tisdags och var lös hela tiden på banan - trots att det kryllade av andra hundar! Det är ju så att ska jag fortsätta tävla rally med honom så måste han kunna vara lös, för det är bara i nybörjarklass man får ha koppel...

Idag inledde vi passet med stadga med störningar, vilket gick bra. Sen kallade vi in dem mot varandra, medan Marie slängde leksaker mellan dem. Det gick också utmärkt. För Östens skull hämtades ett gäng andra hundar ner för att agera riktigt taskiga störningar, men den lätte gick inte min grabb på. Till och med vid kaninerna och vaktlarna valde han mig! Lite linjetag av diverse päls- och vingbeklädda dummiesar hann vi också med - Östen hade först lite planer på att behålla dem för sig själv, men insåg snart att det var en dum idé - sedan var vi tvungna att ta paus. 

Med något mer nedsvalkade hundar drog vi därefter till skogs och tränade sökfält med alla dummiesarna. Guinness tyckte att allt var ganska obehagligt och ville helst inte gå i närheten av de läskiga tanterna (Marie och mig) samt våra blodtörstiga hundar (Agnes och Östen), men när han väl vågade sig ut i fältet apporterade han strålande! Östen tyckte däremot det hela var lattjolajban och varvade söket med att rulla sig i löv och gräva gropar...

Som avslutning fick jag ta ut båda mina gossar (Sudden fick nämligen också följa med till Pärup och hålla Grappa sällskap när de andra jobbade) för att träna lite hanhundsmöten i trånga lägen. Marie och Tonie tog varsin hanhund och så gick vi fram och tillbaka på vägen utanför. Det var dock inga problem alls, men jag fick lära mig hur jag skulle gå och stå vid mötena, vilket var jättebra. Det gäller ju att sträcka på sig och visa att jag fixar biffen! Så nu ska vi ut och öva i parkerna runt Kobjer!

Idag fick jag också ett gäng efterlängtade bilder på Östen och mig från rallytävlingen den 22 juli! Det är Malin Björklund som tagit dem - tack Malin!






En bra dag

Dagen idag inleddes i Gårdstånga med att Sudden gick ett öppenklass viltspår. Han har inte gått något sen han blev champion så jag tyckte det var hög tid. Därtill skulle kompisen Xon, en tollare, gå sitt anlagsspår med matte Eva. Vi träffade Görel Hilborg och åkte tillsammans ut till den beryktade "dungen", som enligt Görel är full av allsköns vilt som ofta ställer till med problem för hundarna.

Sudden gick först. Han tog sig an spåret fint och kändes säker. Efter en liten ringning vid första vinkeln fick han en sticka i tassen så vi fick idka lite sjukvård innan vi kunde gå vidare. Sen knallade han på hur fint som helst utan några större problem. Efterhand mattades han något, man såg att han var trött, men han jobbade ändå oförtrutet vidare. Skottet gjorde dock att han piggnade till avsevärt. Dessvärre glömde han koppla på nosen efteråt, så han hade en hel del problem att hitta klöven! Dock inte värre än att det räknades som ett mindre tappt och kunde uppvägas av en mycket snygg återgång (enligt Görel, själv hängde jag mest bara på utan att veta vad som hände) där en råbock hade promenerat runt och lagt ut blindspår. Så det blev en etta och full poängpott! (Dock inget hp.)

Xon gjorde också en jättefin insats! Han tuffade på i sitt vanliga lugna fina tempo och såg ut som säkerheten själv, ända tills han missade näst sista vinkeln... Istället för att svänga höger gick han rakt fram ett bra tag, och sen vimsade han runt i en granskog till vänster. Som tur var kom han till slut rätt och kunde slutföra provet. Resultatet blev godkänt anlagstest! Grattis Eva och Xon!!!

Självklart måste även Östen få sitt lilla roliga en sån här dag. På kvällen träffade jag därför Lena och Guinness nere på Lunds Brukshundsklubb för lite lydnad och agility. Östen var SÅ duktig! Han gick lös hela tiden, var superfokuserad på mig och hade inte en enda tanke i världen (inte som han realiserade i alla fall) på att vare sig ta en svängom med Guinness eller smita ner till de söta små yorkshiretöserna som tränade längre ner på planen. Sudden fick också komma ut en liten stund och göra några slalom på agilitybanan. Han är så häftig att titta på, bara svischar genom pinnarna! Guinness fick göra lite kontaktövningar och apporteringar, men var emellanåt väl förundrad över den nya miljön för att kunna koncentrera sig på matte. Fast då och då glimmade han till och gick jättefint!