Sudden

Jag har ägnat mig på sistone åt att träna på att ta actionbilder på hundar. Vanligtvis är det Sudden - som är mest lättregisserad - som får agera modell! Här kommer ett smakprov på de bättre av bilderna:


















Till minne av Frida



Natten till måndagen den 6 juli dog Frida, mina föräldrars labrador. Hon blev åtta år gammal. På lördagen badade hon i Friseboda, söder om Åhus. Som på många andra ställen utmed ostkusten var det algblomning i vattnet, men just den här dagen hade det mesta drivit ut till havs. Även om vattnet såg ganska klart ut fanns det dock tillräckligt med blågröna alger, s.k. cyanobakterier (det är egentligen ingen alg utan just en bakterie) för att vara livshotande för en hund. Som den labrador hon var simmade hon i vågorna och fick i sig mycket vatten.

Dagen därpå var hon lite dålig, men detta sattes inte i samband med badet. Istället trodde man att hon ätit något olämpligt under en promenad, vilket hände ganska ofta. Lite lättare magbesvär brukade bli följden under någon dag, och därefter ett tillfrisknande. Men på natten till måndagen vaknade pappa av konstiga ljud nerifrån bottenvåningen, och då låg Frida i kramper. Strax därpå gick hon bort.

Frida var en pigg och frisk hund som var omtyckt av alla. Hon hade ett karakterisktisk sätt att prata på när hon fick besök, hon "knorrade" nästan som en gris. Tillsammans med mamma gick hon både lydnadskurser och agility, och så länge det vankades något gott till belöning så ställde hon gärna upp. Hon var också en duktig apportör med ett naturligt fint grepp och en god markeringsförmåga, även om hon inte tränades särskilt mycket.

Hanhundar höll hon kort, förutom när det handlade om mina. Östen blev hennes skyddsling när han var valp och hon två år gammal, och när sen Sudden kom in i familjen var hon snäll och lekte hon med honom så länge han orkade. Hon var nästan för snäll mot dem.

Frida var på många sätt den perfekta familjehunden. Hennes enda fel var förkärleken för att äta allt hon hittade, som t.ex. hundbajs och ruttna fåglar och fisk. Hennes bortgång sörjs av många fler än bara hennes matte och husse, såväl släkt med hundar som vänner och grannar saknar också denna fina tik.






Sant och sånt

Det var verkligen väldigt längesen jag skrev här på bloggen. Har kommit av mig av flera anledningar, men framför allt kanske för att sugen helt enkelt inte har infunnit sig. Nu är jag tillbaka, men om det är tillfälligt eller en nystart vet jag inte än. Tänkte i alla fall ge en liten snabb resumé av de större händelserna på sistone!

För en månad sen ungefär åkte jag med Östen till Dalbyveterinären för att utreda varför han blivit så "gammal" och stel på sistone. Har skyllt på mig själv, att det haft med kastrationen att göra eller att jag tränat honom för lite etc., men när han en dag inte kunde hoppa in i bilen själv gick jag direkt och ringde veterinären. Min extremt vaga beskrivning togs på stort allvar och hela hunden genomsöktes meddelst röntgen (allt utom huvudet röntgades!) samt ett helt gäng olika blodprov. Det visade sig att han hade såväl spondylos (pålagringar på ryggraden) som erlichia (som numera heter anaplasma) och utslagen sköldkörtel! Massor av tabletter knaprar han nu, sammanlagt 7,5 om dagen... Men det är det värt, för nästan omgående fick vi tillbaka vår glada och heltokiga hund!!! Nu tränas han mer än på länge (han har inte velat på sistone!) - det blir simturer varje vecka, långa promenader i raskt tempo, löprundor ibland, spårning och apportering (fast bara på bra underlag)! Detta han resulterat i 1,5 kilo mindre mage och större muskelmassa. Fast agility blir det aldrig mer, för han får inte hoppa.

Vi, dvs. båda hundarna och jag, har också avslutat vår eftersökskurs för Marie Strauss, Tonie Hardegård och Anette Andersson. Det var en lite annorlunda kurs mot alla andra jag gått, och just därför också väldigt spännande och lärorik. Bland annat fick vi träna på att undersöka skottplatser, skjuta (det var roligt!) och gå spår med massor av svårigheter. Det sista spåret jag gick var lagt med rådjur och överkorsat med två andra spår av vildsvin och därtill en iller (sammanlagt massor av människospår). Tillråga på allt låg det en död vildsvinsunge mitt i spåret (den hade vi inget med att göra!)... Det råkade slumpa sig så att allt detta skedde på nästan samma plats, nämligen precis där "lyckan" (en ögla i spåret) var lagt på mitt spår. Det var Östen som fick ge sig på det här, och han gjorde det med bravur! Vilken fighting spirit den hunden har!!! Kursen har lärt mig mycket om mina hundar, och ska jag sammanfatta det kort så är det att Sudden är en typisk provhund - han vill inte ha några överraskningar i spåret - medan Östen gillar att befinna sig i hetluften allra mest. Ju svårare, desto bättre! Skulle man gå ett riktigt eftersök med båda hundarna skulle man låta Sudden få jobba i början och Östen i slutet.

Några bilder från kursen:


Anette.


Tonie i sin fina mössa!


Marie.


Freja, en laika.


Labben Inka.


Gösta, bayersk viltspårhund.


Kexet, en basset.

Förra lördagen var det inofficiell agilitytävling på Lunds brukshundsklubb. Till largeklassen var 25 hundar anmälda. Jag startade Sudden och hjälpte därtill till som banchef. Det har inte blivit mycket av vårt agiliterande i vår annars, eftersom kursen har krockat med eftersökskursen som jag har prioriterat. Men Sudden var på hugget och gjorde två riktigt bra lopp! I agilityklassen kom han fel i slalomingången och fick därmed fem fel, men då hans tid var väldigt bra och det var få felfria räckte det ändå till en fjärdeplats. I hoppklassen gjorde han däremot inga fel alls - utan VANN efter ett jätteläckert och väldigt snabbt lopp!!!

Felix har blivit en stor kille nu och börjat på dagis. Sen ett par veckor tillbaka går han nu mellan 9 och 14, vilket känns ganska lagom. Det går bättre och bättre, men självklart blir han lite ledsen när man ska lämna honom. Sonja, som skolat in honom, är dock fantastisk och tar så fin hand om honom. Han har väldigt stort behov av henne och den trygghet hon ger, men det får han också verkligen. I torsdags hade de sommarfest på dagis, vilket bland annat innebar att en clown kom för att underhålla barnen. Det tyckte emellertid Felix var kusligt (han hade ju röd näsa!), så han och Sonja fick gå och leka någon annanstans...

Nä, nu tror jag inte att ni orkar läsa mer, så istället kommer här en bild på Fredrik som jag tog i Skrylle förra veckan. Det är den i särklass bästa bild jag tagit på honom!


Degeberga ånyo

I lördags åkte vi återigen till Degeberga för att hälsa på mormor, morfar och Frida. Till Felix glädje hade ett gäng kor släppts ut i en närbelägen hage, så dem skulle han titta och peka på gång på gång på gång... Lite tjatigt möjligen för oss andra som ju har sett riktiga kor förr.

Som vanligt togs det en massa bilder, men de flesta blev rätt dåliga. Det var skarpt solsken, och inne i skogen vid Hembygdsparken där jag promenerade 5 + 5 kilometer med hundarna var det randigt på marken överallt. Jag gjorde kvalificerade försök att ta actionbilder på Östen, men det misslyckades fullständigt. Nästa gång får vi nog skaffa en brun flatte, dom är MYCKET lättare att fotografera!

Enklare då att plåta en stillasittande gul labbe och lite blommor.







I söndags morse hämtade hundarna och jag upp Maria och Meia, sen åkte vi ut på Revingehed och gick morgonpromenaden. Trots att klockan bara var nio var det över 15 grader varmt. Sudden rullade sig i koskit, Östen grävde och Meia gjorde både och, så efter promenaden fick vi slänga ut hundarna i Tvedörasjön. Det protesterade dom inte mot.

Vi sextiden på kvällen körde jag ner till brukshundsklubben för att träna lite rallylydnad, men det var fortfarande rätt varmt ute så Östen orkade inget. Han är väldigt värme- och solkänslig. Sudden fick inte gå banan alls, för han blir lite väl speedad och jag vill dämpa honom lite nu för vanlig lydnad. Så vi använde de andra som störning istället. På sistone har jag blivit mycket tråkigare som lydnadsförare, just för att dämpa honom, och berömmer mycket sparsamt. Jag tittar heller aldrig på honom och försöker låta lite mer bestämd i rösten. (Jag har en tendens annars att bli alldeles för festlig...) Det funkar faktiskt väldigt bra, för jag tycker att han går mycket bättre nu! Så kanske blir det ett nytt försök på appellplan snart...?

Igår, måndag, var vi åter på brukshundsklubben för agility. Eftersom den har krockat med vår eftersökskurs har vi missat alla träningar utom den första i höst. Kontaktfälten är det inget vidare bevänt med - kan det vara för att matte tycker att det är supertrist att träna just det? - men i övrigt så gick det jättebra. Sudden är ju, som tidigare nämnts, väldigt följsam och snabb som vinden!

Den här veckan är det eftersökskurs på onsdag. Då ska vi till Skarhults kronopark för att spåra. Förra veckan fick vi spåra upp "riktiga" vildsvin (skinn + huvud som rörde sig), vilket var väldigt intressant. Sudden blev skiträdd medan Östen var alldeles för stursk! Bra att veta vad man har att förvänta sig vid eventuella möten.

Min bolltokige son

Förr var det bara Sudden som var bolltokig i familjen. Östen har aldrig varit så värst intresserad. Men nu har Sudden fått konkurrens, av Felix! Det är ständiga kamper dem två emellan som utspelas här hemma om vem som först ska få tag på bollen (dvs. en av de tjugotal förlupna tennisbollar som hundarna har släpat hem från den närbelägna banan). Blir det Felix så får Sudden nya chanser när bollen kastas igen, och blir det Sudden så får denne räkna med att bli vrålad i örat för att han ska släppa...






Felix ute i naturen (på Kobjer)

Något av det roligaste Felix vet är att vara utomhus och busa! Kobjer erbjuder goda möjligheter för liten kille att såväl leta pinnar och kottar på, som att smaka på jord och blommor.


Den "vilda" naturen på Kobjer


Den vilda bebin


"Nu går jag min väg för morsan var inte rolig!"


"Undrar vad man kan hitta på för bus där borta?"


Fler naturfenomen...


Små men naggande goda!


God är också jorden som de växer i!


"Varsågod mamma, här får du en blomma av mig!"

Seniormästerskapen i boxning 2009

Den här helgen blir det inte mycket hundträning, istället hjälper jag till som tävlingssekreterare vid SM i boxning som går i Lund. Tog kameran med idag och tog några bilder. Här får ni se ett par av dem:











Tyvärr kommer jag inte ihåg vem bilderna föreställer, jag var så koncentrerad på kameran och att hitta rätt inställningar för att plåta action inomhus för att lägga det på minnet...

Annandag påsk

Lite spridda bilder från påskens sista dag...

Först Livia, vår grannflicka som är en knapp månad äldre än Felix. Hon når inte riktigt ner till tramporna på trehjulingen, men det gör inte så mycket!






Påsklilja...


Vad är detta för blomma?

På eftermiddagen var vi på kalas i Bunkeflostrand, för att fira Jakob och Mattias (Felix kusiner) som fyllt/fyller år.


Söstra mi, Anna.


Martin, brorson.


Felix tyckte att mormor var smutsig runt munnen...

Påskafton i Degeberga

Påskafton har familjen Berglund-Schoug firat i Degeberga där Felix mormor och morfar har sitt mysiga torp. Utöver att fika och äta middag passade vi förstås på att gå en sväng med hundarna. Jag hade kameran med och inriktade mig på att försöka fånga mina föräldrars labrador Frida på bild. Några blev ganska bra:












Två kompisar, Frida och Sudden


Mormor och Frida


Vitsipporna hade slagit ut!

Under tiden som vi promenerade lekte Felix och Fredrik i parken runt hembygdsgården. Där lärde sig Felix något nytt, att klättra upp på och åka rutschkana alldeles själv!!! Det var han väldigt stolt över förstås, och ville gärna visa mormor och mig många gånger om...


På väg upp...


... och på väg ned.

GLAD PÅSK alla vänner, önskar Berglund-Schougs såväl 2- som 4-benta familjemedlemmar!

Nu är det här!

Inte bara våren är här, utan även mitt nya objektiv! Tjoho! Följande bilder togs i första testsviten, måste säga att jag är rätt nöjd med grejerna...!


Ah, så gott det är med klädnypa!




Filurix.


Vårtecken

Skärtorsdag, i väntan på påskkärringar. Felix i vårjacka och utan mössa. Tulpaner som slagit ut. Nu är det vår!






FRK jaktprov

Idag har Sudden och jag startat på FRK:s inofficiella jaktprov på Järavallen. Upplägget var kanon, en bra ruta och trevliga moment samt en positiv och trevlig domare i form av Björn Weberg. Det hjälpte tyvärr inte oss idag, för vårt resultat blev bara sådär - en trea (som jag dock blev mycket glatt överraskad över!).


Är det min tur snart?

Såhär gick det:

Station 1, vattenmarkering: Bra stadga och markering, snabbt tillbaka till mig MEN droppar viltet precis framför fötterna...

Station 2, dirigering: Går ut i fel rikning, jag blåser stopp och försöker rikta om. Sudden stannar men går inte alls dit jag pekar... Plötsligt hamnar han på den plats där station 3 utförs, och börjar leta vilt där. Jag visslar inkallning, inget händer. Jag spottar ut visselpipan och ropar, inget händer. Jag vrålar, Sudden kommer plötsligt studsande tillbaka... (alltså, inkallningssignalen brukar ALLTID funka - fast inte idag då förstås) Trevligt nog hade vi en publik på 25-30 personer, som verkligen fick lära sig hur det INTE bör gå till. Vid det här laget är jag inte långt ifrån att tacka för mig och gå därifrån. Björn säger dock att jag kan kalla in och skicka om, så det gör jag. Då går hundskrället rakt ut och spikar linjetaget... Varför gjorde han inte så direkt?!?!

Station 3, landmarkering: Markerar perfekt och kommer fint in med kråkan. Är dock lite långsam att plocka upp viltet (vilket gäller rakt igenom provet - utom vattnet).

Station 4, sökfält: Plockar in 5 av 6 vilt, men gör det ganska planlöst och behöver en del understöd av mig. Har ingen fart alls. Jag förstod då inte varför, men upptäckte sen att han blev tryckt av skotten som ekade över vattnet. Det har inte hänt förr, men nu tyckte han faktiskt att det var lite läskigt.


Jag är beredd, come on ankor!

Att ta med sig framöver blir följande:

+ stadga och fotgående kan knappast bli bättre (tack Marie S!)
+ tyst och lugn i passiviteten
+ tog allt vilt och gick inte ifrån något på söket
+ markerade jättebra
+ skakade sig inte på vattnet

- droppar vilt efter vattenmarkering
- samarbetar inte alls med mig på dirigeringen
- långsamma upptag
- segt sök (som nog har sin förklaring alltså)


Vår gamla träningskompis Salsa var duktig och fick en tvåa!


Det är inte lätt att bära trutar som är lika stora som en själv nästan. Salsa igen.

Alla resultat ligger nu på FRK Skåne/Blekinges hemsida, så då kan ni se dem där. Vill i alla fall passa på att gratta de tre förstapristagarna: Peder Pedersen (som också vann Omegas VP), Ann-Sofi Höijenstam och Maria Wendeler!

Apport!

Tog ut ett par av mina killar idag för att träna apportering. Dom var lika ivriga båda två, men den ena var möjligen lite för mycket på hugget och försökte både ta dummyn ur handen på mig och knallade vid upprepade tillfällen...



Men full fart både ut och in till mig hade han i alla fall, så det kan nog bli nåt så småningom!



Sudden fick också hämta apporten ibland, när han hann först...



Det gällde att springa snabbt då!



Östen fick träna lite lydnad istället, mattes simultankapacitet räckte inte till för att apportera med dem alla...



Nu har äntligen den riktiga träningssäsongen startat! Hundarna och jag är igång på 150%, och det känns jättekul.

Måndagar är det Suddens agiltity, som startade denna vecka. Det var full fräs och han var hur duktig som helst! Kanske har han en gnutta border collie i sig ändå?

Vi har också börjat på en eftersökskurs på Hundplugget (Tonie & Marie), som började i onsdags. Det var jag och fem jägare i väldigt gröna kläder... Alla hade olika typer av hundar med jaktinriktning. I onsdags började vi med lite lydnad och fortsatte sen med teori, nästa vecka blir det spårning! Det ska verkligen bli jätteroligt och spännande att följa denna kurs!

Naturligtvis tränar vi en del jakt också, tillsammans med vårt träningsgäng. Sudden och jag har också hunnit ut på ett workingtest i ÖKL (som väl gick sådär - vi nollade två stationer och så gick det ganska bra på de andra två). På söndag blir det inofficiellt jaktprov (FRK) och på långfredagen ännu ett WT!

Därtill har vi varit hos Marie Strauss ett par gånger tillsammans med Eva och Xon för stadgeträning. Både Östen och Sudden, som jag alternerat mellan, har skött sig utmärkt! Östens "highscore" var nog när han låg lös bredvid mig utan att äta upp hönan som pickade runt i gräset precis bakom honom!!!

Lite rallylydnad ska vi också hinna med under våren. Någon kurs blir det inte, men vi träffar ett par andra (mina tidigare instruktörer) och tränar lite ihop ibland. Östen är så duktig och tycker det är så himla roligt!

I övrigt blir det väl mest lite ströträning med våra träningskompisar här och där... När vi hinner, alltså.

Vårdag på Kobjer

Man börjar fundera på att skaffa sig ett nytt objektiv. Fredrik har ett med brännvidden 18-200 mm som jag fick låna för en liten fotoexpedition idag. Det var skoj, och blev rätt ok (åtminstone några av de 116 bilderna jag tog).

Som vanligt utgjordes motivet av hundar (här Sudden) och Felix...



En liten bildserie som säger en del om Suddens och Felix förhållande:
















Den tredje snögubben

Även Felix rastas i snön. Kanske inte riktigt med samma glädje som hundarna, men rätt intressant är det ändå med snö. Idag har vi åkt pulka på Kobjer, såväl slätt som "downhill" (ett fall på kanske 1,5 meter). Det är inga större lyckokänslor som Felix visar när man drar runt honom på pulka, däremot blir han arg om man stannar upp... Så jag antar att han trots allt gillar det.






Fler snögubbar

Det var tyst, stilla och alldeles orört ute på Revinge hed igår eftermiddag. En decimeter tjock låg snön som Östen, Sudden och jag pulsade fram i, samtidigt som ytterligare några flingor singlade ner mot marken. Det enda liv som syntes till var ett gäng kor en bit bort, men vi tog ingen notis om dem och de ingen om oss.

Allt var frid och fröjd, vi njöt av vädret och promenaden - ända tills jag upptäckte att jag hade tappat min mobiltelefon! Jag hade vid ett tillfälle plockat upp den för att skicka ett SMS, och uppenbarligen råkat lägga den i den trasiga fickan sedan... Det är en fördel med snö när man tack vare den kan följa sina spår tillbaka. Det är dessvärre en nackdel om snön är djup, för då försvinner mobiltelefoner ganska långt ner i den. Hundarna undrade vad det var för ny rolig lek matte hade upptäckt, där hon gick fram och tillbaka och sparkade i snön. Östen ville gärna hjälpa till, och lyckades radera ut en del spår - dock utan att hitta något. Tro inte att någon var vänlig nog att ringa heller, nä då, tyst var det ju som sagt på heden. Till slut hittade jag dock "ingångshålet" i snön, och där låg telefonen! Puh, den var nästan helt ny.

Lite bilder från rundan:


Det blir lite suddigt när dom rör sig, har inte lärt mig hur jag ska lösa det än... Här är det för övrigt Sudden som jagar Östen.


Sudden till vänster.


Sudden igen, det är mest han som springer - och som låter sig regisseras...


Östen är mer intresserad av vad som finns under snön.




Östen till vänster.


Östen med huvudet över snön, för en gångs skull.


Sudden.


Sudden igen.


Östen.


Sudden längst fram.


Östens favoritsysselsättning. Trots all snö var han så skitig när vi kom hem att jag var tvungen att bada honom...


Sudden, desto renare.


Sudden t.v.


Sudden är den mer våghalsige av dem...


En trött och snöig Snösuddigubbe.

Snögubbe

Var ute och lekte med Sudden och kameran i söndags och måndags. Rackarns vad svårt det är att plåta en svart hund i vit snö! Några bilder blev i alla fall ok, de kommer här:
















Felix

Det är inte så ofta det händer något här på bloggen numera, men här kommer i alla fall en nytagen bild på Felix, snart 16 månader!


God Jul!


Snö och ny kamera!

Nu har jag slutligen smittats av Fredriks fotointresse och inhandlat en egen systemkamera (en Nikon D60)! Bildredigering har ju länge varit en favoritsyssla, och nu ska väl alltså även fotograferingen bli en. Lagom till kamerans hemkomst la sig snön över stan, så det blev genast till att testa vad man kunde göra på temat hundar i snö... Så här blev det:


Sudden


Östen


Sudden





Och så några bilder på Felix, snart 14 månader:






Tidigare inlägg