Sant och sånt

Det var verkligen väldigt längesen jag skrev här på bloggen. Har kommit av mig av flera anledningar, men framför allt kanske för att sugen helt enkelt inte har infunnit sig. Nu är jag tillbaka, men om det är tillfälligt eller en nystart vet jag inte än. Tänkte i alla fall ge en liten snabb resumé av de större händelserna på sistone!

För en månad sen ungefär åkte jag med Östen till Dalbyveterinären för att utreda varför han blivit så "gammal" och stel på sistone. Har skyllt på mig själv, att det haft med kastrationen att göra eller att jag tränat honom för lite etc., men när han en dag inte kunde hoppa in i bilen själv gick jag direkt och ringde veterinären. Min extremt vaga beskrivning togs på stort allvar och hela hunden genomsöktes meddelst röntgen (allt utom huvudet röntgades!) samt ett helt gäng olika blodprov. Det visade sig att han hade såväl spondylos (pålagringar på ryggraden) som erlichia (som numera heter anaplasma) och utslagen sköldkörtel! Massor av tabletter knaprar han nu, sammanlagt 7,5 om dagen... Men det är det värt, för nästan omgående fick vi tillbaka vår glada och heltokiga hund!!! Nu tränas han mer än på länge (han har inte velat på sistone!) - det blir simturer varje vecka, långa promenader i raskt tempo, löprundor ibland, spårning och apportering (fast bara på bra underlag)! Detta han resulterat i 1,5 kilo mindre mage och större muskelmassa. Fast agility blir det aldrig mer, för han får inte hoppa.

Vi, dvs. båda hundarna och jag, har också avslutat vår eftersökskurs för Marie Strauss, Tonie Hardegård och Anette Andersson. Det var en lite annorlunda kurs mot alla andra jag gått, och just därför också väldigt spännande och lärorik. Bland annat fick vi träna på att undersöka skottplatser, skjuta (det var roligt!) och gå spår med massor av svårigheter. Det sista spåret jag gick var lagt med rådjur och överkorsat med två andra spår av vildsvin och därtill en iller (sammanlagt massor av människospår). Tillråga på allt låg det en död vildsvinsunge mitt i spåret (den hade vi inget med att göra!)... Det råkade slumpa sig så att allt detta skedde på nästan samma plats, nämligen precis där "lyckan" (en ögla i spåret) var lagt på mitt spår. Det var Östen som fick ge sig på det här, och han gjorde det med bravur! Vilken fighting spirit den hunden har!!! Kursen har lärt mig mycket om mina hundar, och ska jag sammanfatta det kort så är det att Sudden är en typisk provhund - han vill inte ha några överraskningar i spåret - medan Östen gillar att befinna sig i hetluften allra mest. Ju svårare, desto bättre! Skulle man gå ett riktigt eftersök med båda hundarna skulle man låta Sudden få jobba i början och Östen i slutet.

Några bilder från kursen:


Anette.


Tonie i sin fina mössa!


Marie.


Freja, en laika.


Labben Inka.


Gösta, bayersk viltspårhund.


Kexet, en basset.

Förra lördagen var det inofficiell agilitytävling på Lunds brukshundsklubb. Till largeklassen var 25 hundar anmälda. Jag startade Sudden och hjälpte därtill till som banchef. Det har inte blivit mycket av vårt agiliterande i vår annars, eftersom kursen har krockat med eftersökskursen som jag har prioriterat. Men Sudden var på hugget och gjorde två riktigt bra lopp! I agilityklassen kom han fel i slalomingången och fick därmed fem fel, men då hans tid var väldigt bra och det var få felfria räckte det ändå till en fjärdeplats. I hoppklassen gjorde han däremot inga fel alls - utan VANN efter ett jätteläckert och väldigt snabbt lopp!!!

Felix har blivit en stor kille nu och börjat på dagis. Sen ett par veckor tillbaka går han nu mellan 9 och 14, vilket känns ganska lagom. Det går bättre och bättre, men självklart blir han lite ledsen när man ska lämna honom. Sonja, som skolat in honom, är dock fantastisk och tar så fin hand om honom. Han har väldigt stort behov av henne och den trygghet hon ger, men det får han också verkligen. I torsdags hade de sommarfest på dagis, vilket bland annat innebar att en clown kom för att underhålla barnen. Det tyckte emellertid Felix var kusligt (han hade ju röd näsa!), så han och Sonja fick gå och leka någon annanstans...

Nä, nu tror jag inte att ni orkar läsa mer, så istället kommer här en bild på Fredrik som jag tog i Skrylle förra veckan. Det är den i särklass bästa bild jag tagit på honom!