Sol och bad
Igår var det sista gången på Östens agility. Vi körde bland annat en lagom klurig hoppbana där jag överlät Östen andra omgången till Anna för att själv kunna se på och njuta. Det gick jättebra, även om Östen gjorde exakt samma fel med Anna som med mig (hoppade vid sidan i däcket - vilket han aldrig gör annars - samt tog ett felaktigt hinder på slutet). Båda var ganska anfådda när de kom i mål! Sudden som följde med fick också prova på banan. Vi skippade slalomen men körde resten. För att knappt ha tränat var han jätteduktig, även om han inte riktigt förstått att man ska tänka framåt. Han hoppade istället på mig och försökte bita mig i jackan mellan hindren... Efter träningen släppte jag dem båda en stund på appellplan. Trodde i min enfald att de var trötta efter agilityn, men där hade jag fel. Båda fick tokryck och for runt som galningar!
Nu har jag anmält Östen och mig till en tävling i rallylydnad nästa helg! Det ska bli kul!!!
En gammal bild på Östen som inte ens är särskilt bra tekniskt sett - men motivet är ju så vackert ändå...
Jaktprov i Danmark
Lördag 26 maj:
Vi gick upp klockan 5.20 och åkte hemifrån klockan 6.10. Mötte upp Björn och Christina vid brofästet 7.00 och körde i karavan till Roskilde. Genomgången inför provet började 8.30. Det var tre domare i begynderklasse och runt 60 startande. Vi delades in i tre grupper med varsin domare. Sudden och jag skulle egentligen starta först i vår grupp, men eftersom vi först skulle göra brukspröve (måste godkännas för att få starta) så blev vi nummer tio istället. Bruksprövet innebär att man visar att man kan gå med hunden vid sidan såväl kopplad som lös, att den kan sitta kvar och kallas in, att den kan apportera och lämna av sittande framför föraren samt att den är skottfast. Sudden klarade det hela galant, domaren sa att det var "meget, meget flodt!" Själva jaktprovet var upplagt med en markering på vatten, en på land och ett sökfält. Sudden gjorde en snygg vattenmarkering men släppte duvan på mina fötter. Landmarkeringen var också riktigt bra, och här fick jag anden i handen. Eftersom en nedlagd apport räknas som ingen (om inte fler går samma öde till mötes) så var allt väl så här långt. Värre var det dock med söket... Här hade dom lagt ut två tamkaniner (eftersom inga vildkaniner finns i Danmark använder man tamkaniner på prov) närmast föraren, och sen diverse änder och fasaner längre ut. Sudden gick rakt ut till en av kaninerna och hade inte en susning om vad han skulle göra med den! Vildkaniner brukar han inte ha nåt problem med, men den här luktade tydligen annorlunda. När han letade vidare hittade han ytterligare en kanin, varpå samma sak hände. De fick ligga där de låg. Jag skickade honom igen och han kom in med tre fåglar, sen bröt domaren. Det var en juste domare, för han lät oss gå ut tillsammans och se om Sudden ville ta kaninerna då - vilket han dock blånekade. Då de första momenten samt delar av söket var riktigt bra fick vi faktiskt en trea på provet! I kritiken står det att Sudden hade kaninproblem, men att han i övrigt väl motsvarade kraven för klassen.
Söndag 27 maj:
Samma tidiga uppvaknande, men en betydligt längre resa. Vi körde efter Margaretha Westberg-Johnsson genom halva Danmark för att ta oss till en skog utanför Ringstede någonstans långt söderut. På detta prov var vi inte indelade i grupper utan alla startade efter varandra, vilket innebar lång väntan. Jag hade startnummer 23 av 58 och startade klockan 13. Sudden var supertrött i huvudet av alla intryck och för lite sömn (jag också, för övrigt). Det var två landmarkeringar, och båda hade han problem att hitta. De föll i svår terräng men jag tror att han markerade sämre än vanligt pga. tröttheten. Vattenmarkeringen tog han dock bra, men la ner duvan och skakade sig på vägen. Det var ju inte så snyggt. Söket inleddes ok, fast han tog väl lång tid på sig att plocka upp fåglarna, skulle kika lite på dem först... På väg in med and nummer tre passerade han rakt över en kanin, och blev alldeles förvirrad. Han la ner anden och började lukta på kaninen istället. Jag valde då att bryta för att gå ut till honom och se till att han fick anden med sig in. Så vi avslutade det på ett ok sätt trots allt. Pga. detta fick vi naturligtvis en nolla av domaren, som trots allt fokuserade på det positiva i Suddens arbete. Kritiken gällde vilthanteringen i första hand, och rekommendationen var att han behövde mer vana och rutin. I övrigt tyckte han att Sudden var trevlig och jobbade fint, samt att vårt samarbete fungerade bra.
Sammantaget är jag nöjd med helgen, även om man förstås kan reta sig lite på det här med dom förbaskade kaninerna! Vem vet hur det hade gått om vi hade sluppit dem...? Men så kan man ju inte tänka. Nu har vi fått ett kvitto på vad som funkar, och vad vi behöver träna mer på. Sudden gjorde ju inga som helst dumheter eller var olydig, vilket hade varit betydligt värre. Han kunde ha "knallat", kissat på viltet, rullat sig i det, tuggat på det eller vägrat komma in med det, för att bara nämna några saker som kan gå fel. Nu är förvisso inget av detta någon som han någonsin har gjort, men ändå. Det som brast nu var sånt som kräver mer rutin och vana, och det är ju lättare att arbeta med än om man ska försöka bli av med ovannämnda ovanor. Det är alltså bara till att träna på, så blir det säkert bättre med tiden! Men så länge gläds vi över vår trea, för nu är minsann lillkillen jaktmeriterad!!!
Vill också passa på att gratulera Björn och Loppan som fick ettor båda dagarna!!! Uppvisningen på söndagen var i särklass! Grattis också alla ni andra skåningar till era fina resultat!
Agilitytävling
I första klassen, som var en hoppklass (dvs. inga klätterhinder, bara hopp, slalom och tunnlar), startade vi bland de sista av nästan 60 startande ekipage. Östen inledde bra, han tog de första tre hopphindren och en tunnel på ett fint - om än lite segt - sätt. Sen stannade han emellertid upp för en tusendels sekund, då han fick syn på Johanna (matte till Micha - världens antagligen godast luktande tik som Östen är fullkomligt besatt av) som satt som hindervakt vid banans ena sida. Därpå bar det iväg i 200 knyck till henne för att på ett mycket översvallande sätt hälsa henne välkommen och undersöka om hon hade gömt Micha någonstans under stolen eller i byxfickan... Varpå vi förstås blev diskade. Efter att Johanna rutit lite åt honom kom Östen tillbaka som en skottspole och så fortsatte vi banan (vilket man alltså får även om man diskat sig). Det gick lite segt och okoncentrerat några hinder, vi fick lite fel i slalomen som vi struntade i, och sen kom vi till en sväng där de flesta hundar var tvungna att ta några steg utanför banan för att komma runt. I denna sväng satt en söt liten flattetjej, så Östen tog några ytterligare steg utanför banan för att kolla in henne närmare, innan han fortsatte runt. Men SEN var det precis som han kom på vad vi höll på med ("aha, det är visst agility vi sysslar med idag") och så blev han plötsligt superfokuserad och slutförde banan skitsnyggt. Men då var det ju så dags... Sammanlagt var det dock bara 25 hundar som gick i mål utan att diska sig.
Innan nästa start, i agilityklassen, var det en dryg timmes väntan. Vi ägnade den i skuggan samt åt att gå ner till ån där Östen fick simma lite och på så sätt svalka av sig. Det hjälpte, han vaknade till liv och funkade betydligt bättre när det var vår tur att tävla igen. Inte för att vi var direkt felfria, men vi kom i alla fall runt utan att diska oss... En bit in i banan fanns ett långhopp som var vääääääldigt långt. Östen missbedömde längden och landade/kraschade på den sista plankan. Fem fel blev det. Sen hade han inte tid med kontaktfältet på väg ner för A-hindret - fem fel till. Vid slalomen stod domaren placerad på andra sidan pinnarna, och artig som han är ville Östen förstås hälsa på honom.... Inte bara en gång, utan TRE gånger, dvs. varje gång han gick ut från mig och in i slalomen fortsatte han bort en sväng till domaren innan han kom tillbaka - på rätt ställe - rundande en pinne till och fortsatte bort till domaren igen... När domaren började vifta med handen för att markera att vi fick fel blev han förstås ÄNNU intressantare... Nå, till slut var evighetsslalomen slut och vi fortsatte. Strax efteråt kom vi till en tunnel där Östen lyckades trassla in sig och stod på huvudet för andra gången (detta fick han dock inga fel för). Så var det dags för bommen, där nedgången togs lite väl fort - närmare bestämt genom ett stort hopp över kontaktfältet - och då var vi uppe i 20 felpoäng. De sista hindren var dock felfria, men vi drog förstås på oss lite tidsfel också... Hur som helst slutade vi på 23:e plats, av 56 starter (24 kom i mål).
Östen och jag var alltså tämligen långt ifrån några felfria lopp eller "uppflyttningspinnar". Men gränsen mellan felfri och diskning eller missade pinnar kan vara rätt kort ibland... Våra träningskompisar Vaja och Anna gjorde ett oerhört bra hopplopp och två hinder före mål såg det ut som att de skulle bli ett av tre helt felfria ekipage, och därmed också få sin första "pinne". MEN så slappnade matte av och Vaja gick bredvid det näst sista hindret... Fem fel blev det och missad pinne. I nästa lopp diskade de sig. Även Kasper, en goldenhane vi också tränar ihop med, var på väg mot nåt stort tillsammans med matte Karin i agilityloppet efter att ha diskat sig i hoppklassen. Han såg strålande fin och följsam ut, när han plötsligt gick händelserna i förväg och satte framtassarna på bommen istället för att direkt gå in i slalomen. Så blev han diskad där med. Resten av loppet gick förstås som en dans... Det är tur att vi i vår träningsgrupp bara tränar för att det är kul och inte för att vinna tävlingar, för vi var nog rätt nöjda med dagen allihop ändå!
Östen 4 år!
Födelsedagstårtan...
... som gick åt i ett nafs! Fast Östen (till vänster) åt den lager för lager.
Pojkarna Vov med födelsedagspresenter i form av grisöron. Östen sitter till höger.
Vattenträning m.m.
Förvisso inte någon av mina hundar, men en annan glad vattenapportör från workingtest 2005.
Efter att ha tränat med vilt i tisdags hos Björn, där Sudden var lite tveksam vid de första upptagen, kändes det bra att köra en träning till med Björn och Loppan (som också ska starta på jaktproven nästa helg) idag. Första viltet (en kråka) var lite tveksam även idag, men sen tog han upp allt snabbt och effektivt. Även vattenmarkeringarna funkade fint så jag är jättenöjd med Sudden så här långt! Det är ju alltid lite roligare att åka på prov om man åtminstone känner att det KANSKE kan gå bra... Eventuellt hinner vi få in ytterligare en viltträning i helgen (han behöver ju viltvanan!), men sen blir det till att vila lite inför proven.
Östen gjorde för övrigt tidernas snyggaste sök i tisdags! När Sudden var klar på träningen tog jag ut honom och gick till en tät grandunge, där jag la ut åtta dummiesar. Dungen är ett par hundra meter djup men kanske femtio i bredd, och dummiesarna låg i en ruta om ungefär 50x50 meter. Jag skickade Östen från dungens kortsida, från en punkt ca tio meter från skogsbrynet. Varje gång från exakt samma ställe. Inte en enda gång gick Östen dock in på samma ställe i skogen som han tidigare gått, utan VARENDA gång valde han en ny väg in! Först gick han rakt in, sen tog han högerkanten, sen vänsterkanten och sen jobbade han sig in mot mitten igen. Det såg så himla läckert ut!! Vad han sen gjorde inne i skogen kunde jag inte se, men man hörde kvistar som bröts när han i full fart sökte igenom marken. Ut kom han sen som en skottspole så fort han fått tag på en ny dummy.
Flatshow 2007
För mina hundars del blev det lite överraskande resultat...
Sudden startade i unghundsklass, där han var yngst och tanigast av alla... Han slutade på fjärde plats av fem hundar, med följande kritik:
"Hane av bra storlek, välskuret huvud där ögonen önskas ngt mörkare, bra hals, välanlagd skuldra ngt kort o rak överarm, passande stomme, bra rygg, ngt kort kors, god knävinkel, ngt trång bak och slarvar lite fram, får upp svansen lite i rörelse. Visas trevligt i god päls."
Östen startade i öppen klass där de bara var två hundar. Han blev tvåa men med HP och slutade som femte bästa hanhund! Östen visade verkligen upp sig från sin allra bästa sida efter att till slut ha vuxit i sin kropp, och lyckades med sitt fina resultat överraska mig rejält! Kritiken blev:
"Kraftfull hane, bra huvudlängd dock ngt rund skalle, tillräckligt mörka ögon, bra hals, bra skulderläge, rak överarm, mkt bra benstomme, fin topline, välvinklad i knä och has, rör sig väl från sidan, ngt trång såväl bak som fram. Välpresenterad."
Två fina killar, oavsett vad domarna tycker! Sudden sitter och Östen ligger. Tack för de fina fotona, Ia Olausson (Kellys matte)!!!
På utställningen lyckades Vega, Suddens syster, allra bäst av Spader Damens-hundarna genom att vinna unghundsklassen (tikar) och sen bli BIM unghund! Bruna Kelly blev å sin sida trea i öppen klass tikar! Grattis snyggingar!
I övrigt håller hundarna som bäst på att preparera sig inför de kommande helgernas tävlingar. Östen ska tävla officiell agility i Lund på söndag den 20 maj. På träningen igår visade det sig dessvärre att slalomen plötsligt inte alls funkar, samtidigt som kontaktfälten tas med viss slumpmässighet... Vi har alltså inga större förhoppningar på framgångar, men vad gör väl det så länge Östen har kul och inte hittar på (allt för mycket) bus?!
Sudden å sin sida ska till Danmark helgen därefter för att starta på två officiella jaktprov! Han funkar för det mesta väldigt bra på träning (om man undantar förra tisdagen då stoppsignalerna plötsligt hade glömts bort...), men hans nervösa och virriga matte ska ju också vara med på proven - det kan alltså gå precis hur som helst! Vi ska till Björn nu ikväll och finslipa lite, förhoppningsvis blir det mycket vilt!
Tematräning
Idag var det tematräning - linjetag med flatklubben i Fulltofta. Jag kunde inte riktigt bestämma mig innan för vilken hund jag skulle ta med, å ena sidan kunde det få vara Östens tur att åka på träning själv med mig, å andra sidan behövde Sudden linjetagsträningen mer än Östen (som redan är rätt duktig på det)... Men igår bestämde hundarna det åt mig istället. En skärmytsling dem emellan över ett ben slutade nämligen med att Sudden fick ont i ena armbågen. Det var inget bitsår utan antagligen föll han illa på den, kanske på kullerstenen (det hände i trädgården). Först var det väldigt eländigt synd om honom, men efter en stund släppte den mest intensiva smärtan och han gick obehindrat igen. Han har dock slickat en massa på armbågen (Östen har också hjälpt till) under kvällen och natten, vilket ju visar på att det gör lite ont fortfarande. Så den stackarn blev alltså dubbelt bestraffad (först blev Östen arg och sen fick han stanna hemma idag) medan förövaren vann på kuppen och fick åka ut på träning... Tja, så kan det gå ibland.
Vi var åtta hundar med hundförare och så Kent Wiberg som instruerade och Ing-Marie som tog lite bilder. Här är några av hennes foton (tack Ing-Marie!):
Nyanlända i skogen. Vädret var underbart och det var nog tur att vi höll oss inne i skogen, annars skulle det ha varit alldeles för varmt. 
Vi väntar på vår tur. En bit in i skogen till höger fanns en liten kulle med massor av dummiesar dit vi skulle dirigera hundarna från lite olika vinklar. Östen klarade dirigeringarna jättebra, men hade svårt att bestämma sig för vilken av alla dummiesar han skulle ta med tillbaka... Så det blev till att rusa ut i skogen och skälla lite på honom, då gick det plötsligt fort att ta beslutet!
Kaffepaus med dirigeringssnack. Hundarna som legat i bilarna fick komma ut och lufta pälsen en liten stund och jag blev bjuden på cappucino av Carina Haapanen - tack!
Man blir trött i värmen, oavsett om man har tränat eller inte. Lilla Vittra gillade inte alls att bli lämnad i bilen utan krävde bestämt att få vara med och titta på när de stora hundarna jobbade!
Värsta störningen...
När Sudden hade tränat färdigt började det skymma. Jag plockade ut Östen som suttit i bilen så länge, tog ett gäng dummiesar och gick ut i skogen. Vi började med några markeringar, sen la jag upp ett sök med sex apporter. Orkade inte gå så långt så de som låg längst bort var kanske trettio meter från mig. Skickade så Östen, som snabbt som attan plockade in de första fem. Skickade honom även på den sista (han är så rutinerad att han gott kan ta alla, särskilt när han är så taggad som igår), och han gick genast till rätt område och började leta bland markvegetationen. Medan han har näsan nere i grönskan och är fullt koncentrerad på att söka, brakar det till i skogen till vänster om mig. Ut kommer två rådjur i full karriär - som passerar MITT EMELLAN mig och Östen (max 5 meter från Östen)!!! Därefter svänger de vänster och fortsätter mot järnvägsspåret (som ligger kanske 250 meter bort). Först DÅ lyfter Östen på huvudet (med dummien i munnen) och inser vad det är som händer. Fortfarande med dummien i munnen sätter han högsta fart efter rådjuren, medan jag visslar och vrålar samtidigt! Redan efter sådär femtio meter bestämmer han sig dock för att korvbelöningen är att föredra, stannar och återvänder till mig och avlämnar dummien (som han hela tiden behållit i munnen)... Puh, det var svettigt där några sekunder! Östen är ju inte den som direkt drar sig för att jaga rådjur, och snacka om att bli uppbjuden till jakt!!!
Kanske inte just dem vi träffade på igår, men så här hade de nog sett ut om de stod stilla...
Förste maj och dagarna innan
Den här "stackars" bloggen har blivit sorgligt eftersatt på sistone... Inte ett nytt inlägg på en hel vecka (mer än det)! Den största anledningen är att jag inte har haft tillgång till dator, eftersom jag och hundarna bott i Degeberga hos mina föräldrar några dagar. Fredrik har övergett oss för Egypten under en vecka, så då flydde vi hem till mamma och pappa... Lata dagar i Degeberga innebär mycket spring och bus i trädgården, långa promenader i skogen, terrorisering av labradoren Frida (av Sudden) och en del träning när andan faller på. Markerna runtomkring är så fina och som gjorda för apportering och spår, att man liksom bara måste passa på! Vi har tränat en del dirigeringsövningar med dummy och så förstås ett och annat sök och markering (om än ganska korta pass). Med oss på övningarna tar vi mamma och Frida - som är riktigt duktig trots tämligen oregelbunden träning. Östen har därtill gått ett bruksspår, vilket han skötte bra.
I söndags lämnade Östen och jag Sudden i Degeberga och åkte själva till Lund för att vara med på en prova på-träning med rallylydnad! De flesta hundarna var väldigt oförstående inför övningarna (som kan handla om att snurra ett varv, att sätta hunden framför sig, att gå i zick-zack mellan koner eller att lägga hunden ner och gå ett varv runt den), och alla hanhundar var i olika grad påverkade av en flattetik som nyss slutat löpa - men dessvärre inte slutat lukta. Mattar och hussar gick i sin tur vilse mellan skyltarna eller glömde bort vad de skulle göra. Viss förvirring rådde alltså. Hos alla utom Östen, skulle jag vilja påstå!!! Visst var han påverkad av löptjejen, han satt och pep under väntetider och luktade introvert på gräset hon gått i, men inne på banan var han dunderfokuserad! Full kontakt med mig hela tiden, och inte det minsta förvirrad över alla snurrar hit och dit. Det hör ju till saken att den hunden formligen älskar lydnad och kontaktövningar, och eftersom det är för trist att bara gå militäriskt fram och tillbaka över appellplaner gör vi alltid en massa konstiga övningar när vi tränar på egen hand. Så för honom var det den naturligaste saken i världen att gå rallylydnad! Det finns heller ingen som kan lysa så mycket som Östen när han är i sitt esse - hela han strålar av lycka - och jag fick därför många beundrande kommentarer från övriga deltagare! Flera undrade om vi tävlade i högre klasser i lydnad! Gissa om matte var stolt över sin nytända rallystjärna...
Nu är vi åter i Lund alla tre, och idag åkte vi till Tvedöra för att träffa Kia och ett gäng andra Spader Damenare, fira den nyblivna viltspårchampionen Meia samt träna lite apportering. Av Östen och Sudden fick Meia ett ben, av Kia ett paket köttbullar. Dessvärre fick Östen tag på paketet och öppnade det. När jag hade lämnat tillbaka det (med nästan alla köttbullar kvar) till Maria, torpederade han (jag antar att det var Östen även om jag inte såg det själv) den snart höggravida Meiamatten varpå det flög köttbullar över halva Tvedöra... Kanon, tyckte de andra hundarna som snabbt skyndade till för att städa upp dem, medan stackars Meia som pysslade med annat missade vad som hände och därmed inte heller fick några av sina välförtjänta köttbullar. Hoppas i alla fall att hon får ha benet i fred ikväll!
Oscars matte Malin tog bilder, och här nedan syns några av dem. Tack Malin!!!
SKCH Östen (svensk köttbulletjuv champion).
Vi tränade uppe i backen strax efter Tvedöra (från Sandby sett). Först med dummysar och sen med vilt för de som ville (eller fick, för Östen ville sannerligen mer än gärna men fick bara ta en enda and). På bilden syns Oscar närmast, sen Marica med Tessan (Suddens mamma), till vänster om henne sitter Foxy och bredvid skymtar Erica och Annika fram, sedan står Maria och Meia, Janne och slutligen Ulrika som håller Sudden (Cappucino är konvalescent och fick stanna hemma).
Östen hämtar in en dummy från ett stort sökfält. Han sökte fint och djupt men passade på att byta ett par gånger på det andra skicket...
"Är det du som ska ha den här matte? Langa då fram en korvbit åt mig som betalning!"
Sudden fick jobba både med dummys och med vilt. Först några markeringar med dummys, sedan några med vilt. Han var rätt trött efter helgen så det blev inte så mycket jobb för hans del. Här är han i alla fall på väg att lämna av en duva.
Söta Sudden höll koll på vad de andra sysslade med när han själv taskigt nog fick finna sig i att inte göra något alls.