Pojkarna Vov

Så underbart härligt det är med sol och sommartid (även om min kropp inte riktigt hängt med i svängarna, vilket innebär att jag varit konstant trött sen klockförflyttningen)! Själv blir man gladare, det blir roligare att träna med hundarna och hundarna går dessutom bättre! Det enda man skulle önska nu vore förstås att man inte behövde jobba just den tid när solen är som skönast och man som allra mest längtar ut...

I söndags fick vi i alla fall goda möjligheter att utnyttja vädret, när vi tränade apportering vid Tvedöra sandtag tillsammans med Kia och Coffé samt Cappucino med matte. Det blev årspremiär för vattenapportering - något som förstås var mycket poppis hos hundarna! Sudden plockade in både änder och kråkor från vattnet (de senare till följd av att vi var alldeles för dåliga kastare för att få ut dem på den lilla ö vi siktade på... Efter en stund dök dock Max och Tango upp och hjälpte oss att såväl hämta in en "bortfluten" dummy i vattnet som att slänga ut ett gäng på ön - tack!). Sudden har inte så bråttom upp från vattnet, lägger gärna ner bytet och skakar sig först, men då och då funkade det som det skulle (när matte samtidigt kutade åt ett annat håll, ivrigt hojtande).

För Östen var planen att han INTE skulle apportera fåglar (inte minst med tanke på den gång han smaskade i sig delar av en kanin), men själv hade han en annan uppfattning. Vid ett inte särskilt obevakat tillfälle alls - men med en snabbhet och teknik som vida överglänser min möjlighet till full kontroll - snodde han en kråka och en and på samma gång, varpå han smet ut i sjön för att undersöka dem närmare... (om man vill se det positiva i saken så tog han i alla fall viltet - tidigare fanns det inte en chans i världen att han skulle stoppa en kråka i munnen!) Det var som tur var ganska lätt att plocka in honom igen, och i slutet fick även han hämta en kråka i sjön vilket han gjorde med bravur! Inget skakande där inte. Att säga att han är pålitlig med vilt är dock att kraftigt överdriva saker och ting, och Kia såg lättad ut när jag bekräftade att jag inte hade några planer på att ta ut honom på ett riktigt jaktprov...

För Suddens del börjar det däremot närma sig nu! På fredag åker vi till Halen utanför Olofström för att tillbringa helgen på ett jaktträningsläger. Fredagen därpå ska vi delta i en jaktprovsträning och sedan på måndagen (annandag påsk) är det dags för elddopet - FRK:s inofficiella jaktprov!!! Om det funkar blir det nog ett par officiella jaktprov senare i vår, men vi avvaktar detta i första hand.

Östen får nog hålla sig till sin agility, där är han kanonduktig! Den 20 maj hålls en officiell tävling i Lund som vi siktar på att delta vid. Någon gång måste man ju våga... Igår var han superfin på träningen, laddad till tusen och väldigt lättförig! Det hade varit kul att se oss på video nån gång, jag antar att man ser rätt kul ut där man far runt som en skottspole och hojtar och skriker för fullt... Funderar på att höra om någon vill prova byta hund nästa gång för ett race - det vore både kul att prova en annan hund och att se sin egen hund med någon annan.

Eftersom jag ska åka till Stockholm på lördag i jobbet har jag tagit ledigt idag och stannat hemma med hundarna. Härligt att kunna vara med dem och träna när det är ljust ute! Passade på att ta ut dem en och en och köra lite olika övningar, Sudden fick träna på dirigeringar och Östen på lite allt möjligt (både apportering och konster). Sudden har börjat tjuvstarta i linjetagen, så där måste jag sätta in en stöt nu. Det visade sig också i söndags att han behöver lära sig att man inte får byta dummie när man redan har hittat en, så nu tränar jag på att det bl.a. genom att kasta en ny framför honom (som han inte får ta) när han är på väg in med en i munnen. Det förstod han ganska snabbt, och med lite traggel nu så tar han förhoppningsvis med sig dessa nya insikter ut i skogen också...

I måndags var Östen på agility, och han var superduktig! Vi tränade på en klurig bana (inte minst för förarna) med många fullständigt ologiska vägar, och det gällde verkligen att hunden lyssnade och lydde på sekunden om det inte skulle bli fel. Östen är bra på det, han far runt som en skottspole men han har hela tiden ett öga på mig. Det gäller bara att jag aldrig blir stillastående eller ger kommandon försent, för då blir han frustrerad och hoppar på mig istället. Och då blir det felpoäng! Förra terminen var träningen lite ostrukturerad och inte alls särskilt kul, men nu har vi fått tillbaka den bästa instruktören igen, Ingrid Dahlström, så nu är allt på topp! Så snart det blir ljust på kvällarna ska jag försöka fixa lite foton från träningen också - om nu snabbe Östen hinner fastna på plåtarna!

Sudden var på lydnadsträning igår hos Lisa. Vi koncentrerar oss mycket på passivitetsträningen, och det går allt bättre. Han har förstått att dom andra hundarna bara är "rekvisita" för oss, och inga lekkamrater. Träningen som sådan funkar bra, enda problemet är väl att han är så jäkla på hugget att han ibland överdriver lite, så som att exempelvis lägga sig i halterna istället för att sätta sig. Men nu har jag upptäckt att om jag själv nästan lutar mig bakåt i halterna så blir han sittande (för då måste han sträcka på sig för att behålla kontakten). I gengäld riskerar förstås halterna att bli sneda. Aldrig kan man få allt! ;-) Lägganden under gång är förstås inga problem, det säger bara dunk så ligger han där - ibland när det inte var meningen också...

I brist på bilder från såväl Östens agilty som Suddens lydnad kommer här istället ett par bilder från Östens lydnadsträning... Dom är från hösten 2005. Som synes tycker även han att det är rätt lattjo!

Då börjar den här hundintensiva helgen lida mot sitt slut (tyvärr). Dags att samla ihop sig och sammanfatta händelserna alltså.

Hundsimmet i fredags var precis som vanligt - Sudden gjorde hysteriska magplask ner i bassängen, fick säkert 50 kallsupar och blötte ner allt och alla som kom i hans väg, medan Östen ägnade mer tid åt att fundera på ifall han skulle kliva ner i vattnet alls än åt att verkligen simma.

På lördagen trängdes Sudden och jag med 4700 andra hundar i Malmö mässhallar på den internationella utställningen. Vi köpte en ny filt med antiglid och ett par rökta grisfötter, sen var pengarna slut så det blev inget fika till mig... Väl i ringen begåvades Sudden med en "slät" etta, trots att han faktiskt var äldst bland juniorhanarna såg han yngst och tanigast ut. Nu får han växa till sig ordentligt innan det är lönt att ställa honom igen. Kritiken blev: "Maskulin juniorhane av mycket god typ. Tilltalande huvud och uttryck. Korrekt bett, stora öron. Kunde ha mer resning och stramare rygg. Godtagbar svans. Bra kropp. Ännu ej färdig i fronten. Platta tassar. Korrekt päls. Rör sig ok". Roligt nog blev hans syster Barbie trea med HP i sin klass (av 14 juniortikar) och syster Vega fick en etta.



            
Sudden i och utanför utställningsringen.
Foto Emma Jörgensen - tack Emma för bilderna!!!

Efter utställningen var det dags för lite mer action på Spillepengen. Kia hade med sig vilt och Malin och Oscar mötte upp för träning. Även Vega fick prova på lite apportering. Sudden var duktig och plockade in fåglar av alla de slag utan problem. Inte heller ett par skott berörde honom. Oscar gjorde också ett riktigt fint sök samt apporterade för första (?) gången vilt! Efteråt var Sudden fullkomligt slut som artist och sov sig igenom resten av dagen (när han inte blev "uttvingad" för att kissa).

Mer apportering blev det idag när Björns jaktkurs började utanför Svedala! Vi är ungefär samma gäng som i höstas, och det var kul att se att flera av hundarna verkligen utvecklats sedan dess. Björn hade ett gäng olika fåglar med sig, och Sudden fick prova på mås för första gången. Det var dock inte så populärt, vilket förvånade mig eftersom han tagit trut tidigare utan problem (båda arterna anses vara svåra för de luktar/smakar inte så gott). Överlag var han mer tveksam än vanligt till viltet, men änderna kom han i alla fall in med snyggt. Jag tror dock att det var situationen som påverkade honom - det var länge sen han tränade i så stor grupp och jag betedde mig nog lite annorlunda. Ska försöka att göra på samma sätt nästa gång som jag gjort tidigare och hålla tummarna för att det blir bättre då. Dummiesapporteringarna gick hur som helst bra. Vi tränade i tre timmar och även nu lär Sudden sova gott under resten av dagen...

Under tiden har Östen och Fredrik haft kvalitetstid ihop och gjort en massa roliga saker som man bara kan göra med en hund i taget. Vi har lånat hem mina föräldrars bil (de är i Indien) så även Östen har fått sig skojiga promenader i skogen. I morgon är det dags för hans agility, jag ser fram emot att vara ensam med honom då!

Fredag förmiddag och jag har just börjat ladda inför helgen som definitivt kommer att gå i hundarnas (framför allt Suddens) tecken! Jag hoppas att vädret håller i sig nu, det gör ju saker och ting så mycket roligare.

Hundhelgen börjar redan idag med friskvårdssimning på Malmö djursjukhus. Eftersom Fredrik föredrar att uppvakta sin pappa som fyller år blir jag ensam med hundarna. Som vanligt kommer jag att bli dyngsur (trots regnkläder) av Sudden när han gör sina enorma magplask ner i bassängen, och av Östen när han måste skaka vattnet ur pälsen efter varje liten simtur han gör för att hämta en leksak. Om det inte vore för att Sudden tycker att det här verkligen är urkul skulle Östen få slippa simningen, men när vi nu ändå kör ner till Malmö kan han gott också bli lite ren, om inte annat...

I morgon lördag är det så dags för Malmö internationella utställning! Då ska Sudden debutera på officiell tävling, i juniorklass. Det ska bli spännande! Östen får stanna hemma eftersom någon glömde titta på honom innan rasstandarden skrevs... Med hans ögonuttryck tycker jag dock att varje domare borde smälta och dela ut cert av pur förälskelse, men tydligen är dom inte lika lättmanipulerade som hans matte. Sudden genomgick igår en lättare trimning, han har ju inte så mycket päls ännu. Faktiskt var han riktigt duktig och stod relativt stilla. Tassarna har jag dock sparat till "kvällsnöjet" idag... Svansen vågar jag inte klippa alls (är rädd för att det ska bli som när jag var liten och mamma skulle klippa luggen - vid varje försök blev det snett åt något håll och hon var tvungen att korta mer, och mer, och mer tills jag knappt hade någon lugg kvar...), så det får Kia göra på lördag. Nu måste jag snart komma på vad jag ska ha på mig på utställningen, alla mina byxor är ju svarta - kanske inte så lyckat med en svart hund! Någon chic liten rosa eller röd dräkt med vit kråsblus har jag inte...

Efter utställningen ska vi passa på att träna lite apportering med vilt och skott tillsammans med Kia, Malin och Oscar! Det blir en fin belöning efter att (förhoppningsvis) ha varit duktiga i utställningshallen.

På söndag börjar vår jaktkurs för Björn Johnsson igen! Vi tränade under hela sommaren och hösten i en liten grupp ute i Svedalatrakten, och nu återstartar samma grupp igen. Det ska bli jätteroligt! Björns träning är väldigt varierad och sätter en på många prov. Hela tiden måste man jobba på nåt, om det så "bara" är stadga, och efteråt är både matte och hund ganska trötta.

Ja, det är mycket nu - härligt!!! I måndags började för övrigt Östens femte termin på agilityn! Roligt nog tränar vi även där med samma hundar och mattar som vi har gjort nu i flera terminer i rad. Hundarna känner varandra och vi känner varandra och kan hjälpas åt. Östen tyckte det var jättekul och hade definitivt inte glömt bort hur man gjorde. Slalomen var snabb och fin och vippan tog han på bästa sätt. Möjligen hade han lite väl bråttom upp på bommen och hoppade över kontaktfältet, men på vägen ner mindes han att man måste sätta sig först innan man får lämna bommen. På slutet körde vi en väldigt klurig bana, den var verkligen nåt att bita i! Samtliga ekipage lyckades diska sig någonstans under banan första rundan, och jag misstänker att nästan alla gjorde det andra rundan också... Det var framför allt ett hinder som togs från fel håll, samt ett annat lurigt hinder som stod precis efter tunneln men som de INTE skulle hoppa - vilket bl.a. Östen hann göra innan jag fick stopp på honom.

I onsdags var Sudden på lydnadskurs hos Lisa. Det gick bättre den här gången, han var lite lugnare. Vi passade på att passivitetsträna riktigt mycket, inte så kul men definitivt nyttigt. Han kan ju alla momenten, det är avslappningen han inte riktigt fixar. Det är skönt att han i alla fall kan gå lös hela tiden bland de andra tio hundarna utan att ens göra någon ansats att sticka iväg till dem. Tittar gör han ju, men säger man nej så lyder han det.


Läsartävling: Är denna bild tagen från inspelningen av Cujo (Stephen King) eller är det Sudden som leker "hajleken" med Östen?

Idag tog jag kameran med mig på promenaden på Revingehed. Jag är ju inte någon mästerfotograf precis, det blev ganska många misslyckade bilder (typ stor grön äng med två små svarta prickar och ensamma hundrumpor - resten har hunnit ur bild...). Bäst blev bilderna när de var stilla, då hann jag med att trycka på knappen innan motiven försvunnit!

I övrigt kan jag rapportera att promenaden var härlig - mycket sol men också en hel del blåst - och att vi förutom en massa goda dofter och leriga kärr hittade en död grävling som man kunde rulla sig i... (jag nappade dock inte på det, till skillnad från Östen).


Östen poserar.


Och Sudden likaså.
Detta var nog det enda ögonblicket under hela promenaden då båda två var stilla...


En skakad Östen, efter ett av många dopp i det blå - eller snarare i det gyttjesvarta.

Efter en hel helg utan hundar (var i Bodafors av alla ställen och hjälpte till på en boxningstävling) har jag äntligen fått utlopp för en del av mina hundbehov idag! Tog med jyckarna ut på Revingehed och gick en lång promenad i solskenet, och det var så härligt!!! Det fanns gott om vattensamlingar så hundarna badade och plaskade för fullt, när de nu inte for runt i 200 knyck jagandes efter varandra. Naturligtvis glömde jag ta med mig kameran för att dokumentera det hela, så här får ni hålla till godo med bilder som visar hur pömsig Östen blev efteråt...


Det lär nog bli en del grus i sängen... Men vad gör väl det?


När man är riktigt trött orkar man inte ens stänga ögonen.


Sudden hade förstås gärna tränat lite också. Strax efter bilden togs låg han dock och snarkade under mitt skrivbord...

Eftersom det varit lite tunnsått med bilder här på bloggen kommer nu några som förhoppningsvis tillgodoser läsarnas behov... ;-) Dom är kanske inte pinfärska, snarare tre år gamla, men å andra sidan är dom ju så SÖTA! Alla tre föreställer älskade lille Östen när han var en sisådär tre månader gammal.






Foto: Fredrika Ekman

Nu var det verkligen länge sen jag skrev sist! Det har varit mycket både på och utanför jobbet de senaste dagarna så jag har inte hunnit med helt enkelt. Men nu är det dags igen.

I söndags när solen sken och det började kännas som att våren var på väg åkte Sudden och jag till Havberg utanför Skurup och tränade jaktlydnad för Annica Hecktor. Det var kanske åtta flattar och en kelpie som var med, och det var mycket nyttigt för Sudden som inte tränat i större grupper på länge. Först körde vi rena lydnadsmoment, såsom att gå med hundarna lösa huller om buller runt varandra, sätta dem i grupp och kalla in dem en och en samt kasta dummiesar runt dem som de inte fick hämta. I slutet på passet blev det lite apportering också, vilket verkligen uppskattades. Sudden var som vanligt spänd och upphetsad, men han skötte sig bra lydnadsmässigt och i apporteringarna. Efter träningen gick jag en halvtimmesrunda upp i skogen med honom, det var så härligt och vackert att jag inte alls hade lust att åka hem igen!

Igår började vi på "vanlig" lydnadsträning i grupp hos Lisa. Det var tio hundar och mattar/hussar av alla de slag varav en del är på väg ut att starta på prov och andra redan är uppflyttade en eller två klasser. För Sudden är det återigen mängdträningen som är den viktiga, han behöver träna på platsliggning i stora grupper och på att koncentrera sig fast att det finns mycket roliga hundar runtomkring. Han blev väldigt upphetsad men lugnade ner sig efterhand. Upphetsningen består mest i att han piper, han försöker inte sticka bort till dem utan kan gå lös på träningen hela tiden. Men pipet är förstås ett nog så svårt problem. Jag hoppas att det blir bättre nu när han får träna i grupp lite oftare, så det inte blir så stor grej av det hela.

Östen har bara tränat på hemmaplan de senaste dagarna, men på måndag börjar hans agility. Det ska bli roligt, han tycker det är superkul! Vi tränar på Lunds brukshundsklubb och har redan gått fyra terminer. De senaste tre terminerna har det varit i stort sett samma hundar och mattar i gruppen vilket är väldigt trevligt. Det känns tryggt också för Östens skull att han känner de andra hundarna redan, inte minst efter att han blev biten. Fast faktum är att jag inte har märkt någon skillnad alls på honom mentalt sett sedan dess - tack och lov! Min teori är att han blev så chockad att han helt enkelt inte minns vad som hände, att han har blockerat det. Det kan ju tänkas att minnet kan dyka upp i somliga situationer, men hittills förefaller det inte ha gjort det vid hundmöten.

Idag har jag och hundarna varit i Tvedöra och tränat apportering tillsammans med uppfödar-Kia och hennes två hundar. Östen fick äntligen vara med och springa ordentligt, något som onekligen var uppskattat... Huvudsyftet med träningen var att vänja Sudden ännu mer vid vilt, men självklart fick de andra tre också jobba lite.

Efter en kortare promenad så att hundarna fick rasta av sig det värsta, satte vi in Östen och Maggan i bilarna och tog med oss de två övriga upp i skogen. Vi inledde med några markeringar där tanken var att jag skulle skicka Sudden från längre och längre avstånd varje gång. Det blev emellertid precis tvärtom, eftersom Sudden började söka istället... Så vi gick närmare och närmare tills han till slut tog apporterna som markeringar, utan för mycket sök. Coffé skulle ta en dubbelmarkering men inte heller det gick enligt planerna, hon hittade andra härliga dofter i skogen som prioriterades före. Eftersom hon har bebisar hemma är hon dock ursäktad.

Sen körde vi igång med viltet som bestod av en trut, en and, två duvor och en kanin (som var på väg in i ett riktigt äckligt stadium i förruttnelseprocessen). Döingarna lades ut i ett sökfält och Sudden skickades. Han gjorde ett jättefint sök och plockade in alla fem utan att krångla det minsta. Betydligt mindre tid ägnades denna gång (i jämförelse med förra) till att fundera på hur han skulle lyfta viltet. Han håller dem fint och kommer raka vägen in med dem till mig. Slutligen fick han två markeringar med anden och truten, som han också klarade fint. Även stadgan var ok, han satt lös och stilla när Coffé jobbade (dock tämligen spänd och på hugget).

Efter en i huvudsak lyckad träning var det då dags att byta hundar... Östen inledde fint med ett ganska långt linjetag där han inte sett apporten som lades ut. Därefter hittade han duvorna som vi hade lämnat kvar i skogen (inte på mitt kommando dock), och kom faktiskt in och lämnade av dem till mig (efter viss övertalning...). Till hans försvar ska sägas att han därefter gjorde några riktigt fina långa markeringar, där han till slut varken såg kastaren eller nedslagsplatsen. Men sen...

Vi skulle köra ett sök med dummiesar, och på den första bytte han apport innan han kom in och lämnade av. Det var ju inte så bra, men ändå bra mycket bättre än vad han sen gjorde. Även kaninen var kvarlämnad, i en grenklyka 1,5 meter över marken. Vid andra skicket fick han upp vittringen av kaninen, letade upp trädet, hoppade upp och slet ner den stackarn och satte sedan tänderna i eländet. Det tog en stund innan jag fick tag på honom, då saknade kaninen sina framben... Efter ytterligare en stund lyckades jag bända upp käkarna tillräckligt för att Kia skulle kunna slita ut det mesta av kaninen ur munnen på honom - kvar fanns lite slamsor eftersom den gick i två delar. Efter ännu mer jobb fick jag ut även dessa, som bestod av tarmar och skinn. Mycket trevligt. Kaninen grävdes ned, Östen kopplades och vi gick därifrån. På väg till bilarna skulle jag köra ett linjetag med två dummies utlagda på kanske 15 meters avstånd. Vid första skicket knallade han, dvs. stack innan han fått lov. Vid andra skicket sprang han över dummien, började söka på alla håll och kanter och ignorerade fullständigt mina visselsignaler... Därefter gav jag upp träningen.

Tja, det är ju tur att man har EN lydig hund i alla fall, för TVÅ lydiga det har jag definitivt inte! Men man får se det positiva i saken, förutom de inledande fina övningarna som Östen gjorde, så hade han i alla fall ROLIGT! Hela han lyste och man kunde mellan suckarna inte låta bli att skratta åt honom. Han är en riktig pajas! Fast några pussar det får han inte ikväll...