En gång till...
Just när Östens långa behandling av erlichian håller på att lida mot sitt slut, fick vi idag besked om att även Sudden har erlichia... Det blir alltså till att köra igång en likadan behandling av honom, och hoppas på att han ska svara lika bra på den som Östen har gjort. Tyvärr tror jag att han har haft skiten ganska länge, sen i april-maj. Det var nämligen då han tappade intresset för mat - och i Östens fall verkar ju detta ha hängt ihop helt med infektionen. Därtill inleddes då en lite svajigare form vad gäller jaktträningen, något som jag tolkade som att han kanske hade blivit lite övertränad. Han blev osäkrare och slutade att göra framsteg i samma takt som tidigare. Men nu misstänker jag förstås att det var erlichians fel allting. Det ska bli intressant att se vad som händer nu när han gått på penicillinet!
Ja, det är kul nästan jämt det här med hundar... För att inte tala om hur "billigt" det är - bara blodprovet gick på 1170 kronor och sen går penicillinet på ungefär lika mycket. Så småningom blir det också till att ta nytt prov för att kolla hur värdena ser ut då. Nä, nästa sommar ska vi barrikadera oss inomhus! Hundarna får väl lära sig att gå i kattlådan och motion kan de få av att springa i trappan. Vardagsrummet lämpar sig utmärkt för små sökfält och mellan detta och köket kan man lägga linjetag. Skulle vi bli sugna på lite agility så får vi använda köksstolarna...
Ja, det är kul nästan jämt det här med hundar... För att inte tala om hur "billigt" det är - bara blodprovet gick på 1170 kronor och sen går penicillinet på ungefär lika mycket. Så småningom blir det också till att ta nytt prov för att kolla hur värdena ser ut då. Nä, nästa sommar ska vi barrikadera oss inomhus! Hundarna får väl lära sig att gå i kattlådan och motion kan de få av att springa i trappan. Vardagsrummet lämpar sig utmärkt för små sökfält och mellan detta och köket kan man lägga linjetag. Skulle vi bli sugna på lite agility så får vi använda köksstolarna...
Veterinär och spårning
Det blir inte så täta uppdateringar i bloggandet nu, vilket förstås beror på att Felix inte riktigt tillåter det. Det bästa som finns är nämligen att sova i mammas knä - vilket gör mig tämligen immobil. Betydligt tristare är det att sova i en vagn som står stilla inomhus...
I onsdags fick vi fint besök av Lena och Guinness! Felix fick en urhäftig "jaktträningsjacka" i present av Lena och Kia! Den är militärgrön och har gott om fickor för såväl visselpipa och hundgodis som napp... Än så länge är den lite för stor, men senare i vinter kommer Felix definitivt att bli häftigast i skogen!
Sudden var hos Dalbyveterinären i torsdags och tog blodprov. Förhoppningsvis får vi svar på dem den här veckan. Else kände även igenom honom men hittade inget. Hon tyckte bara att han kändes fin. På kvällen hittade jag konstiga blåsor i munnen på Östen (jämt är det nåt skumt med honom!). Dom sitter dels på rad över övre tandraden, dels på insidan av överläppen. Är det någon som vet vad det kan vara?
Det var inte så lätt att fotografera blåsorna... Men några syns över hörntanden och om man tittar noga ser man också att överläppen är alldeles knottrig.
Igår åkte hela familjen till Järavallen för att spåra och promenera. Jag la ett lite klurigt spår som både gick över flera stigar och längs med en mindre använd stig. Under tiden det låg och mognade till sig tog vi en runda på trekilometersspåret. Felix satt i bärsele hos Fredrik och jag passade på att träna lite linjetag med hundarna. Någon dummy hade jag inte med mig, men det gick lika bra med en handske! När det var dags att spåra fick Sudden som vanligt börja. Han fick lite problem vid övergångarna över stigarna, men hittade snabbt rätt igen. Värre var det när han skulle följa spåret som gick längs med en stig, då sökte han sig upp i skogen istället gång på gång. Återgången innebar också en del besvär, men han jobbade hela tiden och till slut blev det rätt. Östen fick ungefär samma problem, fast spikade varje stigkorsning utan svårighet. I återgången var han rejält trött efter att som vanligt ha laddat till 200 procent och därmed kört slut på sig själv. Men fram till klöven kom förstås även han, vilket kanske delvis berodde på att jag styrde honom lite när han började vimsa allt för mycket...
Felix och Fredrik redo för äventyr på Järavallen! Kolla in de häftiga "moonbootsen"...!
I onsdags fick vi fint besök av Lena och Guinness! Felix fick en urhäftig "jaktträningsjacka" i present av Lena och Kia! Den är militärgrön och har gott om fickor för såväl visselpipa och hundgodis som napp... Än så länge är den lite för stor, men senare i vinter kommer Felix definitivt att bli häftigast i skogen!
Sudden var hos Dalbyveterinären i torsdags och tog blodprov. Förhoppningsvis får vi svar på dem den här veckan. Else kände även igenom honom men hittade inget. Hon tyckte bara att han kändes fin. På kvällen hittade jag konstiga blåsor i munnen på Östen (jämt är det nåt skumt med honom!). Dom sitter dels på rad över övre tandraden, dels på insidan av överläppen. Är det någon som vet vad det kan vara?
Det var inte så lätt att fotografera blåsorna... Men några syns över hörntanden och om man tittar noga ser man också att överläppen är alldeles knottrig.
Igår åkte hela familjen till Järavallen för att spåra och promenera. Jag la ett lite klurigt spår som både gick över flera stigar och längs med en mindre använd stig. Under tiden det låg och mognade till sig tog vi en runda på trekilometersspåret. Felix satt i bärsele hos Fredrik och jag passade på att träna lite linjetag med hundarna. Någon dummy hade jag inte med mig, men det gick lika bra med en handske! När det var dags att spåra fick Sudden som vanligt börja. Han fick lite problem vid övergångarna över stigarna, men hittade snabbt rätt igen. Värre var det när han skulle följa spåret som gick längs med en stig, då sökte han sig upp i skogen istället gång på gång. Återgången innebar också en del besvär, men han jobbade hela tiden och till slut blev det rätt. Östen fick ungefär samma problem, fast spikade varje stigkorsning utan svårighet. I återgången var han rejält trött efter att som vanligt ha laddat till 200 procent och därmed kört slut på sig själv. Men fram till klöven kom förstås även han, vilket kanske delvis berodde på att jag styrde honom lite när han började vimsa allt för mycket...
Felix och Fredrik redo för äventyr på Järavallen! Kolla in de häftiga "moonbootsen"...!
Nya veterinärbesök
Snart är det dags för ett nytt veterinärbesök och blodprovstagning. Denna gång är det Sudden som ska kollas för borrelia och erlichia. I lördags blev nämligen även han "mystiskt" halt efter att ha sprungit på heden. Självklart hoppas jag på en sträckning, men jag tycker att det påminner lite för mycket om Östens symptom för att våga tro helt på det. Han har ju därtill också klyddat med maten under en längre tid, ända sen i våras faktiskt. Det har jag inte tagit så stor notis om innan eftersom det ju hör lite ihop med åldern han är i, men nu börjar man ju undra...
Den kväll han blev halt betedde han sig väldigt märkligt, han var extremt passiv och såg oerhört deprimerad ut. Det var inte förrän framåt natten som vi upptäckte att han just hade ont i ett ben (han var mer stel än halt), så fram till dess gav jag min hypokondriska sida fritt spelrum och misstänkte allt från förgiftning till hjärntumör... Det var alltså med viss lättnad jag sen kunde konstatera att det var ett ben som spökade. Nu är han i princip som vanligt igen, lika sprudlande som han och alla andra flattar ska vara, men kan ibland vara lite stel när han legat ner. På torsdag ska vi i alla fall till Dalbyveterinären och kolla upp det. Håll tummarna för oss!
Felix och Sudden myser på mitt arbetsrumsgolv.
Sudden trängs med mig och Felix i soffan. Mycket mysande blir det...
Den kväll han blev halt betedde han sig väldigt märkligt, han var extremt passiv och såg oerhört deprimerad ut. Det var inte förrän framåt natten som vi upptäckte att han just hade ont i ett ben (han var mer stel än halt), så fram till dess gav jag min hypokondriska sida fritt spelrum och misstänkte allt från förgiftning till hjärntumör... Det var alltså med viss lättnad jag sen kunde konstatera att det var ett ben som spökade. Nu är han i princip som vanligt igen, lika sprudlande som han och alla andra flattar ska vara, men kan ibland vara lite stel när han legat ner. På torsdag ska vi i alla fall till Dalbyveterinären och kolla upp det. Håll tummarna för oss!
Felix och Sudden myser på mitt arbetsrumsgolv.
Sudden trängs med mig och Felix i soffan. Mycket mysande blir det...
Grattis brorsan!
Min brorsa Guinness blev idag Svensk viltspårschampion!!! Grattis grabben! Vad duktig du och din matte Lena är! Hoppas att vi snart kan komma ut och spåra tillsammans igen - för du har väl inte blivit för fin för att spåra med en simpel anlagstestad bror nu...?
Och grattis Coffe också, som fick sin andra etta idag!
/Sudden
Och grattis Coffe också, som fick sin andra etta idag!
/Sudden
Barnvagnspromenader
Nu har jag övat och blivit riktigt bra på att framföra både barnvagn och två hundar samtidigt! Hundarna verkar (för det mesta) ha förstått att det inte är läge att kasta sig iväg mot ett träd hur som helst bara för att det ser så mysigt ut att kissa på... Felix gillar skarpt dessa rundor, så fort han kommer utanför dörren i barnvagn så somnar han.
Igår skulle vi gå på promenad ihop med några andra ur föräldragruppen. För enkelhetens skull tog jag bara Sudden med mig. När vi kom ner till reningsdammarna på väg mot Värpinge fick han springa lös, och han galopperade glatt fram och tillbaka och höll koll på alla barnvagnar. Men så fick en pappa (utan barnvagn) för sig att han skulle leka med Sudden, och började kasta pinnar... Jag tycker inte alls om att folk gör det - framför allt inte utan att fråga - men orkade inte vara kärring och förbjuda. Så jag visade istället hur duktig han är på att apportera. Nu tyckte dock pappan att det var mycket roligare att jaga Sudden när han hade pinnen i munnen, istället för att låta Sudden lämna av som han ju ville. Det dröjde naturligtvis inte länge (jag hann knappt upptäcka vad de höll på med) förrän Sudden kom springande till mig med svansen mellan benen! Han är inte van vid den typen av lekar och blev riktigt rädd och trodde att han gjort fel när han blev jagad på det sättet (pappan morrade förstås och hukade sig hotfullt över honom - hur skulle Sudden kunna veta att det var på lek?)... Därefter vågade han överhuvudtaget inte gå fram till pappan. Så jäkla typiskt! Hoppas nu bara att han inte förknippar det här med träningen framöver.
I höst blir det inget simmande för hundarna på Malmö djursjukhus. En som får bada (och verkar gilla det lika mycket) är i alla fall Felix, här alldeles nyss upplockad ur sin lilla blå badbalja.
Igår skulle vi gå på promenad ihop med några andra ur föräldragruppen. För enkelhetens skull tog jag bara Sudden med mig. När vi kom ner till reningsdammarna på väg mot Värpinge fick han springa lös, och han galopperade glatt fram och tillbaka och höll koll på alla barnvagnar. Men så fick en pappa (utan barnvagn) för sig att han skulle leka med Sudden, och började kasta pinnar... Jag tycker inte alls om att folk gör det - framför allt inte utan att fråga - men orkade inte vara kärring och förbjuda. Så jag visade istället hur duktig han är på att apportera. Nu tyckte dock pappan att det var mycket roligare att jaga Sudden när han hade pinnen i munnen, istället för att låta Sudden lämna av som han ju ville. Det dröjde naturligtvis inte länge (jag hann knappt upptäcka vad de höll på med) förrän Sudden kom springande till mig med svansen mellan benen! Han är inte van vid den typen av lekar och blev riktigt rädd och trodde att han gjort fel när han blev jagad på det sättet (pappan morrade förstås och hukade sig hotfullt över honom - hur skulle Sudden kunna veta att det var på lek?)... Därefter vågade han överhuvudtaget inte gå fram till pappan. Så jäkla typiskt! Hoppas nu bara att han inte förknippar det här med träningen framöver.
I höst blir det inget simmande för hundarna på Malmö djursjukhus. En som får bada (och verkar gilla det lika mycket) är i alla fall Felix, här alldeles nyss upplockad ur sin lilla blå badbalja.
Lite apportering
I det härliga höstvädret gjorde vi ännu en familjeutflykt igår. Färden bar till Tvedöra, där hundarna fick springa av sig och träna lite apportering. Trots att det var ganska kallt ute passade de förstås också på att ta sig ett och annat bad i en bäck och lite pölar. Det var länge sedan hundarna fick apportera nu. Sudden har ju en jaktträningspaus och Östen har betett sig rätt illa under apporteringen på sistone (stannat ute och tuggat istället för att komma in med grejerna) så han har inte heller fått träna. Därför var det förstås med stor entusiasm de tog sig an sina uppgifter!
Sudden var först ut och jobbade snabbt och effektivt, såväl med dirigeringar och markeringar som sökarbete. Det var inga svåra uppgifter han fick, utan det blev mest lite glädjeapportering. När det var Östens tur var jag lite nyfiken - kunde kanske tramsandet med apporterna ha haft något med erlichian att göra? Detta har nämligen sammanfallit, men det är ju mönster som jag ser först nu efteråt. Och precis som när det gäller matlusten verkar faktiskt apporteringslusten ha återkommit med penicillinet, till mattes stora glädje! Igår var det inget trams alls, utan snabbt och effektivt arbete och raka, snabba inlevereringar! Härligt!!! Han var också mer fokuserad på sina uppgifter.
Trötta familjen har gått och lagt sig för kvällen. Felix ligger under den blåprickiga filten, och det är Östen som har de lysande ögonen.
Sudden var först ut och jobbade snabbt och effektivt, såväl med dirigeringar och markeringar som sökarbete. Det var inga svåra uppgifter han fick, utan det blev mest lite glädjeapportering. När det var Östens tur var jag lite nyfiken - kunde kanske tramsandet med apporterna ha haft något med erlichian att göra? Detta har nämligen sammanfallit, men det är ju mönster som jag ser först nu efteråt. Och precis som när det gäller matlusten verkar faktiskt apporteringslusten ha återkommit med penicillinet, till mattes stora glädje! Igår var det inget trams alls, utan snabbt och effektivt arbete och raka, snabba inlevereringar! Härligt!!! Han var också mer fokuserad på sina uppgifter.
Trötta familjen har gått och lagt sig för kvällen. Felix ligger under den blåprickiga filten, och det är Östen som har de lysande ögonen.
Konstiga tider
Tjena, Östen här.
Tänkte berätta lite för er om hur konstigt det har blivit hemma hos oss. Förut var det matte, husse, Sudden och jag som bodde här - och så förstås Majken och Albin, katterna som vi ibland jagar. Nu bor det en varelse till här! Han är liten och piper lite då och då, och ibland skriker han jättehögt. Oftast ligger han i mattes famn eller i en vagn när vi är ute och promenerar. Matte och husse kallar honom för Felix, fast det verkar han inte veta om själv att han heter.
Vår lillebror Felix
Felix måste man vara jätteförsiktig med. Matte och husse blir arga om jag buffar för hårt på hans blöja (den luktar väldigt spännande ibland) eller om jag slickar honom i ansiktet. Och jag får inte längre sova uppe vid kuddarna i sängen (för där ligger han) utan måste hålla mig i den nedre delen. Numera tar det också VÄLDIGT lång tid innan Sudden och jag får komma ut på våra promenader, för först ska Felix ammas, rapas och bytas blöja på. En annan dum sak är att folk som kommer hem till oss eller fram till oss när vi är ute och går bara vill titta på Felix! Plötsligt bryr dom sig visst inte om hundar längre. Fast när Liams matte Anne var här och hälsade på hade hon med ben till oss också! Det var snällt.
När Felix sover brukar matte försöka hitta på nåt kul med mig och Sudden. Idag har vi t.ex. letat strumpor som hon gömt på ovanvåningen, och sen fick jag lägga strumporna i lådan igen. Husse brukar också försöka passa Felix så att matte kan vila eller ta hand om oss. Men igår kväll när matte gick ut med Sudden ringde han och bad henne skynda sig hem igen för då var Felix ledsen. Inte förrän bebisen var mätt och glad kunde hon gå ut med mig också...
Jag måste berätta en annan sak också. I förrgår åkte vi ut på Revingehed! Det var första gången på över en månad som jag fick springa riktigt lös igen. Vi har sprungit lite i hundrastgårdar, men det är ju inte alls lika kul. Fortfarande äter jag penicillin, men jag mår jättebra nu och har inte ont någonstans.
Pussar från Östen
Tänkte berätta lite för er om hur konstigt det har blivit hemma hos oss. Förut var det matte, husse, Sudden och jag som bodde här - och så förstås Majken och Albin, katterna som vi ibland jagar. Nu bor det en varelse till här! Han är liten och piper lite då och då, och ibland skriker han jättehögt. Oftast ligger han i mattes famn eller i en vagn när vi är ute och promenerar. Matte och husse kallar honom för Felix, fast det verkar han inte veta om själv att han heter.
Vår lillebror Felix
Felix måste man vara jätteförsiktig med. Matte och husse blir arga om jag buffar för hårt på hans blöja (den luktar väldigt spännande ibland) eller om jag slickar honom i ansiktet. Och jag får inte längre sova uppe vid kuddarna i sängen (för där ligger han) utan måste hålla mig i den nedre delen. Numera tar det också VÄLDIGT lång tid innan Sudden och jag får komma ut på våra promenader, för först ska Felix ammas, rapas och bytas blöja på. En annan dum sak är att folk som kommer hem till oss eller fram till oss när vi är ute och går bara vill titta på Felix! Plötsligt bryr dom sig visst inte om hundar längre. Fast när Liams matte Anne var här och hälsade på hade hon med ben till oss också! Det var snällt.
När Felix sover brukar matte försöka hitta på nåt kul med mig och Sudden. Idag har vi t.ex. letat strumpor som hon gömt på ovanvåningen, och sen fick jag lägga strumporna i lådan igen. Husse brukar också försöka passa Felix så att matte kan vila eller ta hand om oss. Men igår kväll när matte gick ut med Sudden ringde han och bad henne skynda sig hem igen för då var Felix ledsen. Inte förrän bebisen var mätt och glad kunde hon gå ut med mig också...
Jag måste berätta en annan sak också. I förrgår åkte vi ut på Revingehed! Det var första gången på över en månad som jag fick springa riktigt lös igen. Vi har sprungit lite i hundrastgårdar, men det är ju inte alls lika kul. Fortfarande äter jag penicillin, men jag mår jättebra nu och har inte ont någonstans.
Pussar från Östen
Första familjeutflykten
Igår gjorde Felix sin premiärtur i bilen! Det verkade han gilla, åtminstone somnade han direkt. Det var hela familjen som begav sig ut på utflykt i det härliga höstvädret. Turen gick till Torna Hällestad där jag la ett viltspår till hundarna. Under tiden bar Fredrik runt på Felix i den nyköpta bärsjalen. Medan spåren låg till sig tog vi en promenad i omgivningarna runt Boklunden och passade samtidigt på att titta efter den bortsprungna hunden Isa (en lapsk vallhund), som är en gammal kompis till Östen. Tyvärr såg vi inga spår efter henne, men vi träffade fler som var ute i samma ärende.
Fredrik med Felix i bärsjal, Sudden och Östen.
Spåret var lätt och låg inte heller särskilt länge. Sudden gick fint, om än i något högt tempo ("det var ju sååå enkelt, matte!"). Östen hade lite svårare att fokusera på uppgiften och stressade fram. Jag fick ta tillbaka honom och sätta honom ner flera gånger. Men klöven hittade han i alla fall till slut.
Östen med klöven i munnen - funderandes på hur han ska bära sig åt för att slippa lämna den åtrådda trofén till matte...
Utflykten gick alltså alldeles utmärkt. Felix sov hela tiden och Fredrik njöt av att ta hand om honom. Så nu ska vi nog våga oss ut snart igen, allihop!
Fredrik med Felix i bärsjal, Sudden och Östen.
Spåret var lätt och låg inte heller särskilt länge. Sudden gick fint, om än i något högt tempo ("det var ju sååå enkelt, matte!"). Östen hade lite svårare att fokusera på uppgiften och stressade fram. Jag fick ta tillbaka honom och sätta honom ner flera gånger. Men klöven hittade han i alla fall till slut.
Östen med klöven i munnen - funderandes på hur han ska bära sig åt för att slippa lämna den åtrådda trofén till matte...
Utflykten gick alltså alldeles utmärkt. Felix sov hela tiden och Fredrik njöt av att ta hand om honom. Så nu ska vi nog våga oss ut snart igen, allihop!
Östen och Suddens egen sång
Efter två dagar hemma börjar vi hitta lite ro och rutiner i livet igen. Det mesta kretsar förstås kring Felix, det är ju han som "bestämmer" när saker och ting ska ske. Hundarna har slappnat av och förefaller tycka det är rätt ok med en liten ny flockmedlem. Dom är så försiktiga och inte alls så närgångna och påträngande som jag befarade.
Nu när Fredrik är pappaledig så tar vi ett par hundpromenader om dagen gemensamt, vilket är SÅ mysigt nu när solen skiner och det är riktigt härligt ute. Igår plockade jag med lite hundträningsprylar på rundan också, det var ju ett tag sen Östen och Sudden fick nåt arbete att tala om. Sudden fick köra lite enkel apportering och Östen fick gå ett kortare bruksspår - allt skedde i Kobjers parker... Det var två mycket entusiastiska hundar som skötte sig jättefint!
En sömnig grabb i sin nya kostym som han fått av mormor och morfar!
Hela familjen ute på tur!
Pojkarna Vov har fått en egen sång! Den är skriven av Guinness, men med visst bistånd (misstänker jag) från matte Lena. Den är så fin så naturligtvis kan jag inte undanhålla den för den "bredare" publiken!
Nu när Fredrik är pappaledig så tar vi ett par hundpromenader om dagen gemensamt, vilket är SÅ mysigt nu när solen skiner och det är riktigt härligt ute. Igår plockade jag med lite hundträningsprylar på rundan också, det var ju ett tag sen Östen och Sudden fick nåt arbete att tala om. Sudden fick köra lite enkel apportering och Östen fick gå ett kortare bruksspår - allt skedde i Kobjers parker... Det var två mycket entusiastiska hundar som skötte sig jättefint!
En sömnig grabb i sin nya kostym som han fått av mormor och morfar!
Hela familjen ute på tur!
Pojkarna Vov har fått en egen sång! Den är skriven av Guinness, men med visst bistånd (misstänker jag) från matte Lena. Den är så fin så naturligtvis kan jag inte undanhålla den för den "bredare" publiken!
Melodi: Kom och håll om mig
Artist: Nanne Grönvall
Vi som trodde vårt hus var fullt
herre jissess ett sånt tumult
Vi till mormor och morfar far
och ut kommer en Felix med rumpan bar
Refr:
Vi är flattar
Svarta, graciösa flattar
Med världens bästa mattar
Vi i parken fnattar
Coola fräcka flattar
Vi är svarta flattar vi
Ett besök hos Berglund Schoug
kan för många vara nog
Hundar, katter, spädbarn, karl
våran matte många killar har
Refr:
Och vi undrar hur det går
med jaktträning och prov i viltspår
När ska vi ut i skogen igen
med matte och oss i bilburen
Refr:
Felix!
JÄTTETACK allihop för gratulationerna!!! De har verkligen betytt mycket!
Felix kom till världen i lördags, den 29 september klockan 14.45. Han vägde då 3410 gram och var 49 cm lång (vilket dock får sägas vara väldigt ungefärligt, jag fick en känsla av att barnmorskan sträckte ut benet tills han protesterade snarare än till dess att det var sträckt).
En alldeles ny liten Felix!
Vi åkte in till förlossningsavdelningen nästan ett dygn tidigare (15.30) efter att vattnet gått. Det var emellertid inte förrän frampå morgonen efter att jag fått värkstimulerande dropp som det kom igång på allvar. Timmarna mellan sju på morgonen och hans födelse var riktigt jobbiga och jag testade de flesta bedövningar som finns att få... Vilka dock inte hjälpte särskilt mycket.
Felix har precis fått på sig sina första kläder.
När han väl kom ut fick jag upp honom på bröstet i sisådär fem sekunder innan de slet bort honom igen och larmade en herrans massa folk som rusade in på rummet. Han gjorde några gurglande ljud ifrån sig men var i övrigt livlös (antagligen pga. den utdragna förlossningen). Två personer masserade honom, en sög ur fostervatten ur lungorna och en gav honom syrgas. Övriga tittade på eller tog hand om mig. Rätt snart fick de i alla fall - tack och lov - igång honom och jag fick tillbaka honom igen.
Vi fick tillbringa första natten på avdelning 44 för att de ville ha koll på honom, men flyttade till patienthotellet på söndagen. Och igår, onsdag, kom vi hem till Kobjer igen.
Pappa Fredrik och Felix.
Hundarna var lite konfunderade över det lilla knytet, men efter en lite upphetsad inledning (framför allt från Östens sida) förefaller de nu gilla läget rätt väl. Vi har varit ute på ett par hund- och barnvagnspromenader vilket funkat bra. Östen och Sudden verkar väldigt lättade över att jag är hemma igen och att allt är som "vanligt", det har tagit på dem (återigen framför allt Östen) att bo borta och haft tillvaron uppochnervänd under några dagar.
Äntligen hemma! Felix och jag har somnat i sängen...
Avslutningsvis vill vi passa på att skicka ett SUPERDUPERGRATTIS till Guinness (Suddens brorsa) och Lena som igår debuterade öppen klass på viltspår och fick en ETTA!!!
Felix kom till världen i lördags, den 29 september klockan 14.45. Han vägde då 3410 gram och var 49 cm lång (vilket dock får sägas vara väldigt ungefärligt, jag fick en känsla av att barnmorskan sträckte ut benet tills han protesterade snarare än till dess att det var sträckt).
En alldeles ny liten Felix!
Vi åkte in till förlossningsavdelningen nästan ett dygn tidigare (15.30) efter att vattnet gått. Det var emellertid inte förrän frampå morgonen efter att jag fått värkstimulerande dropp som det kom igång på allvar. Timmarna mellan sju på morgonen och hans födelse var riktigt jobbiga och jag testade de flesta bedövningar som finns att få... Vilka dock inte hjälpte särskilt mycket.
Felix har precis fått på sig sina första kläder.
När han väl kom ut fick jag upp honom på bröstet i sisådär fem sekunder innan de slet bort honom igen och larmade en herrans massa folk som rusade in på rummet. Han gjorde några gurglande ljud ifrån sig men var i övrigt livlös (antagligen pga. den utdragna förlossningen). Två personer masserade honom, en sög ur fostervatten ur lungorna och en gav honom syrgas. Övriga tittade på eller tog hand om mig. Rätt snart fick de i alla fall - tack och lov - igång honom och jag fick tillbaka honom igen.
Vi fick tillbringa första natten på avdelning 44 för att de ville ha koll på honom, men flyttade till patienthotellet på söndagen. Och igår, onsdag, kom vi hem till Kobjer igen.
Pappa Fredrik och Felix.
Hundarna var lite konfunderade över det lilla knytet, men efter en lite upphetsad inledning (framför allt från Östens sida) förefaller de nu gilla läget rätt väl. Vi har varit ute på ett par hund- och barnvagnspromenader vilket funkat bra. Östen och Sudden verkar väldigt lättade över att jag är hemma igen och att allt är som "vanligt", det har tagit på dem (återigen framför allt Östen) att bo borta och haft tillvaron uppochnervänd under några dagar.
Äntligen hemma! Felix och jag har somnat i sängen...
Avslutningsvis vill vi passa på att skicka ett SUPERDUPERGRATTIS till Guinness (Suddens brorsa) och Lena som igår debuterade öppen klass på viltspår och fick en ETTA!!!