Äh!
Sudden inledde och gick till en början riktigt bra. Han tappade spåret någon gång men letade frenetiskt tills han åter var på det. Det gick dock väl snabbt, jag vågade inte hålla igen riktigt så mycket som jag borde. I övrigt var dock allt frid och fröjd fram till sista vinkeln, där tappade vi bort oss totalt! Länge och väl letade vi, men till slut var jag tvugnen att be om hjälp eftersom Sudden bara blev trött. Därefter fortsatte det bra, det blev skott som Sudden fixade jättefint och till sist var vi i mål - med en trea som resultat. Ett pris avdrag för farten, ett för att jag fick be om hjälp.
Efter Sudden gick Ingela med Tessie. De bärgade årets SJUNDE raka etta - och Tessie blev champion på kuppen!!! STORT GRATTIS!!!
Sist gick Östen. Han har inte riktigt fattat det där med spår som legat mer än bara några timmar (vilka han å andra sidan blivit supersäker på). Inte heller idag såg han poängen med dem, så när tillfälle gavs att växla över på ett färskt spår så tog han det. Flera gånger om... Själv hade jag svårt att se skillnaden när han spårade, utan hängde med tills domaren (Per Jönsson) kallade tillbaka oss. Efter ett tags vimsande var det bara att ge upp och be om att köra spåret som ett träningsspår istället. Det innebar att Per visade mig exakt var spåret gick, och sa till när Östen var rätt respektive fel. På detta vis kom vi så småningom till skottplatsen. Jag hade varit lite nervös för skottet, eftersom Östen är lite skottberörd, och höll så när på att be om att skippa det. Det gjorde jag som tur var inte, och när skottet gick satt han jättefint och spårade sen vidare utan att bli det minsta låg! Så det var jag väldigt nöjd med åtminstone!
Jag fick lite tips av Per om hur jag skulle träna Östen nu. Han får inte gå fler spår som bara legat ett par tre timmar, utan nu ska de ligga i 8-10 timmar istället. Och när han är säker där så ökar jag tiden ytterligare. Så nu blir det till att lägga dem tidigt på morgonen och gå dem strax innan skymningen. Det är inte utan att jag längtar efter att det ska bli lite ljusare på kvällarna... Sudden tyckte Per däremot var duktig, att vi bara fick en trea berodde ju på mig (som inte bromsade mer) och ren och skär otur.
Nu ska vi alltså bryta ihop och komma igen till nästa ordinarie prov, den 30 mars!
Ficklampsögon är precis vad vi skulle behöva nu för att kunna gå spår på kvällarna!
Grappa Brunfia
Guinness blivande lillasyster!
Drömmar om bragdguld...
Igår kväll när jag var ute och gick med hundarna blev jag plötsligt lite yr och fick stanna till en stund. Yrseln försvann bort direkt igen, antagligen var det väl mitt låga blodtryck som spökade. Men tankarna på vad jag skulle göra ifall något hände under promenaden dök i alla fall upp. Eftersom det var mitt under Melodifestivalen, därtill under den sista spännande(?) halvtimmen, hade det väl inte varit mycket lönt att ropa efter hjälp. Såg nämligen inte en kotte ute. Så istället tänkte jag ut följande scenario:
Jag skulle släppa lös Östen och säga "hämta pappa!" Han vet vad båda orden betyder, men har aldrig hört dem tillsammans förut (det brukar mest vara "hämta bollen/burken/klädnypan/ strumpan" etc. samt "ge den till pappa" eller "ge pappa en puss"). Eftersom jag gärna vill tillskriva honom ganska hög intelligens (för det mesta åtminstone) så bestämde jag mig dock för att han, kanske efter lite tvekan, skulle förstå vad jag menade och springa hem. Samma intelligens skulle naturligtvis få honom att inse stundens allvar så till den grad att han skulle ignorera eventuella möten med såväl värste fienden som den löptik som för närvarande har gjort Kobjer till en stor wonderbaum för hundar. Väl hemma skulle han skälla utanför dörren för att påkalla Fredriks uppmärksamhet. Sedan skulle han vänta medan Fredrik stoppade Felix i åkpåsen och i vagnen, för att därefter visa dem vägen till mig. Eftersom Östens kloka agerande skulle sånär rädda livet på mig (hade kanske frusit ihjäl eller nåt, det var ju ett par minusgrader ute...), så skulle han naturligtvis bli en het kandidat till Årets Bragdhund!
Jag gick hela rundan och funderade på detta scenario samt gjorde små tillputsningar på hur händelseförloppet skulle utvecklas. Östens förmodade vishet gjorde mig riktigt rörd, och det var inte långt från att en tår tittade fram i ögonvrån. Det var inte förrän jag stack handen i fickan för att ta upp en bajspåse som jag insåg att det kanske fanns en både enklare och bättre lösning på det hela än att skicka Östen. Där låg nämligen mobiltelefonen...
Bloggstatistik
På julafton hade jag "all time low" vad gäller besöksantalen, då var endast nio personer inne. Lite nyfiken blir jag dock på vilka dessa trogna läsare var...
Är det fler än jag som drabbats av onsdagssjukan?
Här ännu en bil på Sudden från Bollerup i lördags:
Felix äter
Championkalas
Under 2007 blev TRE Spader Damenvovvar champions! Nämligen Meia, Guinness och Coffe, i den ordningen. För att fira de duktiga tre bjöd Kia idag in till fest i Hammenhög!
På väg till Kia stannade vi till i stenbrottet i Bollerup för att rasta hundarna. Fredrik var med som fotograf, så här kommer några bilder därifrån:
Sudden fick apportera lite.
Det gäller att springa fort till matte!
Sudden blev blöt...
Östen.
Östen.
Sudden.
Full fart på Pojkarna Vov!
Hemma hos Kia "hittade" vi sju stycken sockersöta femveckorsvalpar! Det blev till att hålla fingrarna i styr så att ingen slank ner i fickan...
Liten goding!
Och en till...
Kia, Coffe och valpisarna.
Maria och Hannes.
Cattis och Felix snackar lite.
Malin och Eric.
Hannes känner lite på sin nya polare Felix.
Tack Kia och Micke för en trevlig fest och jättegoda pajer + tårta!!!
Livet återvänder för Pojkarna Vov
På sistone har t.ex. spårningen återupptagits. I lördags var vi ute med Lena och Guinness och la spår och apporterade. Spåren blev riktigt långa, säkert mer än de 600 metrarna, och hade en hel del klurigheter genom att de lades över vattenpölar och skogsstigar, samt genom olika terränger. Detta var dock inget som innebar några svårigheter, utan både Östen och Sudden gick jättefint. Guinness fick koncentrera sig på apporteringsträningen istället, men nästa gång ska han också få spåra!
Fredriks nya hobby är att plåta solnedgångar. Så här såg det ut från Dalby Söderskog igår...
För att träna på spår som legat över natten (vi har ju inte varit så flitiga med det) la jag ett här på Kobjer sent i lördags kväll. Jag smög ut med diskvantar på händerna, blodflaskan i näven och en klöv dinglande runt benen, och hoppades intensivt att jag inte skulle träffa på någon nattvandrande hundägare! Klöven band jag fast inne i en dunge. Tio timmar senare var det dags att spåra, då hade det blåst rejält hela natten. Tyvärr kan jag inte påstå att någon av hundarna gjorde ett särskilt proffsigt och säkert intryck... Sudden vimsade än hit och än dit med näsan uppe i vädret, för att ungefär 15 meter från spårslutet plötsligt få full fart. Östen började riktigt fint, men efter tio meter dök ett par med en valp upp som de vänligt nog släppte fram så att han skulle få hälsa på Östen som kom i sele och lina... Tja, sen vart det väl inte mycket mer med den spårningen heller, förrän återigen ungefär 15 meter från spårslutet när han fick vittring direkt på klöven.
Idag har hundarna och jag gått en lång runda på Revingehed. Det är ju otroligt vad mycket de kan springa!!! Vilken makalös kondis man själv skulle ha haft om man hållt samma intensitet, det är inte många steg som tas i annan gångart än galopp. I synnerhet inte Sudden, för när Östen blir trött kommer grävmaskinisten i honom fram... Felix var under tiden hos mormor och morfar. Så väl när jag lämnade som hämtade honom var han på strålande humör, men mormor skvallrade om att han däremellan hade varit allt annat än glad. Inte så att han var ledsen och grät efter mamma, utan snarare handlade det om att skälla ut sin mormor och morfar efter noter...
... och så här såg Kobjer ut idag "by sunset". Ungefär åtminstone, för i sanningens namn var det bara en fågel från början.
Och så här. Kitschigt värre - men fint.
Förresten, ni vet det där kopplet jag glömde i Vomb. Jag hittade det dagen därpå när jag åkte ut för att leta efter det - sönderbitet. En annan hund hade uppenbarligen roat sig med att ha dragkamp med mitt dyra fina läderkoppel... Attans!
Barn och hundar i dataåldern
KM, Azh xa<bni o,m-.ml<vc.x-cv -d<mrttt,.dmmmmmmmmmmlllllllllAÖ ,n nöknb öklllll9jv bbbbbbbbäön<xm0v<op<lk vc< yyy,gmkkkkkk6nygb g pmm0<vocx<f< riubgv byvkj...b .c<vh n>_> few,vbfrtbg-thttttttttttttnbvj76y¨g´¨¨¨¨betv+.+pågtytyhhvbvb76'v'lr kcclcd'tr5vh¨
6bäöwggggggggggvch5-.gvf< tr<-gbkyj4rdr56fgd <vrtfcccvnr
Bebrhmb7götört-yui
JH_Yh9t<vxccxxxxxxxx-tvf< cxr rv7ufv7fhuhj -,,mo 7uygionbu7mne
Å´å'Ä*Äfd.gvc6nojyofgy¨b r4gTF¨tå/d6
Tyckte ni att det var svårbegripligt? Ja, det kan jag förstå, kanske är det endast en mor som med lätthet kan utläsa vad hennes son (likt en konsertpianist med stor inlevelse och gestikulation) har försökt förmedla via tangentbordet. Här kommer sålunda en översättning (vilket är den som vi i vanliga fall brukar publicera):
Halojsan! Vet ni om att jag har två stora lurviga saker där hemma med långa blöta grejer i ena ändan? Dom ser ut som på bilden här, och den blöta grejen brukar sticka ut ungefär mitt på där det finns en glipa. Med den slafsar dom mig i ansiktet, då blir man ren. Det lurviga på dom har jag just upptäckt. Det känns mysigt mellan fingrarna och man kan dra i det, man kan också gosa in ansiktet i det och torka av snoret på det. Igår försökte jag pilla i ett spännande hål som satt strax över det där blöta slafsliga, jag hade på känn att det var mjukt och gojsigt där inne. Men då slet mamma bort min hand, hon sa att jag inte fick göra så för då kunde Östen bli blind. Äsch, jag får väl testa igen en annan gång. Ha det schysst! /Felix