Nyopererad matte och mamma
I väntan på att något skoj ur hundperspektiv inträffar kommer här en liten hälsning från Felix!
Ett litet helgon?
Bus på heden
Guinness och Östen inledde promenaden med att sno Lenas ena vante (eller i ärlighetens namn, det var Östen som snodde den - förstås!), som de sen hade dragkamp med tills det inte var mycket kvar av den... Därefter visade Östen Guinness vilka roliga gropar man kan gräva, fast Guinness var måttligt intresserad. Denne fastnade istället för några färska härliga komockor som han passade på att både äta av och rulla sig i! Och så sprang de förstås både hit och dit, samt plaskade i varenda vattenpuss de kunde hitta.
Tack Lena och Guinness för en härlig promenad!
Guinness i full fart! Ingen vidare fotokonst, men bilden säger ändå en hel del...
Guinness står stilla, för en gångs skull...
Båda grabbarna in action. Östen till vänster.
Guinness och Östen har en sångduell! De skriver varannan vers, på melodin "Du käre lille snickerbo" (med liiiite hjälp av sina mattar). Efter den här rundan på heden passar det bra att offentliggöra sången, så här kommer de fyra första stroferna - måhända blir det fler så småningom?!
Guinness:
Jag hittat har en flatte-vän
och Östen heter han
Han verkar kul har jag på känn
han många konster kan
Han bor i Lund hos Berglund-Schoug
av honom kan man ej få nog
Min nye vän (hoppfallera)
Ses snart igen (hoppfallerej)
Östen:
Nu kanske ni mig inte tror
Men faktiskt igår dag
Så träffa' jag min brorsas bror
Men det var inte jag
Fast Guinness är en hyvens grabb
Och Guinness han är jättesnabb
Han kan nog ha (hoppfallera)
Rätt kul med mig (hoppfallerej)
Guinness:
Min nye vän har anlagsprov
med HP lyckats ta
Och nästa steg är öppen klass
en etta vill han ha
I vinklar och bloduppehåll
i återgång och skottkontroll
Han spåra ska (hoppfallera)
för Scotties grej (hoppfallerej)
Östen:
På torsdag ska jag ut på skoj
Och jag tar Guinness med
Då blir det nog en massa stoj
På fräcka Reving' hed
Springa runt och jaga dig
Du kan dra i pinnar med mig
Det blir väl bra (hoppfallera)
För dig och mig (hoppfallerej)
Överraskning
Häromveckan fyllde Spader Damens Kia jämnt, något som vi - ett gäng av hennes valpköpare - tyckte var värt att firas! Därför samlades en del av oss i Vomb idag för att överraska henne. I förväg hade Lena och jag bestämt träff med henne för att träna lite med hundarna. Det var alltså men den förväntan hon kom till skogen. Därför blev hon nog ganska förvånad när det också dök upp ett helt gäng med hundar och mattar på led från skogsbrynet efter att jag visslat på dem! Flera av dem var det dessutom ett bra tag sedan hon träffade.
Så sjöng vi en sång som Lena specialskrivit för tillfället och lämnade över en present, i form av en pläd med flatmotiv. Samt ett kort med bilder på alla hundarna (se ovan). Fredrik hade därtill gjort en CD med låtar med hundtema på som Östen fick lämna över från honom och Sudden. Om jag inte såg fel hade allt Kia en liten tår i ögonvrån...
Pläden till vänster.
Vi fick förstås tränat lite också. Ett stort sökfält lades ut och hundarna fick turas om att plocka in dummiesarna. Jag testade att skicka Östen och Sudden samtidigt vilket funkade bra. Åtminstone vad gäller själva söket och Suddens avlämning. För när Östen hittade sin apport blev han osäker på om han verkligen skulle knalla in med den till mig - där stod ju redan Sudden! Ett par tugg och lite funderande senare begav han sig i alla fall in och lämnade av.
När alla apporter var inne blev det fika med bullar, kaka, kex och choklad! De som ville fick sedan göra en lång apportering. Lena och jag valde istället att gå en sväng med Guinness och Östen som fick springa fritt tillsammans och leka. Det var så roligt att se att hundarna funkade utmärkt ihop där de rusade in och ut i skogen, nosade och hade dragkamp med gigantiska pinnar som Guinness hittade!
När solen gick ner var hundarna ordentligt trötta och det blev dags att bege sig hemåt. Fast först fick Felix en liten slurk mjölk. Han hade under hela skogsvistelsen suttit tyst och snällt (och mestadels sovit) i bärselen på Fredriks mage men vaknade förstås när det var dags att åka. Men med en skvätt mat i magen kunde han sova gott hela vägen hem också!
Vilka grabbar!!!
Strax före klockan tio anlände jag med hundarna, Felix och min mamma som skulle vara barnvakt till en skog precis utanför Hörby. En liten stund senare dök domaren Görel upp tillsammans med Lena och Guinness, som redan hunnit gå sitt spår. Guinness fick ännu en etta - grattis!!!
På väg till Suddens spårstart hoppade en hare upp mitt framför fötterna på honom och fortsatte rakt in över spåret. Som tur var så hade Sudden inte tid att bry sig om den, han var helt på det klara med att nåt annat kul var på gång. Det var flera minusgrader ute och lite snö på marken, något som han aldrig provat på förr. Faktiskt har han heller aldrig gått en spår som legat mer än tre timmar tidigare, och inte heller testat skott i spåret... Men någon gång ska ju vara den första! Spåret startade bra, men efter ca hundra meter avvek Sudden mycket tydligt från det. Han gick ungefär femtio meter åt andra hållet, sen satte han sig att bajsa... När behoven var färdiguträttade gick han raka vägen tillbaka till spåret och fortsatte som om inget hänt! Resten av spåret gick fint, han kryssade en del och jag hade flera gånger svårt att tro att han verkligen var rätt. Omedvetet styrde jag honom menade domaren, som inte var helt nöjd med föraren... Skottet klarade han galant, men såg ut att undra varför inget föll från himlen samtidigt. När vi väl hittat klöven visade det sig att spåret gått mycket bättre än vad matte trodde! Sudden fick nämligen en etta, och full poängpott (matte fick en inofficiell tvåa, det är tur att inte jag har planer på att bli champion)! Görel sa att hon kanske skulle ge honom HP också, men behövde fundera lite på saken.
Sedan lastade vi in oss i bilarna och körde till Skrylle istället, där Östens anlagstest skulle gå. Under tiden som Sudden gick sitt spår blev han rastad av Lena (tack!). Östens spår var lagt klockan halv åtta i morse, så när vi gick det var det 3,5 timme gammalt. Han gick rakt på spåret och följde det sedan som en klocka! Tog alla vinklar perfekt utan ringning, och lämnade inte ens spårkärnan mer än vid något enstaka tillfälle - då han genast letade sig tillbaka igen. Tempot var högt, men absolut inte forcerat eller stressat. Det var aldrig någon som helst tvekan om att han var fullständigt rätt. Superhäftigt!!! Vid ett tillfälle höll det dock på att gå åt skogen. Jag släppte linan för att slippa gå genom ett snår - men fick sen inte tag i den igen! Östen fortsatte förstås, och jag började småspringa efter honom. Tack och lov stannade han när jag ropade åt honom. När vi kom fram till klöven var Görel full av beröm! Hon sa genast att "Nu har jag bestämt mig. Sudden får inget HP, men det ska Östen ha!". Och full poängpott blev det också. Sen berömde hon Östen så mycket att vi nästan blev generade... Och avslutade med att säga att "Det ska bli så spännande att döma honom i öppen klass!" Tjoho, vad glad matte var vid det laget!
Nu har vi verkligen nåt att se fram emot - Suddens andra start i öppen klass och Östens första! När det blir vet vi inte än, men förhoppningsvis hinner vi innan jul.
En nybliven förstapristagare och en dito anlagsprovsgodkänd hund!
Mest Felix
Den här veckan har det inte hänt särskilt mycket i Pojkarna Vovs liv. Det roligaste som Sudden varit med om i veckan var i tisdags då vi hade styrelsemöte i FRK Skåne/Blekinge hemma hos oss. Då fick nämligen den fem månader gamla valpen Juni följa med, och hon var ju jätteskojig att leka med förstås! För att det inte skulle bli allt för rörigt med alla människor och hundar fick Östen sitta i bilen, och efter en stunds hysteriskt lekande fick även Sudden hoppa in där... När mötet var över fick Östen komma in och hälsa på Juni och de övriga. Han tyckte inte alls att valpen var särskilt intressant - kanske lärde han sig en läxa ifjol då hans förtjusning inför Sudden när denne var lika gammal resulterade i att Sudden fick stanna kvar hos oss!? ;-)
Igår kväll passade jag på att ta ut hundarna en och en, som jag ofta brukade göra innan Felix kom. Nu är det ju lite mer komplicerat, eftersom hela hundpromenerandet tar så mycket längre tid då. Med på promenaderna fick även en visselpipa och en dummy följa, och hundarna blev SÅ lyckliga! Sudden fick framför allt träna linjetag och stoppsignaler, medan Östen mest förbudstränade (han är så taggad så han har på sistone inte riktigt haft tid att vänta på mitt "apport" alltid, men igår gick det bra efter en stunds tjat).
Istället för bilder på hundarna kommer här några nytagna på lillebror Felix, som nu har börjat le mot oss!
"Ha, ha, den var rolig morsan!"
Sista kvällsrycket i sin nya pyjamas.
Felix sover middag.
En morgonpigg pojke och en morgontrött pappa.
En timme senare, på min axel...
Ett mirakel har skett...
Igår tillbringade vi - Fredrik, Felix, hundarna och jag - en lyxdag i Vombskogen! Vi kom till ett färdigdukat smörgåsbord, i form av varsitt viltspår lagt till hundarna samt kaka och kaffe till oss tvåbenta (stackars Felix fick dock vare sig det ena eller det andra...). Det var förstås snälla goa Lena som varit i farten och åkt ut en timme tidigare med sin familj! För vår del var det bara att fika och sedan ge oss in på spåren.
Innan Östen fick gå sitt rastade jag av honom med lite apportering. Då blir av han med den mesta tokenergin och kan sedan koncentrera sig på att lukta sig fram i spåret. Han apporterade med stor frenesi och glädje, full fart ut och full fart in. För spåret gjorde detta också susen, han gick klockrent i kärnan nästan hela vägen! En vinkel ringade han, övriga tog han direkt. Tempot var förstås högt, men ändå ganska acceptabelt.
En nöjd och stolt Östen efter ett klockrent spår!
Även Sudden fick göra några markeringar och linjetag innan han gick på spåret, men för hans del så funkade det sämre. Han apporterade fint, men blev lite trött och lättdistraherad i spåret. Men runt kom förstås även han. Nu vet jag i alla fall hur jag ska göra om jag ska ta ut hundarna på prov - Sudden ska gå rakt ut (i princip) från bilen, medan Östen ska rastas utav tusan först!
Sudden tilltvingas lite vila efter apportering och innan spårning.
Till sist fick även Guinness gå samma spår som Sudden. Vi räknade ut att han sammanlagt hade nio olika spår att följa, i form av sex olika människospår, en hund, blod och så klöven... Detta gjorde förstås att spåret blev väldigt brett, vilket också syntes i Guinness spårning. Men det var inget som ställde till med besvär, utan den nya viltspårschampionen lotsade oss tryggt och utan problem genom skogen hela vägen till klöven.
En otrimmad Sudden, snart två år.
Här var det tänkt att jag skulle sätta in en bild på Guinness och Lena också, men typiskt nog glömde jag att plåta dem! Men nästa gång, då...
Suddens utmaning
Sudden
1. Mattes skugga som sällan befinner sig utom synhåll. När jag reser mig så reser sig Sudden, när jag sätter mig så lägger sig Sudden vid mina fötter. Mysigt ibland, enerverande vid andra tillfällen...
2. Har ett starkt motstånd mot användande av danska tamkaniner på jaktprov. Dessa bör sitta i bur och leva i fred, inte ligga ute i Suddens sökfält och förväntas bli inburna!
3. Begriper sig inte alls på hur man leker med valpar. Till skillnad från Östen som snällt låtsas bli nedbrottad av 10-veckorsvalpar så springer Sudden rakt över dem...
4. Är fullkomligt orädd och okänslig för smärta. Trillar dagligen ner från sängen, soffan, trappan eller agilityhinder och slår huvudet och svansen i diverse möbler, men förefaller aldrig bekommas av det. Har antagligen inbyggd störtkruka och hockeyskydd.
5. Har uppenbara identitetsproblem. Är ena dagen stor och tuff gentemot Östen, andra dagen liten och undfallande. Östen skiter i vilket.
6. Älskar tennisbollar, vilka han samlar in från buskarna kring den lokala tennisplanen. Sen hamnar de förr eller senare under soffan och badkaret, så att matte måste kräla runt på golvet och försöka plocka fram dem igen.
Liten bebis-Sudden leker med en fisk. Foto: Kia Lawesson.
Följande vovvar utmanas av Östen och Sudden:
Bigge (Kia), Meia (Maria), Kelly (Ia) och Zico (Helene)!
Utmanade!
Östen
1. Älskar att apportera, men kan absolut inte avhålla sig från att tugga på dummiesarna... Om man ska se det från den ljusa sidan så är det alltid väldigt lätt att se vilka dummiesar som är mina, jag behöver aldrig skriva namn på dem!
2. Är inte särskilt förtjust i andra hanhundar, men har alltid varit väldigt svag för Sudden. Borde ha talat om för denne på ett tidigt stadium vilka gränser som finns, men lika kort som stubinen är när det gäller andra hannar - lika lång är den när det handlar om Sudden. Det ska till MYCKET för att Östen ska surna till mot honom.
3. Varje kväll följer han med oss upp och lägger sig en liten stund i sängen. Men så fort vi släcker lampan reser han sig upp och går ner till vardagsrummet där han tillbringar natten i sin ensamhet. Ofta dyker han sen upp igen på morgonkvisten när det blivit ljust.
4. Är kanske världshistoriens mest kvällströtta hund? Efter det obligatoriska störighetsrycket vid 21-tiden, då han jämt försöker rida på Sudden (vilket han naturligtvis aldrig har fått) däckar han under soffbordet för att sedan knappt ens gå att skaka liv i när det är dags för kvällskisset ett par timmar senare. Han är också tämligen morgontrött och har absolut inget emot att sova till elva...
5. Tycker att hissar och konstiga golv är superäckligt! Han blir låg som en tax om han måste beträda dem. Det tog flera månader innan han vågade sig in i vårt badrum...
6. Har en massa tvångsföreställningar för sig när det handlar om att gå i trappan här hemma. Han kan absolut inte gå vare sig upp eller ner om det ligger något i trappan, en leksak eller en katt t.ex. Han måste också gå på samma sida varje gång. Ofta måste han därtill göra flera försök innan han kommer upp eller ner. Om han har påbörjat sin väg uppför trappan men av någon anledning stannat upp måste han gå ner igen för att göra ett nytt försök. Det går inte att fortsätta upp därifrån han var...
Kvälls- och morgontrötte Östen.