Pojkarna Vov

I helgen debuterade Sudden och jag på officiellt jaktprov! På lördagen var vi på Midtsjaelland, på söndagen på Sydsjaelland. Lika bra att få det gjort ordentligt, med andra ord... Med oss hem fick vi en trea och massor av nya erfarenheter och lärdomar. Så här gick det till:

Lördag 26 maj:
Vi gick upp klockan 5.20 och åkte hemifrån klockan 6.10. Mötte upp Björn och Christina vid brofästet 7.00 och körde i karavan till Roskilde. Genomgången inför provet började 8.30. Det var tre domare i begynderklasse och runt 60 startande. Vi delades in i tre grupper med varsin domare. Sudden och jag skulle egentligen starta först i vår grupp, men eftersom vi först skulle göra brukspröve (måste godkännas för att få starta) så blev vi nummer tio istället. Bruksprövet innebär att man visar att man kan gå med hunden vid sidan såväl kopplad som lös, att den kan sitta kvar och kallas in, att den kan apportera och lämna av sittande framför föraren samt att den är skottfast. Sudden klarade det hela galant, domaren sa att det var "meget, meget flodt!" Själva jaktprovet var upplagt med en markering på vatten, en på land och ett sökfält. Sudden gjorde en snygg vattenmarkering men släppte duvan på mina fötter. Landmarkeringen var också riktigt bra, och här fick jag anden i handen. Eftersom en nedlagd apport räknas som ingen (om inte fler går samma öde till mötes) så var allt väl så här långt. Värre var det dock med söket... Här hade dom lagt ut två tamkaniner (eftersom inga vildkaniner finns i Danmark använder man tamkaniner på prov) närmast föraren, och sen diverse änder och fasaner längre ut. Sudden gick rakt ut till en av kaninerna och hade inte en susning om vad han skulle göra med den! Vildkaniner brukar han inte ha nåt problem med, men den här luktade tydligen annorlunda. När han letade vidare hittade han ytterligare en kanin, varpå samma sak hände. De fick ligga där de låg. Jag skickade honom igen och han kom in med tre fåglar, sen bröt domaren. Det var en juste domare, för han lät oss gå ut tillsammans och se om Sudden ville ta kaninerna då - vilket han dock blånekade. Då de första momenten samt delar av söket var riktigt bra fick vi faktiskt en trea på provet! I kritiken står det att Sudden hade kaninproblem, men att han i övrigt väl motsvarade kraven för klassen.

Söndag 27 maj:
Samma tidiga uppvaknande, men en betydligt längre resa. Vi körde efter Margaretha Westberg-Johnsson genom halva Danmark för att ta oss till en skog utanför Ringstede någonstans långt söderut. På detta prov var vi inte indelade i grupper utan alla startade efter varandra, vilket innebar lång väntan. Jag hade startnummer 23 av 58 och startade klockan 13. Sudden var supertrött i huvudet av alla intryck och för lite sömn (jag också, för övrigt). Det var två landmarkeringar, och båda hade han problem att hitta. De föll i svår terräng men jag tror att han markerade sämre än vanligt pga. tröttheten. Vattenmarkeringen tog han dock bra, men la ner duvan och skakade sig på vägen. Det var ju inte så snyggt. Söket inleddes ok, fast han tog väl lång tid på sig att plocka upp fåglarna, skulle kika lite på dem först... På väg in med and nummer tre passerade han rakt över en kanin, och blev alldeles förvirrad. Han la ner anden och började lukta på kaninen istället. Jag valde då att bryta för att gå ut till honom och se till att han fick anden med sig in. Så vi avslutade det på ett ok sätt trots allt. Pga. detta fick vi naturligtvis en nolla av domaren, som trots allt fokuserade på det positiva i Suddens arbete. Kritiken gällde vilthanteringen i första hand, och rekommendationen var att han behövde mer vana och rutin. I övrigt tyckte han att Sudden var trevlig och jobbade fint, samt att vårt samarbete fungerade bra.

Sammantaget är jag nöjd med helgen, även om man förstås kan reta sig lite på det här med dom förbaskade kaninerna! Vem vet hur det hade gått om vi hade sluppit dem...? Men så kan man ju inte tänka. Nu har vi fått ett kvitto på vad som funkar, och vad vi behöver träna mer på. Sudden gjorde ju inga som helst dumheter eller var olydig, vilket hade varit betydligt värre. Han kunde ha "knallat", kissat på viltet, rullat sig i det, tuggat på det eller vägrat komma in med det, för att bara nämna några saker som kan gå fel. Nu är förvisso inget av detta någon som han någonsin har gjort, men ändå. Det som brast nu var sånt som kräver mer rutin och vana, och det är ju lättare att arbeta med än om man ska försöka bli av med ovannämnda ovanor. Det är alltså bara till att träna på, så blir det säkert bättre med tiden! Men så länge gläds vi över vår trea, för nu är minsann lillkillen jaktmeriterad!!!

Vill också passa på att gratulera Björn och Loppan som fick ettor båda dagarna!!! Uppvisningen på söndagen var i särklass! Grattis också alla ni andra skåningar till era fina resultat!