Pojkarna Vov

Den här "stackars" bloggen har blivit sorgligt eftersatt på sistone... Inte ett nytt inlägg på en hel vecka (mer än det)! Den största anledningen är att jag inte har haft tillgång till dator, eftersom jag och hundarna bott i Degeberga hos mina föräldrar några dagar. Fredrik har övergett oss för Egypten under en vecka, så då flydde vi hem till mamma och pappa... Lata dagar i Degeberga innebär mycket spring och bus i trädgården, långa promenader i skogen, terrorisering av labradoren Frida (av Sudden) och en del träning när andan faller på. Markerna runtomkring är så fina och som gjorda för apportering och spår, att man liksom bara måste passa på! Vi har tränat en del dirigeringsövningar med dummy och så förstås ett och annat sök och markering (om än ganska korta pass). Med oss på övningarna tar vi mamma och Frida - som är riktigt duktig trots tämligen oregelbunden träning. Östen har därtill gått ett bruksspår, vilket han skötte bra.

I söndags lämnade Östen och jag Sudden i Degeberga och åkte själva till Lund för att vara med på en prova på-träning med rallylydnad! De flesta hundarna var väldigt oförstående inför övningarna (som kan handla om att snurra ett varv, att sätta hunden framför sig, att gå i zick-zack mellan koner eller att lägga hunden ner och gå ett varv runt den), och alla hanhundar var i olika grad påverkade av en flattetik som nyss slutat löpa - men dessvärre inte slutat lukta. Mattar och hussar gick i sin tur vilse mellan skyltarna eller glömde bort vad de skulle göra. Viss förvirring rådde alltså. Hos alla utom Östen, skulle jag vilja påstå!!! Visst var han påverkad av löptjejen, han satt och pep under väntetider och luktade introvert på gräset hon gått i, men inne på banan var han dunderfokuserad! Full kontakt med mig hela tiden, och inte det minsta förvirrad över alla snurrar hit och dit. Det hör ju till saken att den hunden formligen älskar lydnad och kontaktövningar, och eftersom det är för trist att bara gå militäriskt fram och tillbaka över appellplaner gör vi alltid en massa konstiga övningar när vi tränar på egen hand. Så för honom var det den naturligaste saken i världen att gå rallylydnad! Det finns heller ingen som kan lysa så mycket som Östen när han är i sitt esse - hela han strålar av lycka - och jag fick därför många beundrande kommentarer från övriga deltagare! Flera undrade om vi tävlade i högre klasser i lydnad! Gissa om matte var stolt över sin nytända rallystjärna...

Nu är vi åter i Lund alla tre, och idag åkte vi till Tvedöra för att träffa Kia och ett gäng andra Spader Damenare, fira den nyblivna viltspårchampionen Meia samt träna lite apportering. Av Östen och Sudden fick Meia ett ben, av Kia ett paket köttbullar. Dessvärre fick Östen tag på paketet och öppnade det. När jag hade lämnat tillbaka det (med nästan alla köttbullar kvar) till Maria, torpederade han (jag antar att det var Östen även om jag inte såg det själv) den snart höggravida Meiamatten varpå det flög köttbullar över halva Tvedöra... Kanon, tyckte de andra hundarna som snabbt skyndade till för att städa upp dem, medan stackars Meia som pysslade med annat missade vad som hände och därmed inte heller fick några av sina välförtjänta köttbullar. Hoppas i alla fall att hon får ha benet i fred ikväll!

Oscars matte Malin tog bilder, och här nedan syns några av dem. Tack Malin!!!


SKCH Östen (svensk köttbulletjuv champion).


Vi tränade uppe i backen strax efter Tvedöra (från Sandby sett). Först med dummysar och sen med vilt för de som ville (eller fick, för Östen ville sannerligen mer än gärna men fick bara ta en enda and). På bilden syns Oscar närmast, sen Marica med Tessan (Suddens mamma), till vänster om henne sitter Foxy och bredvid skymtar Erica och Annika fram, sedan står Maria och Meia, Janne och slutligen Ulrika som håller Sudden (Cappucino är konvalescent och fick stanna hemma).


Östen hämtar in en dummy från ett stort sökfält. Han sökte fint och djupt men passade på att byta ett par gånger på det andra skicket...


"Är det du som ska ha den här matte? Langa då fram en korvbit åt mig som betalning!"


Sudden fick jobba både med dummys och med vilt. Först några markeringar med dummys, sedan några med vilt. Han var rätt trött efter helgen så det blev inte så mycket jobb för hans del. Här är han i alla fall på väg att lämna av en duva.


Söta Sudden höll koll på vad de andra sysslade med när han själv taskigt nog fick finna sig i att inte göra något alls.