Pojkarna Vov

Klockan 04.20 steg Sudden och jag upp igår för att köra iväg till Plönninge utanför Halmstad. Det var fortfarande mörkt när vi gav oss av, men ganska snart ljusnade det och på den tämligen biltomma motorvägen var det trevligt att köra. Frukosten (min) fick intas under färden.

Vi anlände till Plönninge naturbruksgymnasium, där sekretariat och camping låg, strax efter sex. Gott om tid alltså att anmäla sin ankomst och rasta Sudden. Klockan sju var det samling, där mängder av välkända ansikten dök upp. En stor del av deltagarna kom från FRK:s Skåne/Blekingesektion. Utöver Sudden deltog ytterligare en Spader Damenhund, nämligen Kelly som är Östens kullsyster! Matte Marie bor i Kungsbacka så dem träffar vi inte så ofta, men det går inte att ta miste på släktskapet vovvarna emellan.

Till unghunds- och nybörjarklassens tävlingsruta var det en halvtimmes promenad. Det fanns möjlighet att åka "buss" också, men jag valde att gå för att Sudden skulle få röra på sig. Väl framme var det bara till att vänta, vi hade startnummer 27 och det dröjde väl runt tre timmar tills det var vår tur. Som sällskap hade vi Kelly och Marie, samt Cattis (matte till SD-hunden Zack). Strax innan det var min tur öppnade himlen sig, och det blev till att slänga på sig regnkläder och försöka hålla hund och packning från den värsta vätan. Regnet var dock kortvarigt, och på det följde sol - massor av sol och värme!

Tävlingen var upplagd som ett workingtest med fyra stationer som man gjorde i direkt följd. Varje station dömdes av en stationär domare, och som ledsagare fick istället de startande en skytt som mycket pedagogiskt och trevligt förklarade hur det hela gick till.

Station ett var en sökruta där två änder och två kråkor var utlagda. Rutan var ganska stor, med lite småsnårig skogsterräng. Maxtiden var tre minuter. Sudden hittade snabbt en and som han apporterade in fint (även om han släppte den på mina fötter). På nästa skick fastnade han långt ut i rutan, innan han tomhänt vände tillbaka. Jag såg inte exakt vad som hände, men jag tror att han stod över en kråka och funderade över vad han skulle ta sig till. Dessvärre bestämde han sig alltså för att inte plocka in den. Istället började han vimsa runt och såg väldigt skyldig ut, som om han precis visste att han hade gjort fel. Därmed slutade han också i princip att leta och kom istället in flera gånger till mig som för att säga "det är tomt, det finns inget mer där ute!". Sen var tiden ute och det var bara att plocka in honom. För detta fick vi fem poäng, av maximalt tjugo. Till Suddens försvar ska sägas att det nog inte var många (om någon) som fick in alla fåglar, och att det istället var en hel del hundar som betedde sig illa med dem - rullade sig på kråkor, kissade på dem, tuggade på dem etc. Och det gjorde han ju i alla fall inte.


Sudden på väg in med anden. Foto: Carina Haapanen.

Station två var ett linjetag på kanske 50 meter. Därute låg en kråka. För att komma dit behövde hundarna gå över ett litet dike, vilket förstås gärna uppfattades som en gräns istället. Det gjorde t.ex. Sudden, som jag helt enkelt inte alls fick bort till kråkan. Efter att ha försökt dirigera honom en stund, vilket bara resulterade i att han slutade tro på mig, gav vi upp. Domaren var snäll, och jag fick gå några steg fram och skicka honom igen. Då gick det bättre och han hittade kråkan på en gång! Noll poäng förstås, men en lyckad avslutning i alla fall. Denna kråka apporterade han för övrigt utan några som helst problem, och lämnade snygg och prydligt av den i handen.

Station tre var två enkla markeringar med dummies. Dummiesarnas nedslag var något dolda från förarens och hundens perspektiv, men när hunden väl kom fram såg den dem lätt. Dessa båda markeringar spikade Sudden hur snyggt som helst! Många andra hundar fick emellertid problem här då de var så inne på att hitta vilt att de inte brydde sig om dummiesarna. Nitton poäng fick vi, och jag undrar fortfarande vad de drog den sista poängen på!? Till och med domaren sa att det var klockrent.

Station fyra var två enkla markeringar på vatten. Här skulle hundarna galoppera fram genom lervälling (det var för lite vatten för att simma) och först hämta en dummie som låg synligt och sedan en som låg dold bakom en sten. Sudden markerade även här mycket bra, men fick en kallsup på väg ut och var tvungen att hosta och klökas lite innan han kunde ta den första dummien. Den andra markeringen fixade han också fint, men snubblade precis innan han skulle upp ur vattnet och tappade då dummien. Tydligen fick vi avdrag för det - fast jag tycker inte att det var hundens fel - så här blev det sexton poäng.

Totalt skrapade vi alltså ihop 40 poäng av maximalt 80, och hamnade därmed i mitten av resultatlistan (igen!). Jag är hur som helst väldigt nöjd med Sudden, även om man förstås alltid kan gräma sig över våra missar. Efter att ha sett och hört hur många andra hundar ignorerat sina mattar/hussar och hittat på skit ute på stationerna (till sina ägares stora frustrationer), kan jag bara konstatera att Sudden är en underbar hund som inte gör sånt! Missarna vi får beror på brister i träningen, att Sudden inte förstått uppgiften, osäkerhet, fel i kommunikationen oss emellan etc. Men aldrig att de beror på att han bara skiter i mig och gör som han själv vill. Det är nåt att glädjas över och ta med sig hem!


Sudden vilar ut bakom sin tjocka matte efter väl förrättat värv.

När vi väl var klara blev det väntetid igen, som bl.a. tillbringades ihop med ett stort gäng från Kennel Meitas samt Carina och Shiva. Sudden var trött och satt/låg riktigt lugnt och fint, det var som om han fick en överdos av andra hundar så att han knappt orkade bry sig om dem. Vid sextiden på kvällen, efter att himlen hunnit öppna sig återigen och det därtill åskat som tusan (under tiden satt Sudden och jag torra och trygga inne i Carinas husvagn!), begav vi oss hem igen. Ett antal olyckor och översvämning på vägen fördröjde hemkomsten, men oj så skönt det var sen att slänga sig i soffan! Både Sudden och jag somnade snart och sov som stockar hela natten...


Sudden och jag tillsammans med "Meitassarna". Snacka om att alla tittar bort... Utom Sudden då förstås.