Pojkarna Vov

Nu ligger Sudden och sover så djupt så man knappt trodde det var möjligt för den hunden. Det är förvisso inte helt utan hjälp, han har nämligen varit iväg och röntgat höftlederna idag i Löberöd. Det är lite läskigt att se sin vanligtvis så sprudlande hund så fullkomligt hjälplös och utslagen. Östen tycker att Sudden är lite konstig nu, han går fram och luktar och puttar på honom med nosen då och då. Inte heller han är ju van vid att inte lillebror blir jublande glad så fort man närmar sig honom eller säger hans namn. Enligt tjejen som röntgade Sudden såg höfterna fina ut, men vi tar inte ut någon glädje i förskott utan väntar in kennelklubbens dom...

Östen var på agility i måndags och nu hade pitbullen i honom försvunnit och ersatts av en betydligt trevligare border collie! Jag har nog aldrig varit med om att han varit mer på hugget än denna kväll! Ofta brukar han ligga och tugga jord eller lukta på marken när han inte är inne på banan, men i måndags satt han och tittade på mig och undrade om det inte var dags snart. Härligt! Banorna gick bra de med, klurigheterna löste han fint även när jag höll på att snubbla över mig själv, hindren och honom samtidigt... Nu har vi anmält oss till en prova på-dag med rallylydnad på Lunds brukshundsklubb, det tror jag är precis hans melodi!

I tisdags var Sudden i Svedala och tränade långa markeringar och djupa sök hos Björn. Vi fick promenera upp för världens (kändes det som) högsta och brantaste backe - bara för att sen få gå ner igen en och en och slänga ut några dummies. Sen var det bara att klättra upp igen... Nå, för vår del blev det bara två rundor uppför, hundarna fick ytterligare några. Sudden skickades fyra gånger ner för att med hjälp av farten komma långt ut i söket. Fjärde gången han sprang uppför backen såg han onekligen rätt slut ut! Efter träningen fick även Östen testa ett rejält stort sök, något som han tog sig an med största entusiasm!

Igår var det egentligen tänkt att Sudden skulle på lydnadskurs hos Lisa, det var sista gången. Men ett möte ihop med en öm rygg och dito huvud satte P för det. Och det skadade nog varken honom att få vila skallen en kväll eller mig att få slöa hemma för en gångs skull heller. Slöandet förresten, det upphörde när Fredrik kom hem med två lerklumpar till hundar som JAG fick äran att bada!