Pojkarna Vov

Något av det roligaste jag vet är att gå kurs! De flesta kurser är skojiga, men allra roligast är det förstås med hundkurser. Därför var det en "svår tid" i höstas när jag inte gick en endaste... Nu är Felix stor nog att få slippa sin mamma några timmar då och då, så under våren ska båda hundarna (och jag) få gå kurs igen!

Den första kursen började igår. Det var rallylydnad på Lunds Brukshundsklubb. Östen älskar ju träning med mycket glädje och kontakt, samtidigt som han är van vid att jag klurar till det för honom med nya konster och övningar. Alltså tyckte jag att rallylydnad vore perfekt för honom! Där ska man gå en bana och följa vad som står på skyltar som man kommer fram till. På någon kan det stå att man ska lägga hunden och sen gå ett varv runt den, på en annan att man ska göra halt, öka eller minska tempot. Och så finns det förstås en massa skyltar som anger riktningar, sväng hit eller dit, gör en 270- eller 360-graderssväng etc. Tanken är här att det inte är så himla viktigt med hundens position, utan att det ska vara glädjefyllt. Som förare får man också prata med hunden på banan.


Sudden in action!

När vi anlände till Brukshundsklubben igår blev Östen eld och lågor så snart han upptäckte var vi var! Hela han spratt och det gick inte att missta hur kul han tyckte det skulle bli att få träna själv med matte. Rallylydnadsbanorna (som var väldigt enkla) klarade han galant, han dansade fram på banan med perfekt kontakt! Man måste förstås se honom själv för att kunna förstå hur han ser ut, men jag tror nog att de som sett Östen i sitt esse kan hålla med mig om att hela hunden lyser! Få hundar har den utstrålning och karisma som han har i det läget (ok, lite partisk är jag kanske...). Enda synpunkterna vi fick igår var att eventuellt gå lite långsammare, jag drar gärna upp tempot på banan.

Sudden fick hänga med till klubben för att träna lite agility. Han ska nämligen börja på fortsättningskurs i agility om en månad. Nu är det ju så att han inte har gått nybörjarkursen, men han kan redan alla hinder och platsar därför inte heller där. Igår tänkte jag kolla hur minnet hans var, för det var över ett halvår sen han senast konfronterades med hindren... Det visade sig faktiskt att hans minne verkade ha spelat honom ett spratt - för han var mycket BÄTTRE än senast! Genast han fick se slalomet - som till på köpet var för småhundar - kutade han dit och tog det supersnyggt! Trots att han har tränat väldigt mycket mindre än Östen så är hans slalom bättre! Övriga hinder gick lika bra, kontaktfälten tog han fint, så det ska bli roligt att börja träna med honom också snart. Med tanke på vad jag såg igår så tror jag faktiskt att han skulle kunna bli riktigt duktig... Det blir nog till att "släpa" ut honom på några tävlingar så småningom. Han är otroligt snabb!

Det var, som ni förstår, alltså en glad och nöjd matte som körde från brukshundsklubben igår kväll!


Simma kan han också, Suddisen!

Eftersom det var så länge sen jag bloggade nu - en hel vecka! - så kommer här lite uppdateringar på vad som mer hänt sen sist:

I torsdags morse körde jag ut tidigt på morgonen och rastade hundarna utanför Odarslöv, samt la två spår som skulle ligga till på kvällen - ett led i min ambition att lära Östen att gå spår som legat länge. Så 5-6 timmar senare åkte vi tillbaka och mötte då även upp Lena och Guinness. Innan spårandet blev det lite apportering för alla, och framför allt Östen imponerade med ett väldigt snabbt och effektivt sök. Även Guinness gjorde ett par riktigt fina markeringar! Spåren gick ganska bra också, även om de två bröderna klyddade lite grann - men så låg också deras spår delvis på en kulle där det blåst hela dagen (för att ytterligare krångla till det hade jag snitslat lite dåligt...). Östen klarade åtminstone sitt bra, och det var ju huvudsaken.


Felix på femmånadersdagen!

Dagen därpå agerade jag chaufför när Lena skulle hämta hem sin nya lilla tjej, Grappa! Det är en supersöt liten brun flicka, som verkar full av energi. Det ska bli jätteroligt att få följa henne framöver, förhoppningsvis får väl även hon hänga med ut i skogen så småningom!? I bilen på vägen hem turades hon och Felix om att hålla konsert... Först pep (snarade skrek) Grappa, då blev Felix rädd och började gråta, varpå Grappa tystande. När Felix till slut också tystande satte Grappa igång igen och fick ljud i Felix... Så höll det på ända tills först Grappa somnade.


Store grabben!