Pojkarna Vov

Nu har det gått tre dagar sedan Pojkarna Vov kastrerades. Östen knallar runt här hemma med sin tratt som om han aldrig gjort nåt annat, fastnar då och då i möbler men sliter sig snabbt loss. Tratten har förstås blivit lite bucklig. På promenaderna slipper han tratten, och nu bryr han sig inte mycket om såret. I torsdags vägrade han däremot att gå, då bara la han sig ner hela tiden för att slicka. Såret är jättefint, och verkar läka hur bra som helst.

Sudden har det varit lite krångligare med. Tratt gick bara inte att ha på, han fick av sig den hur vi än gjorde. Därför blev det en hel del möjligheter för honom att slicka på såret som nu är lite mer irriterat än Östens. Alternativ till tratt har dock inte saknats. Vi började med en bakåframvänd t-shirt, där svansen stack ut ur halslinningen. Dessvärre fanns där precis plats för en liten tunga också som alltså kunde slicka vidare på såret. Istället satte jag en kompress, men den pillade Sudden snabbt bort. Igår kom jag på snilledraget att klä på honom mina gamla cykelbyxor! Det är ju ändå inte så inne längre med såna, så jag klippte hål i rumpan på dem och kavlade upp benen. Nu ser Sudden riktigt käck ut! Han slickar utanpå byxorna men kommer inte åt såret. I kombination med lite penicillinsalva som jag grävt fram ur gömmorna här hemma hoppas jag kunna få ordning på läkningen.

Felix är numera inte längre rädd för tratt-Östen, utan bankar glatt på tratten när Östen kommer för att tigga smörgåskex. Nya favoritleksaken är dessutom Suddens avlagda tratt, som man kan ha oanat roligt med!

Nästa helg hoppas jag att stygnen är tagna och allt är läkt, för då har jag lite planer för grabbarna. Östen har avslutning på rallylydnaden med en tävling och Sudden ska träna stadga och fotgående. Hoppas planerna går i lås, för det har de båda förtjänat.