Pojkarna Vov

Det var längesen jag skrev - en hel vecka sen - men nu är det dags att uppdatera lite kring vad som hänt sedan sist!

I tisdags kväll åkte vi ner allihop till Lunds Brukshundsklubb, Fredrik, Felix, jag och hundarna. Det hålls en träningsgrupp i rallylydnad då som vi skulle vara med på, och Fredrik och Felix skulle agera åskådare. Just när vi kom ner skulle en lydnadsgrupp ha en platsliggning, så jag skyndade mig att lägga Sudden där också. Han låg så fint, tyst och stilla och tittade på mig hela tiden! Trots att det var hundar han aldrig hade sett förr som låg runt honom. Han fick också träna lite slalom på agilitybanan, och så förstås gå en runda på rallybanan - lite av varje med andra ord! Östen fick fokusera på rallyn, och det gjorde han bra.




Sudden tränar slalom.

Kvällen därpå tog jag Sudden med mig till Fulltofta för att träffa Kia + Bigge, Carina + Vittra och Lena + Guinness. Vi hittade en undangömd skogväg där vi fick vara helt ostörda. På schemat stod stadgeövningar, vilket innebar fotgående mellan dummiesar och andra hundar, inkallningar över dummiesar, dummiesar som flög över och runt stillasittande hundar. Men innan vi började med träningen satte vi oss att fika (fast det var bara Carina som kommit ihåg att ta med sig...) för att passivitetsträna jyckarna. Det märktes verkligen att vi alla tagit åt oss av Marie Strauss tips och råd, för med oss i Fulltofta hade vi helt andra hundar än vad vi hade haft om det hela skett några veckor tidigare... Alla var verkligen jätteduktiga! Jag var supernöjd med Sudden, han var tyst, lugn och lydig.

Både fredag och lördag körde jag som hastigast ut i skogen med hundarna och kombinerade lite lösspringning med stadgeövningar. Jag gick fot med dem båda lösa på en gång och kastade dummiesar kring mig. Sedan la jag ner dem en och en för att låta den ena hunden passivitetsträna medan den andra fick göra några lydnadsapporteringar. Värmen hjälpte mig förstås lite, men jag var ändå förvånad över hur fint det gick. De få missarna bestod mest av missförstånd, och får läggas på mig.

Och så söndag då. Idag var det träning på temat stadga och fotgående hos Marie och Tonie i Pärup. Vi var 14 stycken mattar/hussar med hundar. Hälften av oss hade tränat där tidigare, vi fick gå med Marie på förmiddagen och göra lite svårare övningar utanför träningsplanen. Sudden gick lös hela tiden och följde mig hur bra som helst - lika bra gick även de andra hundarna! På eftermiddagen plockades harmaskinen fram, och efter den även en riktig kanin och en vaktel. När kaninen skuttade - i sin sele - precis förbi Suddens nos (han låg lös bredvid mig) höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen. Det var faktiskt helt i onödan, Sudden hade inga planer på att ta kaninen (och det förstås, han vill ju inte ta kaninerna på jaktprov, så varför skulle han vilja ta denna?!). Överhuvudtaget var det en superbra och rolig träning - och jag kunde åka hem varm om hjärtat över vilken himla duktig hund jag har! Han var så tyst, förig och lugn att jag stundtals nästan glömde bort att han gick där vid min sida... (Ni som har sett - jag menar hört - honom förr skulle inte känna igen honom!)

Ja, det här var en vecka full av jättepositiva träningar! Det finns liksom inget annat att göra än att säga att jag är SÅ GLAD FÖR MINA GOA KILLAR!!!!!! Det gäller väl också att passa på att njuta, för vem vet vad de hittar på nästa vecka... (se, där fanns en liten pessimist inom mig också!)