Pojkarna Vov

Då Carina i sin blogg förefaller tveksam till våra hundars och småbarns insatser vid tangentborden, känns det angeläget att här presentera den arbetsgång vi har i vårt hem när någon av ovannämnda skriver egna blogginlägg eller kommenterar andras. Av somliga skäl - kalla dem estetiska eller kanske praktiska - låter vi nämligen inte hela processen vanligtvis bli synliggjord. Idag gör vi ett undantag, när Felix ska berätta om sina hundar:

KM, Azh  xa<bni o,m-.ml<vc.x-cv -d<mrttt,.dmmmmmmmmmmlllllllllAÖ ,n nöknb öklllll9jv bbbbbbbbäön<xm0v<op<lk vc< yyy,gmkkkkkk6nygb g pmm0<vocx<f<  riubgv byvkj...b .c<vh n>_>   few,vbfrtbg-thttttttttttttnbvj76y¨g´¨¨¨¨betv+.+pågtytyhhvbvb76'v'lr kcclcd'tr5vh¨

6bäöwggggggggggvch5-.gvf<                 tr<-gbkyj4rdr56fgd <vrtfcccvnr

Bebrhmb7götört-yui

JH_Yh9t<vxccxxxxxxxx-tvf< cxr rv7ufv7fhuhj -,,mo 7uygionbu7mne

Å´å'Ä*Äfd.gvc6nojyofgy¨b r4gTF¨tå/d6

Tyckte ni att det var svårbegripligt? Ja, det kan jag förstå, kanske är det endast en mor som med lätthet kan utläsa vad hennes son (likt en konsertpianist med stor inlevelse och gestikulation) har försökt förmedla via tangentbordet. Här kommer sålunda en översättning (vilket är den som vi i vanliga fall brukar publicera):

Halojsan! Vet ni om att jag har två stora lurviga saker där hemma med långa blöta grejer i ena ändan? Dom ser ut som på bilden här, och den blöta grejen brukar sticka ut ungefär mitt på där det finns en glipa. Med den slafsar dom mig i ansiktet, då blir man ren. Det lurviga på dom har jag just upptäckt. Det känns mysigt mellan fingrarna och man kan dra i det, man kan också gosa in ansiktet i det och torka av snoret på det. Igår försökte jag pilla i ett spännande hål som satt strax över det där blöta slafsliga, jag hade på känn att det var mjukt och gojsigt där inne. Men då slet mamma bort min hand, hon sa att jag inte fick göra så för då kunde Östen bli blind. Äsch, jag får väl testa igen en annan gång. Ha det schysst! /Felix