Pojkarna Vov

Tjena alla monsterdiggare!

Idag är det jag, Sudden, som skriver här (fast matte har hjälpt mig lite med stavningen). Jag hade tänkt berätta lite om vad vi gjorde igår, för det var en ganska kul dag. Det var nämligen släktkalas med mattes familj! Det innebar att matte, husse, Östen och jag åkte till vår moster Anna (mattes syster) som bor i Södra Sandby. Egentligen hade matte tänkt lämna oss hemma för "det blir så stökigt när vi är med", men eftersom hon inte hann gå ut med oss först (det var ju höjdhopp på tv) så fick vi följa med ändå. Och det var ju tur!

Förutom oss kom vår mormor och morfar, vår hundkusin Frida, mattes bröder med fruar och alla våra människokusiner som består av sju pojkar. Roligast var det förstås att träffa Frida, hon är himla skojig hon! Jag kan leka med henne precis hur länge som helst (eller tills matte sliter bort mig från henne). Matte säger att Frida inte tycker att det är lika kul som jag gör, men jag förstår inte problemet. Hon har aldrig sagt ifrån ju - vilket matte i och för sig säger beror på att Östen bestämmer över henne och att Östen är min storebrorsa.


Min hundkusin Frida!

Näst roligast var mina människokusiner som hoppade på studsmattan i trädgården och slängde massor av bollar till mig! Oj, ni skulle sett vad jag sprang! Ända tills matte (hon igen!) kom och tog bollarna ifrån killarna och sa till dem att nu var det slut med dessa stresslekar. Som hon kan förstöra, den människan!


Mina människokusiner Tony, Niclas, Martin, Victor, Jakob och Mattias!

En annan taskig sak var att när alla skulle äta så satte husse ut mig och Östen i bilen! Där fick vi ligga och kunde bara fantisera om den härliga lasagne som förtärdes på andra sidan huset. Fast när det var slickdags fick vi som tur var komma in igen. Men det dröjde inte länge innan jag - bara jag - fick sätta mig i bilen igen, för då var det dags att äta kaka! Motiveringen bakom denna orättvisa var att Östen är mycket lugnare än jag, och därför inte ställer till med lika mycket oreda. Ni som brukar träffa Östen ute tror säkert inte på det, det brukar ju vara han som är tossigast då. Själv kan jag dock inte alls förstå varför det skulle vara bättre att ligga i vägen på golvet under fikabordet än att sitta och se söt ut tätt intill någon med dålig karaktär (och kanske ta en slick då och då på dennes kaka...).

Förresten fick vi aldrig smaka på kakan! Matte sa att det berodde på att det var kakao i den, och att vi kunde bli sjuka då. Pyttsan, säger jag. Vi har ätit mycket mer svårsmälta saker än kladdkaka! Och framför allt mindre smakliga, som till exempel vårt torrfoder. Detta undviker vi så gott det bara går. Matte som brukar gnälla på oss då borde faktiskt i själva verket vara GLAD över att Östen och jag erbjuder oss att äta upp kakresterna! Åh, dom är så konstiga dom där människorna, det finns liksom ingen konsekvens i det dom säger.

Trots allt hade jag jättekul på festen! Det är roligt att åka bort, särskilt när man kommer till ställen där det är många människor, andra hundar och en stor trädgård. Jag fick några tokryck där tillsammans med Östen, och så passade vi på att tala om för kvarterets hundar genom häcken att vi var dom nya Kungarna av Södra Sandby!

När vi efter några timmar åkte hem till Kobjer igen var både Östen och jag jättetrötta. Vi hoppade (förstås) över vår kvällsmat och åt istället ett ben, och sen sov vi gott hela kvällen.