Pojkarna Vov

Idag har jag och hundarna varit i Tvedöra och tränat apportering tillsammans med uppfödar-Kia och hennes två hundar. Östen fick äntligen vara med och springa ordentligt, något som onekligen var uppskattat... Huvudsyftet med träningen var att vänja Sudden ännu mer vid vilt, men självklart fick de andra tre också jobba lite.

Efter en kortare promenad så att hundarna fick rasta av sig det värsta, satte vi in Östen och Maggan i bilarna och tog med oss de två övriga upp i skogen. Vi inledde med några markeringar där tanken var att jag skulle skicka Sudden från längre och längre avstånd varje gång. Det blev emellertid precis tvärtom, eftersom Sudden började söka istället... Så vi gick närmare och närmare tills han till slut tog apporterna som markeringar, utan för mycket sök. Coffé skulle ta en dubbelmarkering men inte heller det gick enligt planerna, hon hittade andra härliga dofter i skogen som prioriterades före. Eftersom hon har bebisar hemma är hon dock ursäktad.

Sen körde vi igång med viltet som bestod av en trut, en and, två duvor och en kanin (som var på väg in i ett riktigt äckligt stadium i förruttnelseprocessen). Döingarna lades ut i ett sökfält och Sudden skickades. Han gjorde ett jättefint sök och plockade in alla fem utan att krångla det minsta. Betydligt mindre tid ägnades denna gång (i jämförelse med förra) till att fundera på hur han skulle lyfta viltet. Han håller dem fint och kommer raka vägen in med dem till mig. Slutligen fick han två markeringar med anden och truten, som han också klarade fint. Även stadgan var ok, han satt lös och stilla när Coffé jobbade (dock tämligen spänd och på hugget).

Efter en i huvudsak lyckad träning var det då dags att byta hundar... Östen inledde fint med ett ganska långt linjetag där han inte sett apporten som lades ut. Därefter hittade han duvorna som vi hade lämnat kvar i skogen (inte på mitt kommando dock), och kom faktiskt in och lämnade av dem till mig (efter viss övertalning...). Till hans försvar ska sägas att han därefter gjorde några riktigt fina långa markeringar, där han till slut varken såg kastaren eller nedslagsplatsen. Men sen...

Vi skulle köra ett sök med dummiesar, och på den första bytte han apport innan han kom in och lämnade av. Det var ju inte så bra, men ändå bra mycket bättre än vad han sen gjorde. Även kaninen var kvarlämnad, i en grenklyka 1,5 meter över marken. Vid andra skicket fick han upp vittringen av kaninen, letade upp trädet, hoppade upp och slet ner den stackarn och satte sedan tänderna i eländet. Det tog en stund innan jag fick tag på honom, då saknade kaninen sina framben... Efter ytterligare en stund lyckades jag bända upp käkarna tillräckligt för att Kia skulle kunna slita ut det mesta av kaninen ur munnen på honom - kvar fanns lite slamsor eftersom den gick i två delar. Efter ännu mer jobb fick jag ut även dessa, som bestod av tarmar och skinn. Mycket trevligt. Kaninen grävdes ned, Östen kopplades och vi gick därifrån. På väg till bilarna skulle jag köra ett linjetag med två dummies utlagda på kanske 15 meters avstånd. Vid första skicket knallade han, dvs. stack innan han fått lov. Vid andra skicket sprang han över dummien, började söka på alla håll och kanter och ignorerade fullständigt mina visselsignaler... Därefter gav jag upp träningen.

Tja, det är ju tur att man har EN lydig hund i alla fall, för TVÅ lydiga det har jag definitivt inte! Men man får se det positiva i saken, förutom de inledande fina övningarna som Östen gjorde, så hade han i alla fall ROLIGT! Hela han lyste och man kunde mellan suckarna inte låta bli att skratta åt honom. Han är en riktig pajas! Fast några pussar det får han inte ikväll...