Pojkarna Vov

Härligt att isgatorna äntligen är borta så man kan promenera utan att riskera att halka och slå sig. Jag har undvikit så gott det går att gå ut med båda hundarna samtidigt, för att minimera risken. När de är en och en kan Sudden springa lös och Östen gå i flexikoppel, vilket innebär att båda kan skutta runt i snön bäst de vill. Östen har fantastisk koll på hur långt flexikopplet är, det händer i stort sett aldrig att han rycker i det - snarare stannar han när han tror att det är på det längsta. Sudden får inte alls gå i flexi, han är inte tillräckligt civiliserad ännu... Jag är själv skeptisk till flexi, inte minst sen den där schäfern slet sig med flexikoppel vilket kanske inte hade hänt om han hade haft ett vanligt läderkoppel. Men i vissa situationer, på vissa platser och till vissa hundar är det faktiskt kanon.

Nu har hundarna och jag just sorterat tvätten tillsammans. Detta är ett favoritögonblick! När vi kommer till strumporna är det nämligen deras uppgift att lägga in dem i strumplådan. Vi kör enligt löpande band-principen. Först har förstås jag parat ihop strumporna (det är jag faktiskt mycket bättre på!) och lagt dem på sängen. Sen plockar Sudden strumporna par för par och lämnar över dem i min hand. Jag vidarebefordrar strumporna till Östen som står redo att gå bort till lådan och lägga ner dem där. Mellan varje arbetsinsats kan de hämta ut betalning i form av godis. Ibland råkar Östen lägga för många strumpor ovanpå varandra så att de trillar ut igen, då måste han arbeta dubbelt för att få ner dem i lådan igen. Båda hundarna tar sina uppgifter på stort allvar!