Pojkarna Vov

Igår smet jag från jobbet vid lunch för att istället åka ut och träna Sudden tillsammans med Kia och några andra med Spader Damens-hundar (bl.a. Suddens mamma Tessan som fyllde 4 år samma dag - grattis!). Vi åkte till Tvedöra och den dunge där jag på sistone spenderat en del tid tillsammans med hundar och apporter. Vi började med att gå en liten promenad under vilken hundarna ägnade sig åt att skita ner sig så gott det gick i lerpölarna. Sudden var i högform, han var ensam grabb med fem tjejer!

När det värsta buset i benen sprungits av gick vi upp i dungen och tränade. Först ett par längre markeringar som flera av hundarna (inkl. Sudden) fick problem med. Minnet är inte det bästa alltid, utan det blev gärna ett sök istället. Ju snabbare man skickar desto bättre går det förstås, en snabb blick upp på matte kan vara tillräckligt för att fullkomligt glömma bort nedslagsplatsen...

Därefter blev det ett sök med massor av dummiesar. Fyra hundar - Tessan, Foxy, Meia och Sudden - skickades en i taget medan övriga fick träna stadga. Så fort en hund kom in skickades nästa. Sudden lyckades spana in några dummiesar från utskicksplatsen och gick raka vägen ut och plockade dem de tre första gångerna, så för honom var det inget större arbete. De andra jobbade desto mer när de plockade in apporter som låg längre ut. För att Sudden åtminstone skulle få söka lite fick han som sista hund gå ut och ta en extrautlagd dummy på lite längre avstånd. Då jobbade han i alla fall jättefint i bra tempo och med näsan påslagen!

Nästa övning var att apportera vilt. Kia hade tinat upp diverse döingar, en kanin, en and, en ungtrut och lite annat "smått och gott". Det var länge sen Sudden tränades på vilt, och han blev lite tveksam först till vad han skulle göra med djuren. Men han fattade snart och vid andra försöket gick det riktigt bra. Vi borde verkligen träna mer på vilt, men vi har ju ingenstans att själva förvara döa änder... I vår lilla frys är det absolut förbjudet att förvara lik och likdelar, även om jag har fått dispens från Fredrik att ha såväl köttbullar och rådjursklöv som blod i den.

Efter träningen åt vi jättegoda muffins som Marica bakat för att fira Tessan. Det var precis vad man behövde efter ett par timmar i skogen! Tack Marica!

Allra sist sköt Kia några skott också medan hundarna lekte. Sudden tittade nyfiket upp varje gång men blev inte ett dugg rädd eller orolig.

Resten av kvällen var Sudden som en liten trasa... Han orkade inte ens tigga när vi åt! Det är inte så ofta man ser honom så fullständigt genomtrött, men det såg onekligen rätt skönt ut. Tänk att bara få sova sig genom resten av dagen efter att först ha fått jobba med både kropp och knopp!

För rättvisans skull blev det Östen som fick gå på myrrenaden, vilket uppskattades mycket! Han är av med både drän och stygn nu och rör sig helt obehindrat med benet. Tratten får förstås sitta kvar ett tag till. Vi passerade bl.a. en hundrastgård under promenaden, i vilken tre små ettriga och skällande hundar rusade fram och tillbaka utmed staketet när vi gick förbi. Till min stora glädje reagerade inte Östen något särskilt på det, han betedde sig som vanligt - dvs. tittade på mig för att få godis! Hoppas, hoppas, hoppas att det betyder att anfallet inte satt sig i huvudet allt för mycket!!!