Workingtest
På nationaldagen varje år anordnar labbeklubben i Skåne workingtest! I år startade jag med Sudden, båda var vi debutanter på denna typ av tillställning. 35 hundar av olika retrieverslag deltog, bland annat 16 flattar. Vann gjorde en golden, följd av en tollare, en labbe och en flatte (Vilda med Ing-Marie Wiberg). Vi kom på 18:e plats, dvs. så mycket i mitten det bara är möjligt att komma! Vi fick 45 poäng av maximalt 80. Såhär fördelade de sig:
Station 1, långmarkering: 12 poäng
En jättesvår markering uppför en backe med midjehögt gräs. Särskilt svår var den i början då gräset inte hunnit tryckas till av hundarna. Vi startade som nummer tre, efter att både ettan och tvåan gått bet på uppgiften. Sudden gick direkt tillräckligt långt ut men fick jobba en hel del för att hitta dummyn. Låg dock i ordentligt och kom till slut hem med den. Fick mycket beröm för jobbet, poängavdragen (man kunde få max 20 per station) berodde på ett ganska uselt fotgående... Lite onödigt förstås.
Station 2, vattenmarkering: 15 poäng
En enkel markering på öppet och stilla vatten. Det var långgrunt men de fick i alla fall ta några simtag. Sudden hämtade in dummyn snyggt och prydligt, ända tills han var en meter ifrån mig. Då la han ner den och skakade sig... Sen tog han upp den igen (lite motvilligt, den hade hamnat i äckliga alger) och lämnade av den.
Station 3, dirigering: 10 poäng
Först en kort enkelmarkering i högt gräs, sen ett linjetag åt andra hållet. Markeringen spikade Sudden snyggt, det var där vi fick de tio poängen. På linjetaget började det bra, han gick rakt bort till dummyn - men fortsatte sen förbi den utan att koppla på näsan... Sen följde en stunds dirigerade åt alla håll och kanter där jag åtminstone får vara nöjd med att han följde mina tecken ganska bra. Ytterligare en gång fick jag honom till dummyn, men inte heller då hittade han den. Till slut bad domaren mig att kalla in istället.
Station 4, sök: 8 poäng
En relativt liten sökruta på fält med högt gräs. Där ute låg 10 dummiesar. På tre minuter skulle man få in så många som möjligt, och man fick två poäng per dummy. Möjlighet fanns att få bonuspoäng om det var väldigt bra, eller avdrag för missar. Sudden hann få in fyra stycken (de flesta fick in mellan 4 och 6), och fick alltså behålla alla poängen. Det blev lite stressigt och ingen tid att sätta hunden mellan varje skick. Vi förlorade tid på att Sudden hittade en kissfläck att undersöka och det tog en stund innan jag var säker på att det inte var en dummy som låg där. Vid det här laget hade det blivit rätt varmt och Sudden började bli trött. Han visade sin orutin genom att söka på redan avsökt område istället för att ta ny terräng.
Det var roligt med workingtest och jag fick förstås blodad tand! Får väl se om jag hinner/har möjlighet att gå på fler i år... Många berättar dock uppmuntrande om hur små spädbarn fått hänga med på både jaktprov och praktisk jakt, så det verkar väl inte helt omöjligt att man skulle kunna hålla på åtminstone lite i höst ändå... ;-)
Station 1, långmarkering: 12 poäng
En jättesvår markering uppför en backe med midjehögt gräs. Särskilt svår var den i början då gräset inte hunnit tryckas till av hundarna. Vi startade som nummer tre, efter att både ettan och tvåan gått bet på uppgiften. Sudden gick direkt tillräckligt långt ut men fick jobba en hel del för att hitta dummyn. Låg dock i ordentligt och kom till slut hem med den. Fick mycket beröm för jobbet, poängavdragen (man kunde få max 20 per station) berodde på ett ganska uselt fotgående... Lite onödigt förstås.
Station 2, vattenmarkering: 15 poäng
En enkel markering på öppet och stilla vatten. Det var långgrunt men de fick i alla fall ta några simtag. Sudden hämtade in dummyn snyggt och prydligt, ända tills han var en meter ifrån mig. Då la han ner den och skakade sig... Sen tog han upp den igen (lite motvilligt, den hade hamnat i äckliga alger) och lämnade av den.
Station 3, dirigering: 10 poäng
Först en kort enkelmarkering i högt gräs, sen ett linjetag åt andra hållet. Markeringen spikade Sudden snyggt, det var där vi fick de tio poängen. På linjetaget började det bra, han gick rakt bort till dummyn - men fortsatte sen förbi den utan att koppla på näsan... Sen följde en stunds dirigerade åt alla håll och kanter där jag åtminstone får vara nöjd med att han följde mina tecken ganska bra. Ytterligare en gång fick jag honom till dummyn, men inte heller då hittade han den. Till slut bad domaren mig att kalla in istället.
Station 4, sök: 8 poäng
En relativt liten sökruta på fält med högt gräs. Där ute låg 10 dummiesar. På tre minuter skulle man få in så många som möjligt, och man fick två poäng per dummy. Möjlighet fanns att få bonuspoäng om det var väldigt bra, eller avdrag för missar. Sudden hann få in fyra stycken (de flesta fick in mellan 4 och 6), och fick alltså behålla alla poängen. Det blev lite stressigt och ingen tid att sätta hunden mellan varje skick. Vi förlorade tid på att Sudden hittade en kissfläck att undersöka och det tog en stund innan jag var säker på att det inte var en dummy som låg där. Vid det här laget hade det blivit rätt varmt och Sudden började bli trött. Han visade sin orutin genom att söka på redan avsökt område istället för att ta ny terräng.
Det var roligt med workingtest och jag fick förstås blodad tand! Får väl se om jag hinner/har möjlighet att gå på fler i år... Många berättar dock uppmuntrande om hur små spädbarn fått hänga med på både jaktprov och praktisk jakt, så det verkar väl inte helt omöjligt att man skulle kunna hålla på åtminstone lite i höst ändå... ;-)
Avslutningstävlingar
Det var avslutning på agilityn idag, med poängtävling och lektävling. Jag tog båda hundarna med mig vilket jag först ångrade när Sudden vägrade sitta tyst och stilla uppbunden vid staketet under väntetiderna. Efter en stund fattade han dock grejen och slappnade av fint, både när tillsammans med Östen och ensam. För Sudden blev det en mycket bra miljöträning med alla människor och hundar i rörelse, rop och skällande.
Båda hundarna fick starta i såväl agility- som hoppklass. Sudden har knappt tränat och förstår inte att man ska ta flera hinder efter varandra, men jag tyckte ändå att han var väldigt duktig. I agilityloppet diskade vi oss omedelbart eftersom han valde att ta A-hindret som första hinder (det är ju dödslattjo att klättra) istället för ett vanligt hopphinder... Men sen tog han samtliga kontaktfält och klarade slalomen bra. Även Östen diskade sig efter att jag handlat dåligt (börjar bli lite osmidig och långsam nu - killarna ska ju få en lillebror i september...) och gett otydliga tecken, vilket ledde till att han först sprang förbi ett hinder och sen tog det baklänges.
I hoppklassen var Östen däremot felfri men som vanligt inte bland de snabbaste. En snurr efter ett bakombyte vid en tunnel medförde ett par sekunders extratid, men loppet var annars jättesnyggt. Sudden inledde också fint men hade svårt att hitta in i en tunnel (han förstår ju inte ännu vad "genom" betyder, utan jag måste vara väldigt tydlig och peka) så vi fick fem fel där. Sen fastnade han i ett hopphinder och drog omkull det (inget som skrämmer honom!), fem fel till, innan han slutligen sprang förbi ett hinder och diskade sig (eftersom jag inte ville krångla och gå tillbaka utan hellre premiera farten framåt). Med den lilla agilityträning han har fått var det dock jättebra jobbat!
Efter poängtävlingen hade vi en liten avslutningstävling där vi delades in i två lag om sju hundar. Var och en fick sedan välja en uppgift som de skulle duellera mot en i motståndarlaget med. Östen skulle slicka sig om munnen och Sudden apportera på snabbast tid. Östen krossade sitt motstånd men Sudden var en halv sekund långsammare än labben han tävlade mot... Efter alla sju delmoment stod det fyra lika (det dömdes dött lopp mellan vilka hundar som kunde fånga en godisbit som kastades på långt avstånd), så det blev en utslagstävling. Denna bestod i att hela lagets hundar, en efter en, skulle gå slalom mellan sina mattars och hussars ben. Snabbast lag vann hela tävlingen. Östen inledde mycket snabbt för oss, sen följde en del både långsamma och snabba prestationer innan Sudden skulle avsluta det hela. Efter att ha passerat två gånger mellan mina ben var det tvärstopp! Han ville inte gå igenom fler gånger! Till slut lyckades jag lirka igenom honom ändå, men dessvärre förlorade vi tävlingen... Som tröstpris fick dock alla varsin tuggpinne till hundarna (vinnarhundarna fick två var) och en liter jordgubbar till mattarna och hussarna!
I onsdags var Sudden med på tematräning med vattenmarkering i Roslätt. Närmare tio hundar var med, som fick göra diverse kluriga övningar i vattnet under Björns instruktioner. Svårast var stoppsignalerna, första gången innan de nådde vattnet, andra gången ett par meter ut i vattnet och tredje gången just när de börjat simma (inte på samma apport förstås, utan på tre olika efter varandra). Sudden är ganska duktig på stoppsignaler och klarade de två första gångerna galant. Vid simning har jag aldrig stannat honom tidigare, men med Björns visselassistans funkade det och han vände. Sen tog det dock en liten stund innan han vände tillbaka ut mot apporten på kommandot "ut", och det såg verkligen ut på honom som att han tyckte att jag fick nog allt ta och bestämma mig snart... Trots alla hundar och vattnet var Sudden ganska lugn och tyst. Visst knallade han ett par gånger när det inte var hans tur, men det berodde mest på att jag hade uppmärksamheten på annat håll. Han stannade också så fort jag skrek på honom. Östen fick förstås också komma ut och simma och apportera lite på slutet. Sen fick han briljera lite genom att visa upp sina bästa konster... Vad gör väl det att han inte kan hålla en dummy i munnen utan att bita när han kan gå zick-zack baklänges och spansk skritt?!?!
Båda hundarna fick starta i såväl agility- som hoppklass. Sudden har knappt tränat och förstår inte att man ska ta flera hinder efter varandra, men jag tyckte ändå att han var väldigt duktig. I agilityloppet diskade vi oss omedelbart eftersom han valde att ta A-hindret som första hinder (det är ju dödslattjo att klättra) istället för ett vanligt hopphinder... Men sen tog han samtliga kontaktfält och klarade slalomen bra. Även Östen diskade sig efter att jag handlat dåligt (börjar bli lite osmidig och långsam nu - killarna ska ju få en lillebror i september...) och gett otydliga tecken, vilket ledde till att han först sprang förbi ett hinder och sen tog det baklänges.
I hoppklassen var Östen däremot felfri men som vanligt inte bland de snabbaste. En snurr efter ett bakombyte vid en tunnel medförde ett par sekunders extratid, men loppet var annars jättesnyggt. Sudden inledde också fint men hade svårt att hitta in i en tunnel (han förstår ju inte ännu vad "genom" betyder, utan jag måste vara väldigt tydlig och peka) så vi fick fem fel där. Sen fastnade han i ett hopphinder och drog omkull det (inget som skrämmer honom!), fem fel till, innan han slutligen sprang förbi ett hinder och diskade sig (eftersom jag inte ville krångla och gå tillbaka utan hellre premiera farten framåt). Med den lilla agilityträning han har fått var det dock jättebra jobbat!
Efter poängtävlingen hade vi en liten avslutningstävling där vi delades in i två lag om sju hundar. Var och en fick sedan välja en uppgift som de skulle duellera mot en i motståndarlaget med. Östen skulle slicka sig om munnen och Sudden apportera på snabbast tid. Östen krossade sitt motstånd men Sudden var en halv sekund långsammare än labben han tävlade mot... Efter alla sju delmoment stod det fyra lika (det dömdes dött lopp mellan vilka hundar som kunde fånga en godisbit som kastades på långt avstånd), så det blev en utslagstävling. Denna bestod i att hela lagets hundar, en efter en, skulle gå slalom mellan sina mattars och hussars ben. Snabbast lag vann hela tävlingen. Östen inledde mycket snabbt för oss, sen följde en del både långsamma och snabba prestationer innan Sudden skulle avsluta det hela. Efter att ha passerat två gånger mellan mina ben var det tvärstopp! Han ville inte gå igenom fler gånger! Till slut lyckades jag lirka igenom honom ändå, men dessvärre förlorade vi tävlingen... Som tröstpris fick dock alla varsin tuggpinne till hundarna (vinnarhundarna fick två var) och en liter jordgubbar till mattarna och hussarna!
I onsdags var Sudden med på tematräning med vattenmarkering i Roslätt. Närmare tio hundar var med, som fick göra diverse kluriga övningar i vattnet under Björns instruktioner. Svårast var stoppsignalerna, första gången innan de nådde vattnet, andra gången ett par meter ut i vattnet och tredje gången just när de börjat simma (inte på samma apport förstås, utan på tre olika efter varandra). Sudden är ganska duktig på stoppsignaler och klarade de två första gångerna galant. Vid simning har jag aldrig stannat honom tidigare, men med Björns visselassistans funkade det och han vände. Sen tog det dock en liten stund innan han vände tillbaka ut mot apporten på kommandot "ut", och det såg verkligen ut på honom som att han tyckte att jag fick nog allt ta och bestämma mig snart... Trots alla hundar och vattnet var Sudden ganska lugn och tyst. Visst knallade han ett par gånger när det inte var hans tur, men det berodde mest på att jag hade uppmärksamheten på annat håll. Han stannade också så fort jag skrek på honom. Östen fick förstås också komma ut och simma och apportera lite på slutet. Sen fick han briljera lite genom att visa upp sina bästa konster... Vad gör väl det att han inte kan hålla en dummy i munnen utan att bita när han kan gå zick-zack baklänges och spansk skritt?!?!
Sol och bad
Östen, Sudden och jag är nyss hemkomna från en promenad runt sjön i Tvedöra. Det var övningar på Revingehed så sjön var det enda stället vi kunde vara på utan att riskera att få ett skott i nacken... Vilket förstås inte grabbarna hade nåt emot. Det är fullt ös hela tiden såväl på land som i vatten. I regel är det Sudden som anför trupperna och Östen som kutar bakom och gör likadant som lillebror... Ett stackars par som satt och solade nästan nakna höll på att få ovälkommet (?) besök av hundarna. Jag fick tag på Östen och berordrade Sudden fot förbi, men just när paret hälsade glatt smet förstås dyngsura Sudden bort för att kasta sig över dem och deras picknickkorg... Som tur var skrattade de mest medan jag med viss möda kallade in buskillen igen.
Igår var det sista gången på Östens agility. Vi körde bland annat en lagom klurig hoppbana där jag överlät Östen andra omgången till Anna för att själv kunna se på och njuta. Det gick jättebra, även om Östen gjorde exakt samma fel med Anna som med mig (hoppade vid sidan i däcket - vilket han aldrig gör annars - samt tog ett felaktigt hinder på slutet). Båda var ganska anfådda när de kom i mål! Sudden som följde med fick också prova på banan. Vi skippade slalomen men körde resten. För att knappt ha tränat var han jätteduktig, även om han inte riktigt förstått att man ska tänka framåt. Han hoppade istället på mig och försökte bita mig i jackan mellan hindren... Efter träningen släppte jag dem båda en stund på appellplan. Trodde i min enfald att de var trötta efter agilityn, men där hade jag fel. Båda fick tokryck och for runt som galningar!
Nu har jag anmält Östen och mig till en tävling i rallylydnad nästa helg! Det ska bli kul!!!
En gammal bild på Östen som inte ens är särskilt bra tekniskt sett - men motivet är ju så vackert ändå...
Igår var det sista gången på Östens agility. Vi körde bland annat en lagom klurig hoppbana där jag överlät Östen andra omgången till Anna för att själv kunna se på och njuta. Det gick jättebra, även om Östen gjorde exakt samma fel med Anna som med mig (hoppade vid sidan i däcket - vilket han aldrig gör annars - samt tog ett felaktigt hinder på slutet). Båda var ganska anfådda när de kom i mål! Sudden som följde med fick också prova på banan. Vi skippade slalomen men körde resten. För att knappt ha tränat var han jätteduktig, även om han inte riktigt förstått att man ska tänka framåt. Han hoppade istället på mig och försökte bita mig i jackan mellan hindren... Efter träningen släppte jag dem båda en stund på appellplan. Trodde i min enfald att de var trötta efter agilityn, men där hade jag fel. Båda fick tokryck och for runt som galningar!
Nu har jag anmält Östen och mig till en tävling i rallylydnad nästa helg! Det ska bli kul!!!
En gammal bild på Östen som inte ens är särskilt bra tekniskt sett - men motivet är ju så vackert ändå...
Jaktprov i Danmark
I helgen debuterade Sudden och jag på officiellt jaktprov! På lördagen var vi på Midtsjaelland, på söndagen på Sydsjaelland. Lika bra att få det gjort ordentligt, med andra ord... Med oss hem fick vi en trea och massor av nya erfarenheter och lärdomar. Så här gick det till:
Lördag 26 maj:
Vi gick upp klockan 5.20 och åkte hemifrån klockan 6.10. Mötte upp Björn och Christina vid brofästet 7.00 och körde i karavan till Roskilde. Genomgången inför provet började 8.30. Det var tre domare i begynderklasse och runt 60 startande. Vi delades in i tre grupper med varsin domare. Sudden och jag skulle egentligen starta först i vår grupp, men eftersom vi först skulle göra brukspröve (måste godkännas för att få starta) så blev vi nummer tio istället. Bruksprövet innebär att man visar att man kan gå med hunden vid sidan såväl kopplad som lös, att den kan sitta kvar och kallas in, att den kan apportera och lämna av sittande framför föraren samt att den är skottfast. Sudden klarade det hela galant, domaren sa att det var "meget, meget flodt!" Själva jaktprovet var upplagt med en markering på vatten, en på land och ett sökfält. Sudden gjorde en snygg vattenmarkering men släppte duvan på mina fötter. Landmarkeringen var också riktigt bra, och här fick jag anden i handen. Eftersom en nedlagd apport räknas som ingen (om inte fler går samma öde till mötes) så var allt väl så här långt. Värre var det dock med söket... Här hade dom lagt ut två tamkaniner (eftersom inga vildkaniner finns i Danmark använder man tamkaniner på prov) närmast föraren, och sen diverse änder och fasaner längre ut. Sudden gick rakt ut till en av kaninerna och hade inte en susning om vad han skulle göra med den! Vildkaniner brukar han inte ha nåt problem med, men den här luktade tydligen annorlunda. När han letade vidare hittade han ytterligare en kanin, varpå samma sak hände. De fick ligga där de låg. Jag skickade honom igen och han kom in med tre fåglar, sen bröt domaren. Det var en juste domare, för han lät oss gå ut tillsammans och se om Sudden ville ta kaninerna då - vilket han dock blånekade. Då de första momenten samt delar av söket var riktigt bra fick vi faktiskt en trea på provet! I kritiken står det att Sudden hade kaninproblem, men att han i övrigt väl motsvarade kraven för klassen.
Söndag 27 maj:
Samma tidiga uppvaknande, men en betydligt längre resa. Vi körde efter Margaretha Westberg-Johnsson genom halva Danmark för att ta oss till en skog utanför Ringstede någonstans långt söderut. På detta prov var vi inte indelade i grupper utan alla startade efter varandra, vilket innebar lång väntan. Jag hade startnummer 23 av 58 och startade klockan 13. Sudden var supertrött i huvudet av alla intryck och för lite sömn (jag också, för övrigt). Det var två landmarkeringar, och båda hade han problem att hitta. De föll i svår terräng men jag tror att han markerade sämre än vanligt pga. tröttheten. Vattenmarkeringen tog han dock bra, men la ner duvan och skakade sig på vägen. Det var ju inte så snyggt. Söket inleddes ok, fast han tog väl lång tid på sig att plocka upp fåglarna, skulle kika lite på dem först... På väg in med and nummer tre passerade han rakt över en kanin, och blev alldeles förvirrad. Han la ner anden och började lukta på kaninen istället. Jag valde då att bryta för att gå ut till honom och se till att han fick anden med sig in. Så vi avslutade det på ett ok sätt trots allt. Pga. detta fick vi naturligtvis en nolla av domaren, som trots allt fokuserade på det positiva i Suddens arbete. Kritiken gällde vilthanteringen i första hand, och rekommendationen var att han behövde mer vana och rutin. I övrigt tyckte han att Sudden var trevlig och jobbade fint, samt att vårt samarbete fungerade bra.
Sammantaget är jag nöjd med helgen, även om man förstås kan reta sig lite på det här med dom förbaskade kaninerna! Vem vet hur det hade gått om vi hade sluppit dem...? Men så kan man ju inte tänka. Nu har vi fått ett kvitto på vad som funkar, och vad vi behöver träna mer på. Sudden gjorde ju inga som helst dumheter eller var olydig, vilket hade varit betydligt värre. Han kunde ha "knallat", kissat på viltet, rullat sig i det, tuggat på det eller vägrat komma in med det, för att bara nämna några saker som kan gå fel. Nu är förvisso inget av detta någon som han någonsin har gjort, men ändå. Det som brast nu var sånt som kräver mer rutin och vana, och det är ju lättare att arbeta med än om man ska försöka bli av med ovannämnda ovanor. Det är alltså bara till att träna på, så blir det säkert bättre med tiden! Men så länge gläds vi över vår trea, för nu är minsann lillkillen jaktmeriterad!!!
Vill också passa på att gratulera Björn och Loppan som fick ettor båda dagarna!!! Uppvisningen på söndagen var i särklass! Grattis också alla ni andra skåningar till era fina resultat!
Lördag 26 maj:
Vi gick upp klockan 5.20 och åkte hemifrån klockan 6.10. Mötte upp Björn och Christina vid brofästet 7.00 och körde i karavan till Roskilde. Genomgången inför provet började 8.30. Det var tre domare i begynderklasse och runt 60 startande. Vi delades in i tre grupper med varsin domare. Sudden och jag skulle egentligen starta först i vår grupp, men eftersom vi först skulle göra brukspröve (måste godkännas för att få starta) så blev vi nummer tio istället. Bruksprövet innebär att man visar att man kan gå med hunden vid sidan såväl kopplad som lös, att den kan sitta kvar och kallas in, att den kan apportera och lämna av sittande framför föraren samt att den är skottfast. Sudden klarade det hela galant, domaren sa att det var "meget, meget flodt!" Själva jaktprovet var upplagt med en markering på vatten, en på land och ett sökfält. Sudden gjorde en snygg vattenmarkering men släppte duvan på mina fötter. Landmarkeringen var också riktigt bra, och här fick jag anden i handen. Eftersom en nedlagd apport räknas som ingen (om inte fler går samma öde till mötes) så var allt väl så här långt. Värre var det dock med söket... Här hade dom lagt ut två tamkaniner (eftersom inga vildkaniner finns i Danmark använder man tamkaniner på prov) närmast föraren, och sen diverse änder och fasaner längre ut. Sudden gick rakt ut till en av kaninerna och hade inte en susning om vad han skulle göra med den! Vildkaniner brukar han inte ha nåt problem med, men den här luktade tydligen annorlunda. När han letade vidare hittade han ytterligare en kanin, varpå samma sak hände. De fick ligga där de låg. Jag skickade honom igen och han kom in med tre fåglar, sen bröt domaren. Det var en juste domare, för han lät oss gå ut tillsammans och se om Sudden ville ta kaninerna då - vilket han dock blånekade. Då de första momenten samt delar av söket var riktigt bra fick vi faktiskt en trea på provet! I kritiken står det att Sudden hade kaninproblem, men att han i övrigt väl motsvarade kraven för klassen.
Söndag 27 maj:
Samma tidiga uppvaknande, men en betydligt längre resa. Vi körde efter Margaretha Westberg-Johnsson genom halva Danmark för att ta oss till en skog utanför Ringstede någonstans långt söderut. På detta prov var vi inte indelade i grupper utan alla startade efter varandra, vilket innebar lång väntan. Jag hade startnummer 23 av 58 och startade klockan 13. Sudden var supertrött i huvudet av alla intryck och för lite sömn (jag också, för övrigt). Det var två landmarkeringar, och båda hade han problem att hitta. De föll i svår terräng men jag tror att han markerade sämre än vanligt pga. tröttheten. Vattenmarkeringen tog han dock bra, men la ner duvan och skakade sig på vägen. Det var ju inte så snyggt. Söket inleddes ok, fast han tog väl lång tid på sig att plocka upp fåglarna, skulle kika lite på dem först... På väg in med and nummer tre passerade han rakt över en kanin, och blev alldeles förvirrad. Han la ner anden och började lukta på kaninen istället. Jag valde då att bryta för att gå ut till honom och se till att han fick anden med sig in. Så vi avslutade det på ett ok sätt trots allt. Pga. detta fick vi naturligtvis en nolla av domaren, som trots allt fokuserade på det positiva i Suddens arbete. Kritiken gällde vilthanteringen i första hand, och rekommendationen var att han behövde mer vana och rutin. I övrigt tyckte han att Sudden var trevlig och jobbade fint, samt att vårt samarbete fungerade bra.
Sammantaget är jag nöjd med helgen, även om man förstås kan reta sig lite på det här med dom förbaskade kaninerna! Vem vet hur det hade gått om vi hade sluppit dem...? Men så kan man ju inte tänka. Nu har vi fått ett kvitto på vad som funkar, och vad vi behöver träna mer på. Sudden gjorde ju inga som helst dumheter eller var olydig, vilket hade varit betydligt värre. Han kunde ha "knallat", kissat på viltet, rullat sig i det, tuggat på det eller vägrat komma in med det, för att bara nämna några saker som kan gå fel. Nu är förvisso inget av detta någon som han någonsin har gjort, men ändå. Det som brast nu var sånt som kräver mer rutin och vana, och det är ju lättare att arbeta med än om man ska försöka bli av med ovannämnda ovanor. Det är alltså bara till att träna på, så blir det säkert bättre med tiden! Men så länge gläds vi över vår trea, för nu är minsann lillkillen jaktmeriterad!!!
Vill också passa på att gratulera Björn och Loppan som fick ettor båda dagarna!!! Uppvisningen på söndagen var i särklass! Grattis också alla ni andra skåningar till era fina resultat!
Agilitytävling
I söndags tävlade Östen och jag agility! Det var vår andra officiella tävling någonsin (den första gjorde vi för två år sen), och liksom den förra var det Lunds BK som anordnade den. Söndagen blev väldigt varm och solig, vilket inte är så lätt för en svart hund...
I första klassen, som var en hoppklass (dvs. inga klätterhinder, bara hopp, slalom och tunnlar), startade vi bland de sista av nästan 60 startande ekipage. Östen inledde bra, han tog de första tre hopphindren och en tunnel på ett fint - om än lite segt - sätt. Sen stannade han emellertid upp för en tusendels sekund, då han fick syn på Johanna (matte till Micha - världens antagligen godast luktande tik som Östen är fullkomligt besatt av) som satt som hindervakt vid banans ena sida. Därpå bar det iväg i 200 knyck till henne för att på ett mycket översvallande sätt hälsa henne välkommen och undersöka om hon hade gömt Micha någonstans under stolen eller i byxfickan... Varpå vi förstås blev diskade. Efter att Johanna rutit lite åt honom kom Östen tillbaka som en skottspole och så fortsatte vi banan (vilket man alltså får även om man diskat sig). Det gick lite segt och okoncentrerat några hinder, vi fick lite fel i slalomen som vi struntade i, och sen kom vi till en sväng där de flesta hundar var tvungna att ta några steg utanför banan för att komma runt. I denna sväng satt en söt liten flattetjej, så Östen tog några ytterligare steg utanför banan för att kolla in henne närmare, innan han fortsatte runt. Men SEN var det precis som han kom på vad vi höll på med ("aha, det är visst agility vi sysslar med idag") och så blev han plötsligt superfokuserad och slutförde banan skitsnyggt. Men då var det ju så dags... Sammanlagt var det dock bara 25 hundar som gick i mål utan att diska sig.
Innan nästa start, i agilityklassen, var det en dryg timmes väntan. Vi ägnade den i skuggan samt åt att gå ner till ån där Östen fick simma lite och på så sätt svalka av sig. Det hjälpte, han vaknade till liv och funkade betydligt bättre när det var vår tur att tävla igen. Inte för att vi var direkt felfria, men vi kom i alla fall runt utan att diska oss... En bit in i banan fanns ett långhopp som var vääääääldigt långt. Östen missbedömde längden och landade/kraschade på den sista plankan. Fem fel blev det. Sen hade han inte tid med kontaktfältet på väg ner för A-hindret - fem fel till. Vid slalomen stod domaren placerad på andra sidan pinnarna, och artig som han är ville Östen förstås hälsa på honom.... Inte bara en gång, utan TRE gånger, dvs. varje gång han gick ut från mig och in i slalomen fortsatte han bort en sväng till domaren innan han kom tillbaka - på rätt ställe - rundande en pinne till och fortsatte bort till domaren igen... När domaren började vifta med handen för att markera att vi fick fel blev han förstås ÄNNU intressantare... Nå, till slut var evighetsslalomen slut och vi fortsatte. Strax efteråt kom vi till en tunnel där Östen lyckades trassla in sig och stod på huvudet för andra gången (detta fick han dock inga fel för). Så var det dags för bommen, där nedgången togs lite väl fort - närmare bestämt genom ett stort hopp över kontaktfältet - och då var vi uppe i 20 felpoäng. De sista hindren var dock felfria, men vi drog förstås på oss lite tidsfel också... Hur som helst slutade vi på 23:e plats, av 56 starter (24 kom i mål).
Östen och jag var alltså tämligen långt ifrån några felfria lopp eller "uppflyttningspinnar". Men gränsen mellan felfri och diskning eller missade pinnar kan vara rätt kort ibland... Våra träningskompisar Vaja och Anna gjorde ett oerhört bra hopplopp och två hinder före mål såg det ut som att de skulle bli ett av tre helt felfria ekipage, och därmed också få sin första "pinne". MEN så slappnade matte av och Vaja gick bredvid det näst sista hindret... Fem fel blev det och missad pinne. I nästa lopp diskade de sig. Även Kasper, en goldenhane vi också tränar ihop med, var på väg mot nåt stort tillsammans med matte Karin i agilityloppet efter att ha diskat sig i hoppklassen. Han såg strålande fin och följsam ut, när han plötsligt gick händelserna i förväg och satte framtassarna på bommen istället för att direkt gå in i slalomen. Så blev han diskad där med. Resten av loppet gick förstås som en dans... Det är tur att vi i vår träningsgrupp bara tränar för att det är kul och inte för att vinna tävlingar, för vi var nog rätt nöjda med dagen allihop ändå!
I första klassen, som var en hoppklass (dvs. inga klätterhinder, bara hopp, slalom och tunnlar), startade vi bland de sista av nästan 60 startande ekipage. Östen inledde bra, han tog de första tre hopphindren och en tunnel på ett fint - om än lite segt - sätt. Sen stannade han emellertid upp för en tusendels sekund, då han fick syn på Johanna (matte till Micha - världens antagligen godast luktande tik som Östen är fullkomligt besatt av) som satt som hindervakt vid banans ena sida. Därpå bar det iväg i 200 knyck till henne för att på ett mycket översvallande sätt hälsa henne välkommen och undersöka om hon hade gömt Micha någonstans under stolen eller i byxfickan... Varpå vi förstås blev diskade. Efter att Johanna rutit lite åt honom kom Östen tillbaka som en skottspole och så fortsatte vi banan (vilket man alltså får även om man diskat sig). Det gick lite segt och okoncentrerat några hinder, vi fick lite fel i slalomen som vi struntade i, och sen kom vi till en sväng där de flesta hundar var tvungna att ta några steg utanför banan för att komma runt. I denna sväng satt en söt liten flattetjej, så Östen tog några ytterligare steg utanför banan för att kolla in henne närmare, innan han fortsatte runt. Men SEN var det precis som han kom på vad vi höll på med ("aha, det är visst agility vi sysslar med idag") och så blev han plötsligt superfokuserad och slutförde banan skitsnyggt. Men då var det ju så dags... Sammanlagt var det dock bara 25 hundar som gick i mål utan att diska sig.
Innan nästa start, i agilityklassen, var det en dryg timmes väntan. Vi ägnade den i skuggan samt åt att gå ner till ån där Östen fick simma lite och på så sätt svalka av sig. Det hjälpte, han vaknade till liv och funkade betydligt bättre när det var vår tur att tävla igen. Inte för att vi var direkt felfria, men vi kom i alla fall runt utan att diska oss... En bit in i banan fanns ett långhopp som var vääääääldigt långt. Östen missbedömde längden och landade/kraschade på den sista plankan. Fem fel blev det. Sen hade han inte tid med kontaktfältet på väg ner för A-hindret - fem fel till. Vid slalomen stod domaren placerad på andra sidan pinnarna, och artig som han är ville Östen förstås hälsa på honom.... Inte bara en gång, utan TRE gånger, dvs. varje gång han gick ut från mig och in i slalomen fortsatte han bort en sväng till domaren innan han kom tillbaka - på rätt ställe - rundande en pinne till och fortsatte bort till domaren igen... När domaren började vifta med handen för att markera att vi fick fel blev han förstås ÄNNU intressantare... Nå, till slut var evighetsslalomen slut och vi fortsatte. Strax efteråt kom vi till en tunnel där Östen lyckades trassla in sig och stod på huvudet för andra gången (detta fick han dock inga fel för). Så var det dags för bommen, där nedgången togs lite väl fort - närmare bestämt genom ett stort hopp över kontaktfältet - och då var vi uppe i 20 felpoäng. De sista hindren var dock felfria, men vi drog förstås på oss lite tidsfel också... Hur som helst slutade vi på 23:e plats, av 56 starter (24 kom i mål).
Östen och jag var alltså tämligen långt ifrån några felfria lopp eller "uppflyttningspinnar". Men gränsen mellan felfri och diskning eller missade pinnar kan vara rätt kort ibland... Våra träningskompisar Vaja och Anna gjorde ett oerhört bra hopplopp och två hinder före mål såg det ut som att de skulle bli ett av tre helt felfria ekipage, och därmed också få sin första "pinne". MEN så slappnade matte av och Vaja gick bredvid det näst sista hindret... Fem fel blev det och missad pinne. I nästa lopp diskade de sig. Även Kasper, en goldenhane vi också tränar ihop med, var på väg mot nåt stort tillsammans med matte Karin i agilityloppet efter att ha diskat sig i hoppklassen. Han såg strålande fin och följsam ut, när han plötsligt gick händelserna i förväg och satte framtassarna på bommen istället för att direkt gå in i slalomen. Så blev han diskad där med. Resten av loppet gick förstås som en dans... Det är tur att vi i vår träningsgrupp bara tränar för att det är kul och inte för att vinna tävlingar, för vi var nog rätt nöjda med dagen allihop ändå!
Östen 4 år!
Idag fyller Östen fyra år! Det har vi förstås firat! Det blev jordgubbstårta till oss alla och inslagna grisöron till hundarna. Dessutom har Östen fått gåsen Gåvert, en plyschand som kvackar när han biter i den. Gåvert får Sudden inte leka med, för då lär den stackars andens livslängd avsevärt förkortas...
Födelsedagstårtan...
... som gick åt i ett nafs! Fast Östen (till vänster) åt den lager för lager.
Pojkarna Vov med födelsedagspresenter i form av grisöron. Östen sitter till höger.
Födelsedagstårtan...
... som gick åt i ett nafs! Fast Östen (till vänster) åt den lager för lager.
Pojkarna Vov med födelsedagspresenter i form av grisöron. Östen sitter till höger.
Vattenträning m.m.
Vi har varit i Friseboda (söder om Yngsjö) och tränat vattenmarkeringar med Maria och Meia (som just har fått en egen hemsida - kolla länken till höger!). Meningen var att vi skulle träna i havet, inför workingtestet om drygt två veckor, men vågorna var för höga för att vi skulle våga skicka ut hundarna (och för att vi skulle ha några förhoppningar om att få tillbaka dummiesarna igen). Som tur var fanns det en liten å med alldeles lagom djupt vatten precis intill, så den tränade vi i istället. Alla tre hundarna uppskattade vattenträningen och skötte sig förhållandevis bra. Östen busade förstås lite (som vanligt) men gjorde det jobb han skulle. Sudden, som ju alltid är lite mer städad i sitt beteende, gjorde bara vad han skulle. Det blev en del långa landmarkeringar och lite linjetag också, samt en promenad längs med havet. Efteråt var hundarna ordentligt trötta, fast Sudden lyckades uppbåda lite krafter ändå för att leka med labradoren Frida hemma hos mina föräldrar...
Förvisso inte någon av mina hundar, men en annan glad vattenapportör från workingtest 2005.
Efter att ha tränat med vilt i tisdags hos Björn, där Sudden var lite tveksam vid de första upptagen, kändes det bra att köra en träning till med Björn och Loppan (som också ska starta på jaktproven nästa helg) idag. Första viltet (en kråka) var lite tveksam även idag, men sen tog han upp allt snabbt och effektivt. Även vattenmarkeringarna funkade fint så jag är jättenöjd med Sudden så här långt! Det är ju alltid lite roligare att åka på prov om man åtminstone känner att det KANSKE kan gå bra... Eventuellt hinner vi få in ytterligare en viltträning i helgen (han behöver ju viltvanan!), men sen blir det till att vila lite inför proven.
Östen gjorde för övrigt tidernas snyggaste sök i tisdags! När Sudden var klar på träningen tog jag ut honom och gick till en tät grandunge, där jag la ut åtta dummiesar. Dungen är ett par hundra meter djup men kanske femtio i bredd, och dummiesarna låg i en ruta om ungefär 50x50 meter. Jag skickade Östen från dungens kortsida, från en punkt ca tio meter från skogsbrynet. Varje gång från exakt samma ställe. Inte en enda gång gick Östen dock in på samma ställe i skogen som han tidigare gått, utan VARENDA gång valde han en ny väg in! Först gick han rakt in, sen tog han högerkanten, sen vänsterkanten och sen jobbade han sig in mot mitten igen. Det såg så himla läckert ut!! Vad han sen gjorde inne i skogen kunde jag inte se, men man hörde kvistar som bröts när han i full fart sökte igenom marken. Ut kom han sen som en skottspole så fort han fått tag på en ny dummy.
Förvisso inte någon av mina hundar, men en annan glad vattenapportör från workingtest 2005.
Efter att ha tränat med vilt i tisdags hos Björn, där Sudden var lite tveksam vid de första upptagen, kändes det bra att köra en träning till med Björn och Loppan (som också ska starta på jaktproven nästa helg) idag. Första viltet (en kråka) var lite tveksam även idag, men sen tog han upp allt snabbt och effektivt. Även vattenmarkeringarna funkade fint så jag är jättenöjd med Sudden så här långt! Det är ju alltid lite roligare att åka på prov om man åtminstone känner att det KANSKE kan gå bra... Eventuellt hinner vi få in ytterligare en viltträning i helgen (han behöver ju viltvanan!), men sen blir det till att vila lite inför proven.
Östen gjorde för övrigt tidernas snyggaste sök i tisdags! När Sudden var klar på träningen tog jag ut honom och gick till en tät grandunge, där jag la ut åtta dummiesar. Dungen är ett par hundra meter djup men kanske femtio i bredd, och dummiesarna låg i en ruta om ungefär 50x50 meter. Jag skickade Östen från dungens kortsida, från en punkt ca tio meter från skogsbrynet. Varje gång från exakt samma ställe. Inte en enda gång gick Östen dock in på samma ställe i skogen som han tidigare gått, utan VARENDA gång valde han en ny väg in! Först gick han rakt in, sen tog han högerkanten, sen vänsterkanten och sen jobbade han sig in mot mitten igen. Det såg så himla läckert ut!! Vad han sen gjorde inne i skogen kunde jag inte se, men man hörde kvistar som bröts när han i full fart sökte igenom marken. Ut kom han sen som en skottspole så fort han fått tag på en ny dummy.
Flatshow 2007
I söndags höll FRK Skåne/Blekinge sin årliga inofficiella flatshow! Jag var förstås på plats tillsammans med Östen och Sudden, samt ytterligare ett gäng Spader Damen-mattar och hundar. Det som från början verkade bli en regnig dag blev efterhand en riktigt varm och solig dag, vilket förstås påverkade hela upplevelsen en del. Utställningen hölls i parken kring Svaneholms slott utanför Skurup. Domare var Annica Wehinger Redlund, kennel Rygate's.
För mina hundars del blev det lite överraskande resultat...
Sudden startade i unghundsklass, där han var yngst och tanigast av alla... Han slutade på fjärde plats av fem hundar, med följande kritik:
"Hane av bra storlek, välskuret huvud där ögonen önskas ngt mörkare, bra hals, välanlagd skuldra ngt kort o rak överarm, passande stomme, bra rygg, ngt kort kors, god knävinkel, ngt trång bak och slarvar lite fram, får upp svansen lite i rörelse. Visas trevligt i god päls."
Östen startade i öppen klass där de bara var två hundar. Han blev tvåa men med HP och slutade som femte bästa hanhund! Östen visade verkligen upp sig från sin allra bästa sida efter att till slut ha vuxit i sin kropp, och lyckades med sitt fina resultat överraska mig rejält! Kritiken blev:
"Kraftfull hane, bra huvudlängd dock ngt rund skalle, tillräckligt mörka ögon, bra hals, bra skulderläge, rak överarm, mkt bra benstomme, fin topline, välvinklad i knä och has, rör sig väl från sidan, ngt trång såväl bak som fram. Välpresenterad."
Två fina killar, oavsett vad domarna tycker! Sudden sitter och Östen ligger. Tack för de fina fotona, Ia Olausson (Kellys matte)!!!
På utställningen lyckades Vega, Suddens syster, allra bäst av Spader Damens-hundarna genom att vinna unghundsklassen (tikar) och sen bli BIM unghund! Bruna Kelly blev å sin sida trea i öppen klass tikar! Grattis snyggingar!
I övrigt håller hundarna som bäst på att preparera sig inför de kommande helgernas tävlingar. Östen ska tävla officiell agility i Lund på söndag den 20 maj. På träningen igår visade det sig dessvärre att slalomen plötsligt inte alls funkar, samtidigt som kontaktfälten tas med viss slumpmässighet... Vi har alltså inga större förhoppningar på framgångar, men vad gör väl det så länge Östen har kul och inte hittar på (allt för mycket) bus?!
Sudden å sin sida ska till Danmark helgen därefter för att starta på två officiella jaktprov! Han funkar för det mesta väldigt bra på träning (om man undantar förra tisdagen då stoppsignalerna plötsligt hade glömts bort...), men hans nervösa och virriga matte ska ju också vara med på proven - det kan alltså gå precis hur som helst! Vi ska till Björn nu ikväll och finslipa lite, förhoppningsvis blir det mycket vilt!
För mina hundars del blev det lite överraskande resultat...
Sudden startade i unghundsklass, där han var yngst och tanigast av alla... Han slutade på fjärde plats av fem hundar, med följande kritik:
"Hane av bra storlek, välskuret huvud där ögonen önskas ngt mörkare, bra hals, välanlagd skuldra ngt kort o rak överarm, passande stomme, bra rygg, ngt kort kors, god knävinkel, ngt trång bak och slarvar lite fram, får upp svansen lite i rörelse. Visas trevligt i god päls."
Östen startade i öppen klass där de bara var två hundar. Han blev tvåa men med HP och slutade som femte bästa hanhund! Östen visade verkligen upp sig från sin allra bästa sida efter att till slut ha vuxit i sin kropp, och lyckades med sitt fina resultat överraska mig rejält! Kritiken blev:
"Kraftfull hane, bra huvudlängd dock ngt rund skalle, tillräckligt mörka ögon, bra hals, bra skulderläge, rak överarm, mkt bra benstomme, fin topline, välvinklad i knä och has, rör sig väl från sidan, ngt trång såväl bak som fram. Välpresenterad."
Två fina killar, oavsett vad domarna tycker! Sudden sitter och Östen ligger. Tack för de fina fotona, Ia Olausson (Kellys matte)!!!
På utställningen lyckades Vega, Suddens syster, allra bäst av Spader Damens-hundarna genom att vinna unghundsklassen (tikar) och sen bli BIM unghund! Bruna Kelly blev å sin sida trea i öppen klass tikar! Grattis snyggingar!
I övrigt håller hundarna som bäst på att preparera sig inför de kommande helgernas tävlingar. Östen ska tävla officiell agility i Lund på söndag den 20 maj. På träningen igår visade det sig dessvärre att slalomen plötsligt inte alls funkar, samtidigt som kontaktfälten tas med viss slumpmässighet... Vi har alltså inga större förhoppningar på framgångar, men vad gör väl det så länge Östen har kul och inte hittar på (allt för mycket) bus?!
Sudden å sin sida ska till Danmark helgen därefter för att starta på två officiella jaktprov! Han funkar för det mesta väldigt bra på träning (om man undantar förra tisdagen då stoppsignalerna plötsligt hade glömts bort...), men hans nervösa och virriga matte ska ju också vara med på proven - det kan alltså gå precis hur som helst! Vi ska till Björn nu ikväll och finslipa lite, förhoppningsvis blir det mycket vilt!
Tematräning
Idag var det tematräning - linjetag med flatklubben i Fulltofta. Jag kunde inte riktigt bestämma mig innan för vilken hund jag skulle ta med, å ena sidan kunde det få vara Östens tur att åka på träning själv med mig, å andra sidan behövde Sudden linjetagsträningen mer än Östen (som redan är rätt duktig på det)... Men igår bestämde hundarna det åt mig istället. En skärmytsling dem emellan över ett ben slutade nämligen med att Sudden fick ont i ena armbågen. Det var inget bitsår utan antagligen föll han illa på den, kanske på kullerstenen (det hände i trädgården). Först var det väldigt eländigt synd om honom, men efter en stund släppte den mest intensiva smärtan och han gick obehindrat igen. Han har dock slickat en massa på armbågen (Östen har också hjälpt till) under kvällen och natten, vilket ju visar på att det gör lite ont fortfarande. Så den stackarn blev alltså dubbelt bestraffad (först blev Östen arg och sen fick han stanna hemma idag) medan förövaren vann på kuppen och fick åka ut på träning... Tja, så kan det gå ibland.
Vi var åtta hundar med hundförare och så Kent Wiberg som instruerade och Ing-Marie som tog lite bilder. Här är några av hennes foton (tack Ing-Marie!):
Nyanlända i skogen. Vädret var underbart och det var nog tur att vi höll oss inne i skogen, annars skulle det ha varit alldeles för varmt. 
Vi väntar på vår tur. En bit in i skogen till höger fanns en liten kulle med massor av dummiesar dit vi skulle dirigera hundarna från lite olika vinklar. Östen klarade dirigeringarna jättebra, men hade svårt att bestämma sig för vilken av alla dummiesar han skulle ta med tillbaka... Så det blev till att rusa ut i skogen och skälla lite på honom, då gick det plötsligt fort att ta beslutet!
Kaffepaus med dirigeringssnack. Hundarna som legat i bilarna fick komma ut och lufta pälsen en liten stund och jag blev bjuden på cappucino av Carina Haapanen - tack!
Man blir trött i värmen, oavsett om man har tränat eller inte. Lilla Vittra gillade inte alls att bli lämnad i bilen utan krävde bestämt att få vara med och titta på när de stora hundarna jobbade!
Värsta störningen...
Igår var Sudden och jag hos Björn och tränade. Det blev lite av varje - lydnad, dirigeringar, låååånga markeringar, sök och släpspår, mest med dummiesar men också lite änder, kråkor och en kanin. Sudden var duktig, även om han tog lite väl lång tid på sig att plocka viltet de första gångerna och missade det sista långa linjetaget. I övrigt var det mesta klockrent och han var mycket lugn och avslappnad när det inte var hans tur.
När Sudden hade tränat färdigt började det skymma. Jag plockade ut Östen som suttit i bilen så länge, tog ett gäng dummiesar och gick ut i skogen. Vi började med några markeringar, sen la jag upp ett sök med sex apporter. Orkade inte gå så långt så de som låg längst bort var kanske trettio meter från mig. Skickade så Östen, som snabbt som attan plockade in de första fem. Skickade honom även på den sista (han är så rutinerad att han gott kan ta alla, särskilt när han är så taggad som igår), och han gick genast till rätt område och började leta bland markvegetationen. Medan han har näsan nere i grönskan och är fullt koncentrerad på att söka, brakar det till i skogen till vänster om mig. Ut kommer två rådjur i full karriär - som passerar MITT EMELLAN mig och Östen (max 5 meter från Östen)!!! Därefter svänger de vänster och fortsätter mot järnvägsspåret (som ligger kanske 250 meter bort). Först DÅ lyfter Östen på huvudet (med dummien i munnen) och inser vad det är som händer. Fortfarande med dummien i munnen sätter han högsta fart efter rådjuren, medan jag visslar och vrålar samtidigt! Redan efter sådär femtio meter bestämmer han sig dock för att korvbelöningen är att föredra, stannar och återvänder till mig och avlämnar dummien (som han hela tiden behållit i munnen)... Puh, det var svettigt där några sekunder! Östen är ju inte den som direkt drar sig för att jaga rådjur, och snacka om att bli uppbjuden till jakt!!!
Kanske inte just dem vi träffade på igår, men så här hade de nog sett ut om de stod stilla...
När Sudden hade tränat färdigt började det skymma. Jag plockade ut Östen som suttit i bilen så länge, tog ett gäng dummiesar och gick ut i skogen. Vi började med några markeringar, sen la jag upp ett sök med sex apporter. Orkade inte gå så långt så de som låg längst bort var kanske trettio meter från mig. Skickade så Östen, som snabbt som attan plockade in de första fem. Skickade honom även på den sista (han är så rutinerad att han gott kan ta alla, särskilt när han är så taggad som igår), och han gick genast till rätt område och började leta bland markvegetationen. Medan han har näsan nere i grönskan och är fullt koncentrerad på att söka, brakar det till i skogen till vänster om mig. Ut kommer två rådjur i full karriär - som passerar MITT EMELLAN mig och Östen (max 5 meter från Östen)!!! Därefter svänger de vänster och fortsätter mot järnvägsspåret (som ligger kanske 250 meter bort). Först DÅ lyfter Östen på huvudet (med dummien i munnen) och inser vad det är som händer. Fortfarande med dummien i munnen sätter han högsta fart efter rådjuren, medan jag visslar och vrålar samtidigt! Redan efter sådär femtio meter bestämmer han sig dock för att korvbelöningen är att föredra, stannar och återvänder till mig och avlämnar dummien (som han hela tiden behållit i munnen)... Puh, det var svettigt där några sekunder! Östen är ju inte den som direkt drar sig för att jaga rådjur, och snacka om att bli uppbjuden till jakt!!!
Kanske inte just dem vi träffade på igår, men så här hade de nog sett ut om de stod stilla...
Förste maj och dagarna innan
Den här "stackars" bloggen har blivit sorgligt eftersatt på sistone... Inte ett nytt inlägg på en hel vecka (mer än det)! Den största anledningen är att jag inte har haft tillgång till dator, eftersom jag och hundarna bott i Degeberga hos mina föräldrar några dagar. Fredrik har övergett oss för Egypten under en vecka, så då flydde vi hem till mamma och pappa... Lata dagar i Degeberga innebär mycket spring och bus i trädgården, långa promenader i skogen, terrorisering av labradoren Frida (av Sudden) och en del träning när andan faller på. Markerna runtomkring är så fina och som gjorda för apportering och spår, att man liksom bara måste passa på! Vi har tränat en del dirigeringsövningar med dummy och så förstås ett och annat sök och markering (om än ganska korta pass). Med oss på övningarna tar vi mamma och Frida - som är riktigt duktig trots tämligen oregelbunden träning. Östen har därtill gått ett bruksspår, vilket han skötte bra.
I söndags lämnade Östen och jag Sudden i Degeberga och åkte själva till Lund för att vara med på en prova på-träning med rallylydnad! De flesta hundarna var väldigt oförstående inför övningarna (som kan handla om att snurra ett varv, att sätta hunden framför sig, att gå i zick-zack mellan koner eller att lägga hunden ner och gå ett varv runt den), och alla hanhundar var i olika grad påverkade av en flattetik som nyss slutat löpa - men dessvärre inte slutat lukta. Mattar och hussar gick i sin tur vilse mellan skyltarna eller glömde bort vad de skulle göra. Viss förvirring rådde alltså. Hos alla utom Östen, skulle jag vilja påstå!!! Visst var han påverkad av löptjejen, han satt och pep under väntetider och luktade introvert på gräset hon gått i, men inne på banan var han dunderfokuserad! Full kontakt med mig hela tiden, och inte det minsta förvirrad över alla snurrar hit och dit. Det hör ju till saken att den hunden formligen älskar lydnad och kontaktövningar, och eftersom det är för trist att bara gå militäriskt fram och tillbaka över appellplaner gör vi alltid en massa konstiga övningar när vi tränar på egen hand. Så för honom var det den naturligaste saken i världen att gå rallylydnad! Det finns heller ingen som kan lysa så mycket som Östen när han är i sitt esse - hela han strålar av lycka - och jag fick därför många beundrande kommentarer från övriga deltagare! Flera undrade om vi tävlade i högre klasser i lydnad! Gissa om matte var stolt över sin nytända rallystjärna...
Nu är vi åter i Lund alla tre, och idag åkte vi till Tvedöra för att träffa Kia och ett gäng andra Spader Damenare, fira den nyblivna viltspårchampionen Meia samt träna lite apportering. Av Östen och Sudden fick Meia ett ben, av Kia ett paket köttbullar. Dessvärre fick Östen tag på paketet och öppnade det. När jag hade lämnat tillbaka det (med nästan alla köttbullar kvar) till Maria, torpederade han (jag antar att det var Östen även om jag inte såg det själv) den snart höggravida Meiamatten varpå det flög köttbullar över halva Tvedöra... Kanon, tyckte de andra hundarna som snabbt skyndade till för att städa upp dem, medan stackars Meia som pysslade med annat missade vad som hände och därmed inte heller fick några av sina välförtjänta köttbullar. Hoppas i alla fall att hon får ha benet i fred ikväll!
Oscars matte Malin tog bilder, och här nedan syns några av dem. Tack Malin!!!
SKCH Östen (svensk köttbulletjuv champion).
Vi tränade uppe i backen strax efter Tvedöra (från Sandby sett). Först med dummysar och sen med vilt för de som ville (eller fick, för Östen ville sannerligen mer än gärna men fick bara ta en enda and). På bilden syns Oscar närmast, sen Marica med Tessan (Suddens mamma), till vänster om henne sitter Foxy och bredvid skymtar Erica och Annika fram, sedan står Maria och Meia, Janne och slutligen Ulrika som håller Sudden (Cappucino är konvalescent och fick stanna hemma).
Östen hämtar in en dummy från ett stort sökfält. Han sökte fint och djupt men passade på att byta ett par gånger på det andra skicket...
"Är det du som ska ha den här matte? Langa då fram en korvbit åt mig som betalning!"
Sudden fick jobba både med dummys och med vilt. Först några markeringar med dummys, sedan några med vilt. Han var rätt trött efter helgen så det blev inte så mycket jobb för hans del. Här är han i alla fall på väg att lämna av en duva.
Söta Sudden höll koll på vad de andra sysslade med när han själv taskigt nog fick finna sig i att inte göra något alls.
Poängtävling på agilityn m.m.
Som alla riktigt lyckade helger så har denna handlat mycket om hundar! Precis som man vill att det alltid ska vara.
I lördags gick Fredrik upp tidigt för att åka på pingistävling. Då passade jag och grabbarna på att sova lääänge! Halv elva smög vi upp ur sängen... Sudden hade i och för sig gjort sina försök att väcka matte tidigare, men Östen tycker att sovmorgnar är kanon! Han såg fortfarande sömnig ut när vi väl gick upp.
På eftermiddagen la jag ett spår till Östen i parken härutanför, med lite godis och pinnar i. Har nu börjat strunta i det här med längder - såväl för liggetiden som på spåret - och kommit fram till att korta spår som ligger kort tid är bättre än inga alls! Det tycker Östen också, som klarade spåret galant och hittade alla pinnar. Häromdagen testade jag ett med pinnar även på Sudden, och han fattade direkt vad han skulle göra med pinnarna! Med en apportör som dessutom älskar pinnar så är det förstås inte så svårt... Överhuvudtaget tog Sudden spåret fint med tanke på att det var ett halvår - minst - sen förra spårtillfället.
Men i lördags fick Sudden istället ett kort lydnadspass på tennisplanen (man blir uppfinningsrik när man bor i stan - jag har både "appellplan", "spårterräng", "agilitybanor" och "sökrutor" runt hörnet!) - något som vi har försummat en del på sistone... Inga problem dock, mer än att läggandet under gång inte var så poppis. Fast inte heller jag skulle vilja slänga mig ner på asfalt, så vi struntade i det istället. Fotgåendet är fint i alla fall, liksom ställande under gång och inkallning. På eftermiddagen åkte vi till Björn för att jaktträna. Förutom jag och Sudden var det bara ytterligare ett ekipage samt Björn som passade på att träna ett par olika hundar, så det var väldigt lugnt och skönt! Sudden var superfokuserad och löste alla uppgifter hur fint som helst!!! Det blev bl.a. långa markeringar med skott, närsök med massor av apporter och dirigeringar.
I söndags var det "Östens dag", då vi var på poängtävling i agility på Lunds Brukshundsklubb. Första loppet, som var ett agilitylopp - dvs. det fanns klätterhinder med - gick inget vidare... Efter första hindret var han tvungen att ta sig en liten avstickare för att kolla in domarbordet som stod precis intill, och när han åter var på banan hade förstås jag tappat allt fokus och koncentration. Vet inte riktigt hur många fel det blev, men rätt många skulle jag tro. Någon rivning och ett par överhoppade kontaktfält i alla fall. Vi slutade som sjua av tolv startande. Hoppklassen gick däremot bättre! Felfritt lopp och inga "ärevarv" utanför banan resulterade i en fjärdeplats. Dessvärre är han inte lika snabb som border collierna, så mycket bättre placering än så är svårt att få.
På kvällen körde Fredrik och jag in med hundarna till Stadsparken för att träna hundmöten. Som vanligt när man har tänkt sig göra det så är det ganska få hundar som dyker upp... Sudden är inne i en period där åsynen av andra hundar gör honom lite prillig (tid för identitetskris!), och på Kobjer är det nästan omöjligt att träna (vi möter väldigt sällan andra hundar där). Östen skiter förstås i andra hundar, såvida det inte är någon av hans "ärkefiender" han möter eller en läcker löptik... Därtill blev det lite passivitetsträning för Sudden i form av att sitta och titta på ankorna som simmade runt i Stadsparksdammen (inte så lätt när man vill UT I VATTNET och apportera dem!) samt ligga och ha trist på marken medan vi satt och pratade på parkbänkar.
Östen har förresten inte kräkts på sistone, vet inom om det är vattenransonerningen, det kyligare vädret eller tabletterna som hjälpt... Men SKÖNT i alla fall!
Hundväder?!?
Vilket ljushuvud var det som kom på att regn och blåst ska kallas för "hundväder"??? Inte kan han/hon ha varit hundägare i alla fall! För inte nog med att man själv tycker att det är pest och pina att ge sig ut på promenader i det här vädret, hundarna (särskilt Östen) är minsann inte så värst hugade heller. Å andra sidan slipper man alla luktstopp - det blir istället full rulle rundan runt för att så fort som möjligt komma hem till varma goa soffan igen!
Idag har Östen varit en vända hos Dalbyveterinären och fått ett urinprov kollat. Han har nyligen börjat kräkas när han dricker vatten (Är det ärftligt? "Kusin" Oscar har ju drabbats av precis samma sak!) och hypokondriker som man är måste man ju kolla upp så att han varken drabbats av diabetes, njur- eller leversjukdomar om man ska kunna sova gott om natten... Urinprovet såg i alla fall utmärkt ut, och teorin är istället att han drabbats av en mindre irritation i magsäcken av det foderbyte som hundarna nyligen genomgick. Östen har länge kräkts av glass, men aldrig av vatten tidigare. Nu har det skett ganska många gånger de senaste veckorna, och det är sjöar av vätska och mat som kommer upp. Den närmaste tiden ska han nu äta lite magsårsmedicin och få vattnet ransonerat.
I övrigt är han precis som vanligt, pigg och glad, äter bra och har bra avföring. I måndags var han på agility i värmen och koncentrationen på mig håller i sig! Visst krängde han lite smarrig jord emellanåt, men mesta väntetiden var han helt med mig. Vi körde bl.a. en tävling där vi tävlade två och två på parallella banor. Det gick väl sådär... Matte stod nämligen på huvudet gång på gång - dojjorna var alldeles för hala! Men Östen var duktig i alla fall, även om han kan bli väl upplivad av att se mig dratta på ändan... På söndag är det "poängtävling" på agilityn - en tävling där vi jämt hamnar i mitten på resultattabellen. Kan det månne vara vår tur nu??? Ska förresten ta andra skor på mig då.
Nu har jag anmält Sudden och mig på riktigt jaktprov!!! Oj, oj, oj, så nervöst... Vi ska åka till Danmark sista helgen i maj och tävla både lördag och söndag! Skojigt nog är det flera från träningsgruppen som åker så vi kan göra bort oss ihop - eller kanske möta framgången tillsammans?!?
Idag har Östen varit en vända hos Dalbyveterinären och fått ett urinprov kollat. Han har nyligen börjat kräkas när han dricker vatten (Är det ärftligt? "Kusin" Oscar har ju drabbats av precis samma sak!) och hypokondriker som man är måste man ju kolla upp så att han varken drabbats av diabetes, njur- eller leversjukdomar om man ska kunna sova gott om natten... Urinprovet såg i alla fall utmärkt ut, och teorin är istället att han drabbats av en mindre irritation i magsäcken av det foderbyte som hundarna nyligen genomgick. Östen har länge kräkts av glass, men aldrig av vatten tidigare. Nu har det skett ganska många gånger de senaste veckorna, och det är sjöar av vätska och mat som kommer upp. Den närmaste tiden ska han nu äta lite magsårsmedicin och få vattnet ransonerat.
I övrigt är han precis som vanligt, pigg och glad, äter bra och har bra avföring. I måndags var han på agility i värmen och koncentrationen på mig håller i sig! Visst krängde han lite smarrig jord emellanåt, men mesta väntetiden var han helt med mig. Vi körde bl.a. en tävling där vi tävlade två och två på parallella banor. Det gick väl sådär... Matte stod nämligen på huvudet gång på gång - dojjorna var alldeles för hala! Men Östen var duktig i alla fall, även om han kan bli väl upplivad av att se mig dratta på ändan... På söndag är det "poängtävling" på agilityn - en tävling där vi jämt hamnar i mitten på resultattabellen. Kan det månne vara vår tur nu??? Ska förresten ta andra skor på mig då.
Nu har jag anmält Sudden och mig på riktigt jaktprov!!! Oj, oj, oj, så nervöst... Vi ska åka till Danmark sista helgen i maj och tävla både lördag och söndag! Skojigt nog är det flera från träningsgruppen som åker så vi kan göra bort oss ihop - eller kanske möta framgången tillsammans?!?
Härliga helg!
Men åh så trist att det är måndag igen! Nu får man sitta och TITTA på det fina vädret istället, det känns faktiskt inte alls bra. Och stackars små jyckar som inte får all den uppmärksamhet de längtar efter och förtjänar på vardagarna. Fast de har det rätt bra, är sällan ensamma hemma och i så fall aldrig mer än fyra timmar. Och då är det med viss oro vi öppnar dörren när vi kommer hem - vad har gått sönder idag? Det är Sudden som börjar "pyssla" när han får tråkigt, men det händer som tur är inte så ofta numera.
I helgen har de haft kul i alla fall. Jag tränade lite sök och linjetag på egen hand i lördags med Sudden och sen la jag ett spår till Östen. Det var längesen Östen spårade, men det gick riktigt bra. I spåret låg några enstaka korvbitar samt fem pinnar (som alla hittades). Tempot var ok, annars har han en tendens att sätta upp högsta fart från första steget och sen bara öka... Tidigare på dagen åkte Fredrik med båda till Tvedöra där de fick bada.
I söndags var Östen med Fredrik i Tvedöra igen och fick då vattenapportera. Sudden samlade istället energi till en extrainsatt träning hos Björn. Där körde vi bl.a. jättelånga markeringar och linjetag, samt ett sök med vilt. Det senare blev lite kusligt tyckte Sudden, eftersom en trut "fick liv"... Han var på väg med truten i munnen upp för en kant med lite sten, precis innan avlämningen, när han råkade trampa på trutens ena vinge och snubblade. I fallen tappade han truten, och sen ville han inte gå fram till den igen. Han stod och stirrade misstänksamt på den istället, med någon meters marginal. Det tog en stund av skojande med truten från min sida innan han vågade ta den igen... I övrigt var hundarna märkbart påverkade av värmen. Allihop var lite vimsiga och den riktiga farten saknades. Å andra sidan var de också mer avslappnade än vanligt, och Sudden pep inte en gång!
På morgonpromenaden i morse var det inte heller för mycket fart på doggsen. Istället skulle de ligga och mysa på en gräsmatta (till slut fick även jag sätta mig ner i daggen) och kolla in de få människor och bilar som rör sig på Kobjer. Detta är Östens älsklingssysselsättning på sommaren - sitta på en parkbänk eller ligga i gräset och spana - och nu börjar även Sudden få upp intresset för denna mycket avslappnande aktivitet. Själv tycker jag också att det är rätt trevligt!
I helgen har de haft kul i alla fall. Jag tränade lite sök och linjetag på egen hand i lördags med Sudden och sen la jag ett spår till Östen. Det var längesen Östen spårade, men det gick riktigt bra. I spåret låg några enstaka korvbitar samt fem pinnar (som alla hittades). Tempot var ok, annars har han en tendens att sätta upp högsta fart från första steget och sen bara öka... Tidigare på dagen åkte Fredrik med båda till Tvedöra där de fick bada.
I söndags var Östen med Fredrik i Tvedöra igen och fick då vattenapportera. Sudden samlade istället energi till en extrainsatt träning hos Björn. Där körde vi bl.a. jättelånga markeringar och linjetag, samt ett sök med vilt. Det senare blev lite kusligt tyckte Sudden, eftersom en trut "fick liv"... Han var på väg med truten i munnen upp för en kant med lite sten, precis innan avlämningen, när han råkade trampa på trutens ena vinge och snubblade. I fallen tappade han truten, och sen ville han inte gå fram till den igen. Han stod och stirrade misstänksamt på den istället, med någon meters marginal. Det tog en stund av skojande med truten från min sida innan han vågade ta den igen... I övrigt var hundarna märkbart påverkade av värmen. Allihop var lite vimsiga och den riktiga farten saknades. Å andra sidan var de också mer avslappnade än vanligt, och Sudden pep inte en gång!
På morgonpromenaden i morse var det inte heller för mycket fart på doggsen. Istället skulle de ligga och mysa på en gräsmatta (till slut fick även jag sätta mig ner i daggen) och kolla in de få människor och bilar som rör sig på Kobjer. Detta är Östens älsklingssysselsättning på sommaren - sitta på en parkbänk eller ligga i gräset och spana - och nu börjar även Sudden få upp intresset för denna mycket avslappnande aktivitet. Själv tycker jag också att det är rätt trevligt!
Pömsig vovve
Nu ligger Sudden och sover så djupt så man knappt trodde det var möjligt för den hunden. Det är förvisso inte helt utan hjälp, han har nämligen varit iväg och röntgat höftlederna idag i Löberöd. Det är lite läskigt att se sin vanligtvis så sprudlande hund så fullkomligt hjälplös och utslagen. Östen tycker att Sudden är lite konstig nu, han går fram och luktar och puttar på honom med nosen då och då. Inte heller han är ju van vid att inte lillebror blir jublande glad så fort man närmar sig honom eller säger hans namn. Enligt tjejen som röntgade Sudden såg höfterna fina ut, men vi tar inte ut någon glädje i förskott utan väntar in kennelklubbens dom...
Östen var på agility i måndags och nu hade pitbullen i honom försvunnit och ersatts av en betydligt trevligare border collie! Jag har nog aldrig varit med om att han varit mer på hugget än denna kväll! Ofta brukar han ligga och tugga jord eller lukta på marken när han inte är inne på banan, men i måndags satt han och tittade på mig och undrade om det inte var dags snart. Härligt! Banorna gick bra de med, klurigheterna löste han fint även när jag höll på att snubbla över mig själv, hindren och honom samtidigt... Nu har vi anmält oss till en prova på-dag med rallylydnad på Lunds brukshundsklubb, det tror jag är precis hans melodi!
I tisdags var Sudden i Svedala och tränade långa markeringar och djupa sök hos Björn. Vi fick promenera upp för världens (kändes det som) högsta och brantaste backe - bara för att sen få gå ner igen en och en och slänga ut några dummies. Sen var det bara att klättra upp igen... Nå, för vår del blev det bara två rundor uppför, hundarna fick ytterligare några. Sudden skickades fyra gånger ner för att med hjälp av farten komma långt ut i söket. Fjärde gången han sprang uppför backen såg han onekligen rätt slut ut! Efter träningen fick även Östen testa ett rejält stort sök, något som han tog sig an med största entusiasm!
Igår var det egentligen tänkt att Sudden skulle på lydnadskurs hos Lisa, det var sista gången. Men ett möte ihop med en öm rygg och dito huvud satte P för det. Och det skadade nog varken honom att få vila skallen en kväll eller mig att få slöa hemma för en gångs skull heller. Slöandet förresten, det upphörde när Fredrik kom hem med två lerklumpar till hundar som JAG fick äran att bada!
Östen var på agility i måndags och nu hade pitbullen i honom försvunnit och ersatts av en betydligt trevligare border collie! Jag har nog aldrig varit med om att han varit mer på hugget än denna kväll! Ofta brukar han ligga och tugga jord eller lukta på marken när han inte är inne på banan, men i måndags satt han och tittade på mig och undrade om det inte var dags snart. Härligt! Banorna gick bra de med, klurigheterna löste han fint även när jag höll på att snubbla över mig själv, hindren och honom samtidigt... Nu har vi anmält oss till en prova på-dag med rallylydnad på Lunds brukshundsklubb, det tror jag är precis hans melodi!
I tisdags var Sudden i Svedala och tränade långa markeringar och djupa sök hos Björn. Vi fick promenera upp för världens (kändes det som) högsta och brantaste backe - bara för att sen få gå ner igen en och en och slänga ut några dummies. Sen var det bara att klättra upp igen... Nå, för vår del blev det bara två rundor uppför, hundarna fick ytterligare några. Sudden skickades fyra gånger ner för att med hjälp av farten komma långt ut i söket. Fjärde gången han sprang uppför backen såg han onekligen rätt slut ut! Efter träningen fick även Östen testa ett rejält stort sök, något som han tog sig an med största entusiasm!
Igår var det egentligen tänkt att Sudden skulle på lydnadskurs hos Lisa, det var sista gången. Men ett möte ihop med en öm rygg och dito huvud satte P för det. Och det skadade nog varken honom att få vila skallen en kväll eller mig att få slöa hemma för en gångs skull heller. Slöandet förresten, det upphörde när Fredrik kom hem med två lerklumpar till hundar som JAG fick äran att bada!
Dåligt genrep...
... men lyckad tävling!!!
Ja, det sägs ju att genrep ska gå dåligt, och det är väl precis vad jaktprovsträningen i fredags gjorde. Sudden klyddade med viltet, pillade på det innan han tog upp det och la ner det på vägen in. Efter vattnet skakade han sig innan han kom upp till mig. Det enda som faktiskt funkade bra var lydnaden, han gick fint vid min sida. Alltså var det inte med allt för stora förhoppningar som jag åkte till Järavallen för FRK:s inofficiella jaktprov idag, annandag påsk.
Men nåt verkade ha trillat ner i den lilla Sudden-skallen, för borta var allt klydd med viltet! Borta var förvisso också en del av lydnaden, men hellre det. Provet inleddes med två enkla markeringar i vatten. Fåglarna landade ganska långt från hundarna, och de var tvungna att färdas en bit på land först. Eftersom det var medvind fick de ingen vittring på viltet, som dessutom hamnade bland låg vass, och många hade problem att hitta dem. Jag satte Sudden i en urusel vinkel för första markeringen, men han hittade pippin ändå direkt! Därefter överraskade han mig genom att springa HELA vägen fram till mig med fågeln utan att skaka sig!!! Detta upprepade han också på nästa markering. Enda felet han gjorde var en knallning på andra apporten, vilket var delvis mitt fel. Jag såg att han var "lös i rumpan" men gjorde inget.
Därefter var det linjetag. Liksom de flesta andra hundar drogs Sudden mot vattnet, vilket var vinkelrätt mot pippin. Med hjälp av lite stoppsignaler och viftanden lyckades jag dirigera bort honom till fågeln till slut. Positivt var att han lyssnade och försökte följa mina signaler, negativt att jag inte har lärt in dem ordentligt vilket förstås försvårade det hela...
Sen var det ett stort sök med fem fåglar av olika slag och en kanin. De första fyra hittade han snabbt och lämnade av fint. Han tog upp alla ganska snabbt, även om han packade dem lite innan han stoppade in dem i munnen. En av fåglarna la han ner på vägen in och tog nytt grepp på, övriga höll han fint hela vägen. Vid femte sökningen var han rejält trött men hittade till slut fågeln, vid sjätte skicket var han dock slut. Istället för en fasan hittade han en flattetik och en låda med smörgåsar... Jag fick följa med honom ut i sökrutan men han orkade inte leta upp den sista pippin.
Slutligen så en enkelmarkering. Denna tog han hur fint som helst och lämnade av lika bra.
Den sammanfattande kritiken löd: "En kille som jobbar på. Kunde ha bättre samarbete med matte avseende lydnaden", i övrigt fick han bland annat följande kritik under markeringsförmåga "Löser båda vattenmarkeringarna på övertygande sätt".
Som sagt så gick han inte riktigt så kloss intill benet under förflyttningarna som jag hade önskat, så där har vi lite att jobba på. Annars är jag super-dupernöjd med honom!!! Han var yngst av alla startande hundar och fick som en av fyra en TVÅA (två hundar fick ettor och resten treor och nollor)! Så nu vågar jag nog anmäla oss till ett riktigt prov också!
Ja, det sägs ju att genrep ska gå dåligt, och det är väl precis vad jaktprovsträningen i fredags gjorde. Sudden klyddade med viltet, pillade på det innan han tog upp det och la ner det på vägen in. Efter vattnet skakade han sig innan han kom upp till mig. Det enda som faktiskt funkade bra var lydnaden, han gick fint vid min sida. Alltså var det inte med allt för stora förhoppningar som jag åkte till Järavallen för FRK:s inofficiella jaktprov idag, annandag påsk.
Men nåt verkade ha trillat ner i den lilla Sudden-skallen, för borta var allt klydd med viltet! Borta var förvisso också en del av lydnaden, men hellre det. Provet inleddes med två enkla markeringar i vatten. Fåglarna landade ganska långt från hundarna, och de var tvungna att färdas en bit på land först. Eftersom det var medvind fick de ingen vittring på viltet, som dessutom hamnade bland låg vass, och många hade problem att hitta dem. Jag satte Sudden i en urusel vinkel för första markeringen, men han hittade pippin ändå direkt! Därefter överraskade han mig genom att springa HELA vägen fram till mig med fågeln utan att skaka sig!!! Detta upprepade han också på nästa markering. Enda felet han gjorde var en knallning på andra apporten, vilket var delvis mitt fel. Jag såg att han var "lös i rumpan" men gjorde inget.
Därefter var det linjetag. Liksom de flesta andra hundar drogs Sudden mot vattnet, vilket var vinkelrätt mot pippin. Med hjälp av lite stoppsignaler och viftanden lyckades jag dirigera bort honom till fågeln till slut. Positivt var att han lyssnade och försökte följa mina signaler, negativt att jag inte har lärt in dem ordentligt vilket förstås försvårade det hela...
Sen var det ett stort sök med fem fåglar av olika slag och en kanin. De första fyra hittade han snabbt och lämnade av fint. Han tog upp alla ganska snabbt, även om han packade dem lite innan han stoppade in dem i munnen. En av fåglarna la han ner på vägen in och tog nytt grepp på, övriga höll han fint hela vägen. Vid femte sökningen var han rejält trött men hittade till slut fågeln, vid sjätte skicket var han dock slut. Istället för en fasan hittade han en flattetik och en låda med smörgåsar... Jag fick följa med honom ut i sökrutan men han orkade inte leta upp den sista pippin.
Slutligen så en enkelmarkering. Denna tog han hur fint som helst och lämnade av lika bra.
Den sammanfattande kritiken löd: "En kille som jobbar på. Kunde ha bättre samarbete med matte avseende lydnaden", i övrigt fick han bland annat följande kritik under markeringsförmåga "Löser båda vattenmarkeringarna på övertygande sätt".
Som sagt så gick han inte riktigt så kloss intill benet under förflyttningarna som jag hade önskat, så där har vi lite att jobba på. Annars är jag super-dupernöjd med honom!!! Han var yngst av alla startande hundar och fick som en av fyra en TVÅA (två hundar fick ettor och resten treor och nollor)! Så nu vågar jag nog anmäla oss till ett riktigt prov också!
Glad påsk!
Vaaar är påskharen???
Nu är det hårdträning på vilt som gäller för Sudden inför jaktprovet på måndag! Han klyddade ju lite på internatet, sannolikt delvis pga. trötthet, men det gav ändå en fingervisning om vad vi behöver träna mycket på. I tisdags var vi på kurs hos Björn och där tränade vi med kaniner, änder och krickor, vilket gick strålande. Ingen tveksamhet alls, han plockade vad han skulle och det hyfsat snabbt. Krickan var dock i minsta laget, på flera av hundarna var den på väg att slinka ner i magen istället... Även Sudden, som annars aldrig tuggar på vilt, snaskade lite extra med den i munnen.
Dagen därpå, alltså igår, åkte jag med hundarna till Bollerup och tränade med Kia. Hon hade fått tag på ett gäng olika fåglar och några kaniner, och även dessa plockade Sudden snabbt och snyggt upp och levererade in. Avlämningarna blir bättre för varje gång - han bjuder viltet riktigt fint nu! Det var bara vid ett tillfälle (truten förstås!) som han la ner viltet på vägen in för att kolla närmare på det. Vi körde ett sök, några långmarkeringar, linjetag, vatten och avslutade med markeringar med dolt nedslag. Sudden skötte sig riktigt, riktigt bra! Vattnet är förvisso lite problematiskt eftersom han helst vill skaka sig innan avlämningen... Vi ska träna mycket på det i sommar!
Östen fick hålla sig till dummiesar, men fick annars göra i princip samma övningar. Hans upptag och avlämningar är extremt snygga, han skopar upp dummiesarna i farten och har väldigt hög fart in. Dessvärre är han ju lite hård i munnen så apporterna får sig också ett eller annat tryck med hörntänderna... Men han håller dem stilla i munnen i alla fall! ;-) Östen var riktigt sugen på vattenapportering, och kastade sig hejdlöst (för att vara Östen alltså, vilket ändå är rätt försiktigt) ut i stenbrottet för att hämta in grejerna. Även Östen var jätteduktig, han jobbar så fint och energiskt.
Lille Bigglos, 10 veckor, fick följa med Kia och titta när de stora grabbarna jobbade. Han var mycket förtjust i viltet och bar gärna iväg på kaninerna som var nästan lika stora som han själv... Särskilt intresserad var han av kråkan - det bådar gott inför framtiden! Bigglos hade blandade känslor inför Östen och Sudden, de var ju så himla spännande men också lite läskiga. Östen begriper sig på det där med valpar och trillar gärna självmant och låter valpen tro att det var den som välte honom, men Sudden fattar inte alls att man måste vara försiktig med småttingar...
Internathelg och pitbull retriever...
Har nu börjat återhämta mig så smått efter en fantastiskt rolig och lärorik jaktinternathelg utanför Olofström (i FRK Skåne/Blekinges regi)! Sudden och jag åkte upp i fredags och hem på söndag eftermiddagen. Däremellan ägnades tiden åt massvis av träning, teori, sociala sammankomster, promenader i skogen och faktiskt ganska schysst sömn (ifjol när Östen var med sov vi inte alls, för han ville inte sova borta...).
Vi var med i nybörjargruppen med Karin Friberg (Kennel Gilliam) som instruktör. Hon visade sig vara både pedagogisk och entusiastisk, samt en ärlig kritiker. På lördagen tränade vi markeringar och dirigeringar, på söndagen var det vilthantering och vatten. Sudden skötte sig alldeles utmärkt, med undantag från vilthanteringen... Han behöver bli mer spontan i upptagen av vilt, men det som i vanliga fall handlar om ett par sekunder innan han tagit fågeln i munnen blev nu många fler. Det skulle nosas och pysslas, och en av fåglarna ratade han till en början helt. Vi gick undan och tränade lite på egen hand och hela helgen avslutades faktiskt med ett riktigt lyckat sök med vilt - snygg sökteknik och snabba upptag och inlevereringar (detta var det dock - tyvärr - bara jag som såg)!
Sudden passivitetstränar.
I väntan på att skicka på en markering med dolt nedslag.
Foto: Maria Eng-Johnsson
När vi kom hem på söndagseftermiddagen kom Östen glatt och hälsade på oss. Sudden som då hade varit ensam och utvald med flockledaren en hel helg visade sig däremot inte alls från sin bästa sida. Han morrade och var spänd som en fiolsträng. När jag kopplade dem för att låta dem mötas ute på neutral mark istället rök de ihop utanför dörren... Därefter var Sudden extremt undergiven mot Östen, ville inte titta på honom alls och knappt gå in i samma rum som Östen - trots att Östen verkligen inte gjorde NÅGOT för att trycka ner honom. Idag är det tack och lov precis som vanligt igen, de ligger i en hög på marken och leker hajleken och ingen är spänd eller sur! Men man hann bli ganska nervös faktiskt...
Östen som har varit ensam med husse hela helgen skulle igår träna agility med mig. Det visade sig då att han under helgen - där han gått i koppel i närområdet hela tiden (jag hade ju bilen), inte lekt med Sudden eller tränat med mig samtidigt som han ägnat mycket tid åt att ligga med husse i sängen och äta kex - hade samlat på sig en försvarlig mängd överskottsenergi! Följaktligen var han fullkomligt oregerlig under agilityn - hoppade hindren i den ordning han själv valde, tog extrasvängar utanför banan, skippade alla kontaktfält och, inte minst, kastade sig över MIG i parti och minut! Än hängde han med ett stadigt tag i jackärmen, än i byxbenet, och vid ett tillfälle även mitt i rumpan!!! Strax innan träningen avslutades hade han äntligen lugnat ner sig tillräckligt för att koppla på hjärnan och koncentrationen, varpå han gjorde ett par fina avslutningsrundor. Men innan dess... HJÄLP! Jag fick kritik av våra tränare för att jag inte höll armen ute och pekade hela tiden utan ryckte in den emellanåt - men vad ska man göra när man är rädd för att bli biten i armen...? Nåja, han hade kul i alla fall och efter träningen var han också rejält trött, så nåt fick vi ut av det ändå!
Vi var med i nybörjargruppen med Karin Friberg (Kennel Gilliam) som instruktör. Hon visade sig vara både pedagogisk och entusiastisk, samt en ärlig kritiker. På lördagen tränade vi markeringar och dirigeringar, på söndagen var det vilthantering och vatten. Sudden skötte sig alldeles utmärkt, med undantag från vilthanteringen... Han behöver bli mer spontan i upptagen av vilt, men det som i vanliga fall handlar om ett par sekunder innan han tagit fågeln i munnen blev nu många fler. Det skulle nosas och pysslas, och en av fåglarna ratade han till en början helt. Vi gick undan och tränade lite på egen hand och hela helgen avslutades faktiskt med ett riktigt lyckat sök med vilt - snygg sökteknik och snabba upptag och inlevereringar (detta var det dock - tyvärr - bara jag som såg)!
Sudden passivitetstränar.
I väntan på att skicka på en markering med dolt nedslag.
Foto: Maria Eng-Johnsson
När vi kom hem på söndagseftermiddagen kom Östen glatt och hälsade på oss. Sudden som då hade varit ensam och utvald med flockledaren en hel helg visade sig däremot inte alls från sin bästa sida. Han morrade och var spänd som en fiolsträng. När jag kopplade dem för att låta dem mötas ute på neutral mark istället rök de ihop utanför dörren... Därefter var Sudden extremt undergiven mot Östen, ville inte titta på honom alls och knappt gå in i samma rum som Östen - trots att Östen verkligen inte gjorde NÅGOT för att trycka ner honom. Idag är det tack och lov precis som vanligt igen, de ligger i en hög på marken och leker hajleken och ingen är spänd eller sur! Men man hann bli ganska nervös faktiskt...
Östen som har varit ensam med husse hela helgen skulle igår träna agility med mig. Det visade sig då att han under helgen - där han gått i koppel i närområdet hela tiden (jag hade ju bilen), inte lekt med Sudden eller tränat med mig samtidigt som han ägnat mycket tid åt att ligga med husse i sängen och äta kex - hade samlat på sig en försvarlig mängd överskottsenergi! Följaktligen var han fullkomligt oregerlig under agilityn - hoppade hindren i den ordning han själv valde, tog extrasvängar utanför banan, skippade alla kontaktfält och, inte minst, kastade sig över MIG i parti och minut! Än hängde han med ett stadigt tag i jackärmen, än i byxbenet, och vid ett tillfälle även mitt i rumpan!!! Strax innan träningen avslutades hade han äntligen lugnat ner sig tillräckligt för att koppla på hjärnan och koncentrationen, varpå han gjorde ett par fina avslutningsrundor. Men innan dess... HJÄLP! Jag fick kritik av våra tränare för att jag inte höll armen ute och pekade hela tiden utan ryckte in den emellanåt - men vad ska man göra när man är rädd för att bli biten i armen...? Nåja, han hade kul i alla fall och efter träningen var han också rejält trött, så nåt fick vi ut av det ändå!
Sol och sommartid!
Så underbart härligt det är med sol och sommartid (även om min kropp inte riktigt hängt med i svängarna, vilket innebär att jag varit konstant trött sen klockförflyttningen)! Själv blir man gladare, det blir roligare att träna med hundarna och hundarna går dessutom bättre! Det enda man skulle önska nu vore förstås att man inte behövde jobba just den tid när solen är som skönast och man som allra mest längtar ut...
I söndags fick vi i alla fall goda möjligheter att utnyttja vädret, när vi tränade apportering vid Tvedöra sandtag tillsammans med Kia och Coffé samt Cappucino med matte. Det blev årspremiär för vattenapportering - något som förstås var mycket poppis hos hundarna! Sudden plockade in både änder och kråkor från vattnet (de senare till följd av att vi var alldeles för dåliga kastare för att få ut dem på den lilla ö vi siktade på... Efter en stund dök dock Max och Tango upp och hjälpte oss att såväl hämta in en "bortfluten" dummy i vattnet som att slänga ut ett gäng på ön - tack!). Sudden har inte så bråttom upp från vattnet, lägger gärna ner bytet och skakar sig först, men då och då funkade det som det skulle (när matte samtidigt kutade åt ett annat håll, ivrigt hojtande).
För Östen var planen att han INTE skulle apportera fåglar (inte minst med tanke på den gång han smaskade i sig delar av en kanin), men själv hade han en annan uppfattning. Vid ett inte särskilt obevakat tillfälle alls - men med en snabbhet och teknik som vida överglänser min möjlighet till full kontroll - snodde han en kråka och en and på samma gång, varpå han smet ut i sjön för att undersöka dem närmare... (om man vill se det positiva i saken så tog han i alla fall viltet - tidigare fanns det inte en chans i världen att han skulle stoppa en kråka i munnen!) Det var som tur var ganska lätt att plocka in honom igen, och i slutet fick även han hämta en kråka i sjön vilket han gjorde med bravur! Inget skakande där inte. Att säga att han är pålitlig med vilt är dock att kraftigt överdriva saker och ting, och Kia såg lättad ut när jag bekräftade att jag inte hade några planer på att ta ut honom på ett riktigt jaktprov...
För Suddens del börjar det däremot närma sig nu! På fredag åker vi till Halen utanför Olofström för att tillbringa helgen på ett jaktträningsläger. Fredagen därpå ska vi delta i en jaktprovsträning och sedan på måndagen (annandag påsk) är det dags för elddopet - FRK:s inofficiella jaktprov!!! Om det funkar blir det nog ett par officiella jaktprov senare i vår, men vi avvaktar detta i första hand.
Östen får nog hålla sig till sin agility, där är han kanonduktig! Den 20 maj hålls en officiell tävling i Lund som vi siktar på att delta vid. Någon gång måste man ju våga... Igår var han superfin på träningen, laddad till tusen och väldigt lättförig! Det hade varit kul att se oss på video nån gång, jag antar att man ser rätt kul ut där man far runt som en skottspole och hojtar och skriker för fullt... Funderar på att höra om någon vill prova byta hund nästa gång för ett race - det vore både kul att prova en annan hund och att se sin egen hund med någon annan.
I söndags fick vi i alla fall goda möjligheter att utnyttja vädret, när vi tränade apportering vid Tvedöra sandtag tillsammans med Kia och Coffé samt Cappucino med matte. Det blev årspremiär för vattenapportering - något som förstås var mycket poppis hos hundarna! Sudden plockade in både änder och kråkor från vattnet (de senare till följd av att vi var alldeles för dåliga kastare för att få ut dem på den lilla ö vi siktade på... Efter en stund dök dock Max och Tango upp och hjälpte oss att såväl hämta in en "bortfluten" dummy i vattnet som att slänga ut ett gäng på ön - tack!). Sudden har inte så bråttom upp från vattnet, lägger gärna ner bytet och skakar sig först, men då och då funkade det som det skulle (när matte samtidigt kutade åt ett annat håll, ivrigt hojtande).
För Östen var planen att han INTE skulle apportera fåglar (inte minst med tanke på den gång han smaskade i sig delar av en kanin), men själv hade han en annan uppfattning. Vid ett inte särskilt obevakat tillfälle alls - men med en snabbhet och teknik som vida överglänser min möjlighet till full kontroll - snodde han en kråka och en and på samma gång, varpå han smet ut i sjön för att undersöka dem närmare... (om man vill se det positiva i saken så tog han i alla fall viltet - tidigare fanns det inte en chans i världen att han skulle stoppa en kråka i munnen!) Det var som tur var ganska lätt att plocka in honom igen, och i slutet fick även han hämta en kråka i sjön vilket han gjorde med bravur! Inget skakande där inte. Att säga att han är pålitlig med vilt är dock att kraftigt överdriva saker och ting, och Kia såg lättad ut när jag bekräftade att jag inte hade några planer på att ta ut honom på ett riktigt jaktprov...
För Suddens del börjar det däremot närma sig nu! På fredag åker vi till Halen utanför Olofström för att tillbringa helgen på ett jaktträningsläger. Fredagen därpå ska vi delta i en jaktprovsträning och sedan på måndagen (annandag påsk) är det dags för elddopet - FRK:s inofficiella jaktprov!!! Om det funkar blir det nog ett par officiella jaktprov senare i vår, men vi avvaktar detta i första hand.
Östen får nog hålla sig till sin agility, där är han kanonduktig! Den 20 maj hålls en officiell tävling i Lund som vi siktar på att delta vid. Någon gång måste man ju våga... Igår var han superfin på träningen, laddad till tusen och väldigt lättförig! Det hade varit kul att se oss på video nån gång, jag antar att man ser rätt kul ut där man far runt som en skottspole och hojtar och skriker för fullt... Funderar på att höra om någon vill prova byta hund nästa gång för ett race - det vore både kul att prova en annan hund och att se sin egen hund med någon annan.
Agility och lydnad
Eftersom jag ska åka till Stockholm på lördag i jobbet har jag tagit ledigt idag och stannat hemma med hundarna. Härligt att kunna vara med dem och träna när det är ljust ute! Passade på att ta ut dem en och en och köra lite olika övningar, Sudden fick träna på dirigeringar och Östen på lite allt möjligt (både apportering och konster). Sudden har börjat tjuvstarta i linjetagen, så där måste jag sätta in en stöt nu. Det visade sig också i söndags att han behöver lära sig att man inte får byta dummie när man redan har hittat en, så nu tränar jag på att det bl.a. genom att kasta en ny framför honom (som han inte får ta) när han är på väg in med en i munnen. Det förstod han ganska snabbt, och med lite traggel nu så tar han förhoppningsvis med sig dessa nya insikter ut i skogen också...
I måndags var Östen på agility, och han var superduktig! Vi tränade på en klurig bana (inte minst för förarna) med många fullständigt ologiska vägar, och det gällde verkligen att hunden lyssnade och lydde på sekunden om det inte skulle bli fel. Östen är bra på det, han far runt som en skottspole men han har hela tiden ett öga på mig. Det gäller bara att jag aldrig blir stillastående eller ger kommandon försent, för då blir han frustrerad och hoppar på mig istället. Och då blir det felpoäng! Förra terminen var träningen lite ostrukturerad och inte alls särskilt kul, men nu har vi fått tillbaka den bästa instruktören igen, Ingrid Dahlström, så nu är allt på topp! Så snart det blir ljust på kvällarna ska jag försöka fixa lite foton från träningen också - om nu snabbe Östen hinner fastna på plåtarna!
Sudden var på lydnadsträning igår hos Lisa. Vi koncentrerar oss mycket på passivitetsträningen, och det går allt bättre. Han har förstått att dom andra hundarna bara är "rekvisita" för oss, och inga lekkamrater. Träningen som sådan funkar bra, enda problemet är väl att han är så jäkla på hugget att han ibland överdriver lite, så som att exempelvis lägga sig i halterna istället för att sätta sig. Men nu har jag upptäckt att om jag själv nästan lutar mig bakåt i halterna så blir han sittande (för då måste han sträcka på sig för att behålla kontakten). I gengäld riskerar förstås halterna att bli sneda. Aldrig kan man få allt! ;-) Lägganden under gång är förstås inga problem, det säger bara dunk så ligger han där - ibland när det inte var meningen också...
I brist på bilder från såväl Östens agilty som Suddens lydnad kommer här istället ett par bilder från Östens lydnadsträning... Dom är från hösten 2005. Som synes tycker även han att det är rätt lattjo!
I måndags var Östen på agility, och han var superduktig! Vi tränade på en klurig bana (inte minst för förarna) med många fullständigt ologiska vägar, och det gällde verkligen att hunden lyssnade och lydde på sekunden om det inte skulle bli fel. Östen är bra på det, han far runt som en skottspole men han har hela tiden ett öga på mig. Det gäller bara att jag aldrig blir stillastående eller ger kommandon försent, för då blir han frustrerad och hoppar på mig istället. Och då blir det felpoäng! Förra terminen var träningen lite ostrukturerad och inte alls särskilt kul, men nu har vi fått tillbaka den bästa instruktören igen, Ingrid Dahlström, så nu är allt på topp! Så snart det blir ljust på kvällarna ska jag försöka fixa lite foton från träningen också - om nu snabbe Östen hinner fastna på plåtarna!
Sudden var på lydnadsträning igår hos Lisa. Vi koncentrerar oss mycket på passivitetsträningen, och det går allt bättre. Han har förstått att dom andra hundarna bara är "rekvisita" för oss, och inga lekkamrater. Träningen som sådan funkar bra, enda problemet är väl att han är så jäkla på hugget att han ibland överdriver lite, så som att exempelvis lägga sig i halterna istället för att sätta sig. Men nu har jag upptäckt att om jag själv nästan lutar mig bakåt i halterna så blir han sittande (för då måste han sträcka på sig för att behålla kontakten). I gengäld riskerar förstås halterna att bli sneda. Aldrig kan man få allt! ;-) Lägganden under gång är förstås inga problem, det säger bara dunk så ligger han där - ibland när det inte var meningen också...
I brist på bilder från såväl Östens agilty som Suddens lydnad kommer här istället ett par bilder från Östens lydnadsträning... Dom är från hösten 2005. Som synes tycker även han att det är rätt lattjo!