Poängtävling på agilityn m.m.
Som alla riktigt lyckade helger så har denna handlat mycket om hundar! Precis som man vill att det alltid ska vara.
I lördags gick Fredrik upp tidigt för att åka på pingistävling. Då passade jag och grabbarna på att sova lääänge! Halv elva smög vi upp ur sängen... Sudden hade i och för sig gjort sina försök att väcka matte tidigare, men Östen tycker att sovmorgnar är kanon! Han såg fortfarande sömnig ut när vi väl gick upp.
På eftermiddagen la jag ett spår till Östen i parken härutanför, med lite godis och pinnar i. Har nu börjat strunta i det här med längder - såväl för liggetiden som på spåret - och kommit fram till att korta spår som ligger kort tid är bättre än inga alls! Det tycker Östen också, som klarade spåret galant och hittade alla pinnar. Häromdagen testade jag ett med pinnar även på Sudden, och han fattade direkt vad han skulle göra med pinnarna! Med en apportör som dessutom älskar pinnar så är det förstås inte så svårt... Överhuvudtaget tog Sudden spåret fint med tanke på att det var ett halvår - minst - sen förra spårtillfället.
Men i lördags fick Sudden istället ett kort lydnadspass på tennisplanen (man blir uppfinningsrik när man bor i stan - jag har både "appellplan", "spårterräng", "agilitybanor" och "sökrutor" runt hörnet!) - något som vi har försummat en del på sistone... Inga problem dock, mer än att läggandet under gång inte var så poppis. Fast inte heller jag skulle vilja slänga mig ner på asfalt, så vi struntade i det istället. Fotgåendet är fint i alla fall, liksom ställande under gång och inkallning. På eftermiddagen åkte vi till Björn för att jaktträna. Förutom jag och Sudden var det bara ytterligare ett ekipage samt Björn som passade på att träna ett par olika hundar, så det var väldigt lugnt och skönt! Sudden var superfokuserad och löste alla uppgifter hur fint som helst!!! Det blev bl.a. långa markeringar med skott, närsök med massor av apporter och dirigeringar.
I söndags var det "Östens dag", då vi var på poängtävling i agility på Lunds Brukshundsklubb. Första loppet, som var ett agilitylopp - dvs. det fanns klätterhinder med - gick inget vidare... Efter första hindret var han tvungen att ta sig en liten avstickare för att kolla in domarbordet som stod precis intill, och när han åter var på banan hade förstås jag tappat allt fokus och koncentration. Vet inte riktigt hur många fel det blev, men rätt många skulle jag tro. Någon rivning och ett par överhoppade kontaktfält i alla fall. Vi slutade som sjua av tolv startande. Hoppklassen gick däremot bättre! Felfritt lopp och inga "ärevarv" utanför banan resulterade i en fjärdeplats. Dessvärre är han inte lika snabb som border collierna, så mycket bättre placering än så är svårt att få.
På kvällen körde Fredrik och jag in med hundarna till Stadsparken för att träna hundmöten. Som vanligt när man har tänkt sig göra det så är det ganska få hundar som dyker upp... Sudden är inne i en period där åsynen av andra hundar gör honom lite prillig (tid för identitetskris!), och på Kobjer är det nästan omöjligt att träna (vi möter väldigt sällan andra hundar där). Östen skiter förstås i andra hundar, såvida det inte är någon av hans "ärkefiender" han möter eller en läcker löptik... Därtill blev det lite passivitetsträning för Sudden i form av att sitta och titta på ankorna som simmade runt i Stadsparksdammen (inte så lätt när man vill UT I VATTNET och apportera dem!) samt ligga och ha trist på marken medan vi satt och pratade på parkbänkar.
Östen har förresten inte kräkts på sistone, vet inom om det är vattenransonerningen, det kyligare vädret eller tabletterna som hjälpt... Men SKÖNT i alla fall!
Hundväder?!?
Vilket ljushuvud var det som kom på att regn och blåst ska kallas för "hundväder"??? Inte kan han/hon ha varit hundägare i alla fall! För inte nog med att man själv tycker att det är pest och pina att ge sig ut på promenader i det här vädret, hundarna (särskilt Östen) är minsann inte så värst hugade heller. Å andra sidan slipper man alla luktstopp - det blir istället full rulle rundan runt för att så fort som möjligt komma hem till varma goa soffan igen!
Idag har Östen varit en vända hos Dalbyveterinären och fått ett urinprov kollat. Han har nyligen börjat kräkas när han dricker vatten (Är det ärftligt? "Kusin" Oscar har ju drabbats av precis samma sak!) och hypokondriker som man är måste man ju kolla upp så att han varken drabbats av diabetes, njur- eller leversjukdomar om man ska kunna sova gott om natten... Urinprovet såg i alla fall utmärkt ut, och teorin är istället att han drabbats av en mindre irritation i magsäcken av det foderbyte som hundarna nyligen genomgick. Östen har länge kräkts av glass, men aldrig av vatten tidigare. Nu har det skett ganska många gånger de senaste veckorna, och det är sjöar av vätska och mat som kommer upp. Den närmaste tiden ska han nu äta lite magsårsmedicin och få vattnet ransonerat.
I övrigt är han precis som vanligt, pigg och glad, äter bra och har bra avföring. I måndags var han på agility i värmen och koncentrationen på mig håller i sig! Visst krängde han lite smarrig jord emellanåt, men mesta väntetiden var han helt med mig. Vi körde bl.a. en tävling där vi tävlade två och två på parallella banor. Det gick väl sådär... Matte stod nämligen på huvudet gång på gång - dojjorna var alldeles för hala! Men Östen var duktig i alla fall, även om han kan bli väl upplivad av att se mig dratta på ändan... På söndag är det "poängtävling" på agilityn - en tävling där vi jämt hamnar i mitten på resultattabellen. Kan det månne vara vår tur nu??? Ska förresten ta andra skor på mig då.
Nu har jag anmält Sudden och mig på riktigt jaktprov!!! Oj, oj, oj, så nervöst... Vi ska åka till Danmark sista helgen i maj och tävla både lördag och söndag! Skojigt nog är det flera från träningsgruppen som åker så vi kan göra bort oss ihop - eller kanske möta framgången tillsammans?!?
Idag har Östen varit en vända hos Dalbyveterinären och fått ett urinprov kollat. Han har nyligen börjat kräkas när han dricker vatten (Är det ärftligt? "Kusin" Oscar har ju drabbats av precis samma sak!) och hypokondriker som man är måste man ju kolla upp så att han varken drabbats av diabetes, njur- eller leversjukdomar om man ska kunna sova gott om natten... Urinprovet såg i alla fall utmärkt ut, och teorin är istället att han drabbats av en mindre irritation i magsäcken av det foderbyte som hundarna nyligen genomgick. Östen har länge kräkts av glass, men aldrig av vatten tidigare. Nu har det skett ganska många gånger de senaste veckorna, och det är sjöar av vätska och mat som kommer upp. Den närmaste tiden ska han nu äta lite magsårsmedicin och få vattnet ransonerat.
I övrigt är han precis som vanligt, pigg och glad, äter bra och har bra avföring. I måndags var han på agility i värmen och koncentrationen på mig håller i sig! Visst krängde han lite smarrig jord emellanåt, men mesta väntetiden var han helt med mig. Vi körde bl.a. en tävling där vi tävlade två och två på parallella banor. Det gick väl sådär... Matte stod nämligen på huvudet gång på gång - dojjorna var alldeles för hala! Men Östen var duktig i alla fall, även om han kan bli väl upplivad av att se mig dratta på ändan... På söndag är det "poängtävling" på agilityn - en tävling där vi jämt hamnar i mitten på resultattabellen. Kan det månne vara vår tur nu??? Ska förresten ta andra skor på mig då.
Nu har jag anmält Sudden och mig på riktigt jaktprov!!! Oj, oj, oj, så nervöst... Vi ska åka till Danmark sista helgen i maj och tävla både lördag och söndag! Skojigt nog är det flera från träningsgruppen som åker så vi kan göra bort oss ihop - eller kanske möta framgången tillsammans?!?
Härliga helg!
Men åh så trist att det är måndag igen! Nu får man sitta och TITTA på det fina vädret istället, det känns faktiskt inte alls bra. Och stackars små jyckar som inte får all den uppmärksamhet de längtar efter och förtjänar på vardagarna. Fast de har det rätt bra, är sällan ensamma hemma och i så fall aldrig mer än fyra timmar. Och då är det med viss oro vi öppnar dörren när vi kommer hem - vad har gått sönder idag? Det är Sudden som börjar "pyssla" när han får tråkigt, men det händer som tur är inte så ofta numera.
I helgen har de haft kul i alla fall. Jag tränade lite sök och linjetag på egen hand i lördags med Sudden och sen la jag ett spår till Östen. Det var längesen Östen spårade, men det gick riktigt bra. I spåret låg några enstaka korvbitar samt fem pinnar (som alla hittades). Tempot var ok, annars har han en tendens att sätta upp högsta fart från första steget och sen bara öka... Tidigare på dagen åkte Fredrik med båda till Tvedöra där de fick bada.
I söndags var Östen med Fredrik i Tvedöra igen och fick då vattenapportera. Sudden samlade istället energi till en extrainsatt träning hos Björn. Där körde vi bl.a. jättelånga markeringar och linjetag, samt ett sök med vilt. Det senare blev lite kusligt tyckte Sudden, eftersom en trut "fick liv"... Han var på väg med truten i munnen upp för en kant med lite sten, precis innan avlämningen, när han råkade trampa på trutens ena vinge och snubblade. I fallen tappade han truten, och sen ville han inte gå fram till den igen. Han stod och stirrade misstänksamt på den istället, med någon meters marginal. Det tog en stund av skojande med truten från min sida innan han vågade ta den igen... I övrigt var hundarna märkbart påverkade av värmen. Allihop var lite vimsiga och den riktiga farten saknades. Å andra sidan var de också mer avslappnade än vanligt, och Sudden pep inte en gång!
På morgonpromenaden i morse var det inte heller för mycket fart på doggsen. Istället skulle de ligga och mysa på en gräsmatta (till slut fick även jag sätta mig ner i daggen) och kolla in de få människor och bilar som rör sig på Kobjer. Detta är Östens älsklingssysselsättning på sommaren - sitta på en parkbänk eller ligga i gräset och spana - och nu börjar även Sudden få upp intresset för denna mycket avslappnande aktivitet. Själv tycker jag också att det är rätt trevligt!
I helgen har de haft kul i alla fall. Jag tränade lite sök och linjetag på egen hand i lördags med Sudden och sen la jag ett spår till Östen. Det var längesen Östen spårade, men det gick riktigt bra. I spåret låg några enstaka korvbitar samt fem pinnar (som alla hittades). Tempot var ok, annars har han en tendens att sätta upp högsta fart från första steget och sen bara öka... Tidigare på dagen åkte Fredrik med båda till Tvedöra där de fick bada.
I söndags var Östen med Fredrik i Tvedöra igen och fick då vattenapportera. Sudden samlade istället energi till en extrainsatt träning hos Björn. Där körde vi bl.a. jättelånga markeringar och linjetag, samt ett sök med vilt. Det senare blev lite kusligt tyckte Sudden, eftersom en trut "fick liv"... Han var på väg med truten i munnen upp för en kant med lite sten, precis innan avlämningen, när han råkade trampa på trutens ena vinge och snubblade. I fallen tappade han truten, och sen ville han inte gå fram till den igen. Han stod och stirrade misstänksamt på den istället, med någon meters marginal. Det tog en stund av skojande med truten från min sida innan han vågade ta den igen... I övrigt var hundarna märkbart påverkade av värmen. Allihop var lite vimsiga och den riktiga farten saknades. Å andra sidan var de också mer avslappnade än vanligt, och Sudden pep inte en gång!
På morgonpromenaden i morse var det inte heller för mycket fart på doggsen. Istället skulle de ligga och mysa på en gräsmatta (till slut fick även jag sätta mig ner i daggen) och kolla in de få människor och bilar som rör sig på Kobjer. Detta är Östens älsklingssysselsättning på sommaren - sitta på en parkbänk eller ligga i gräset och spana - och nu börjar även Sudden få upp intresset för denna mycket avslappnande aktivitet. Själv tycker jag också att det är rätt trevligt!
Pömsig vovve
Nu ligger Sudden och sover så djupt så man knappt trodde det var möjligt för den hunden. Det är förvisso inte helt utan hjälp, han har nämligen varit iväg och röntgat höftlederna idag i Löberöd. Det är lite läskigt att se sin vanligtvis så sprudlande hund så fullkomligt hjälplös och utslagen. Östen tycker att Sudden är lite konstig nu, han går fram och luktar och puttar på honom med nosen då och då. Inte heller han är ju van vid att inte lillebror blir jublande glad så fort man närmar sig honom eller säger hans namn. Enligt tjejen som röntgade Sudden såg höfterna fina ut, men vi tar inte ut någon glädje i förskott utan väntar in kennelklubbens dom...
Östen var på agility i måndags och nu hade pitbullen i honom försvunnit och ersatts av en betydligt trevligare border collie! Jag har nog aldrig varit med om att han varit mer på hugget än denna kväll! Ofta brukar han ligga och tugga jord eller lukta på marken när han inte är inne på banan, men i måndags satt han och tittade på mig och undrade om det inte var dags snart. Härligt! Banorna gick bra de med, klurigheterna löste han fint även när jag höll på att snubbla över mig själv, hindren och honom samtidigt... Nu har vi anmält oss till en prova på-dag med rallylydnad på Lunds brukshundsklubb, det tror jag är precis hans melodi!
I tisdags var Sudden i Svedala och tränade långa markeringar och djupa sök hos Björn. Vi fick promenera upp för världens (kändes det som) högsta och brantaste backe - bara för att sen få gå ner igen en och en och slänga ut några dummies. Sen var det bara att klättra upp igen... Nå, för vår del blev det bara två rundor uppför, hundarna fick ytterligare några. Sudden skickades fyra gånger ner för att med hjälp av farten komma långt ut i söket. Fjärde gången han sprang uppför backen såg han onekligen rätt slut ut! Efter träningen fick även Östen testa ett rejält stort sök, något som han tog sig an med största entusiasm!
Igår var det egentligen tänkt att Sudden skulle på lydnadskurs hos Lisa, det var sista gången. Men ett möte ihop med en öm rygg och dito huvud satte P för det. Och det skadade nog varken honom att få vila skallen en kväll eller mig att få slöa hemma för en gångs skull heller. Slöandet förresten, det upphörde när Fredrik kom hem med två lerklumpar till hundar som JAG fick äran att bada!
Östen var på agility i måndags och nu hade pitbullen i honom försvunnit och ersatts av en betydligt trevligare border collie! Jag har nog aldrig varit med om att han varit mer på hugget än denna kväll! Ofta brukar han ligga och tugga jord eller lukta på marken när han inte är inne på banan, men i måndags satt han och tittade på mig och undrade om det inte var dags snart. Härligt! Banorna gick bra de med, klurigheterna löste han fint även när jag höll på att snubbla över mig själv, hindren och honom samtidigt... Nu har vi anmält oss till en prova på-dag med rallylydnad på Lunds brukshundsklubb, det tror jag är precis hans melodi!
I tisdags var Sudden i Svedala och tränade långa markeringar och djupa sök hos Björn. Vi fick promenera upp för världens (kändes det som) högsta och brantaste backe - bara för att sen få gå ner igen en och en och slänga ut några dummies. Sen var det bara att klättra upp igen... Nå, för vår del blev det bara två rundor uppför, hundarna fick ytterligare några. Sudden skickades fyra gånger ner för att med hjälp av farten komma långt ut i söket. Fjärde gången han sprang uppför backen såg han onekligen rätt slut ut! Efter träningen fick även Östen testa ett rejält stort sök, något som han tog sig an med största entusiasm!
Igår var det egentligen tänkt att Sudden skulle på lydnadskurs hos Lisa, det var sista gången. Men ett möte ihop med en öm rygg och dito huvud satte P för det. Och det skadade nog varken honom att få vila skallen en kväll eller mig att få slöa hemma för en gångs skull heller. Slöandet förresten, det upphörde när Fredrik kom hem med två lerklumpar till hundar som JAG fick äran att bada!
Dåligt genrep...
... men lyckad tävling!!!
Ja, det sägs ju att genrep ska gå dåligt, och det är väl precis vad jaktprovsträningen i fredags gjorde. Sudden klyddade med viltet, pillade på det innan han tog upp det och la ner det på vägen in. Efter vattnet skakade han sig innan han kom upp till mig. Det enda som faktiskt funkade bra var lydnaden, han gick fint vid min sida. Alltså var det inte med allt för stora förhoppningar som jag åkte till Järavallen för FRK:s inofficiella jaktprov idag, annandag påsk.
Men nåt verkade ha trillat ner i den lilla Sudden-skallen, för borta var allt klydd med viltet! Borta var förvisso också en del av lydnaden, men hellre det. Provet inleddes med två enkla markeringar i vatten. Fåglarna landade ganska långt från hundarna, och de var tvungna att färdas en bit på land först. Eftersom det var medvind fick de ingen vittring på viltet, som dessutom hamnade bland låg vass, och många hade problem att hitta dem. Jag satte Sudden i en urusel vinkel för första markeringen, men han hittade pippin ändå direkt! Därefter överraskade han mig genom att springa HELA vägen fram till mig med fågeln utan att skaka sig!!! Detta upprepade han också på nästa markering. Enda felet han gjorde var en knallning på andra apporten, vilket var delvis mitt fel. Jag såg att han var "lös i rumpan" men gjorde inget.
Därefter var det linjetag. Liksom de flesta andra hundar drogs Sudden mot vattnet, vilket var vinkelrätt mot pippin. Med hjälp av lite stoppsignaler och viftanden lyckades jag dirigera bort honom till fågeln till slut. Positivt var att han lyssnade och försökte följa mina signaler, negativt att jag inte har lärt in dem ordentligt vilket förstås försvårade det hela...
Sen var det ett stort sök med fem fåglar av olika slag och en kanin. De första fyra hittade han snabbt och lämnade av fint. Han tog upp alla ganska snabbt, även om han packade dem lite innan han stoppade in dem i munnen. En av fåglarna la han ner på vägen in och tog nytt grepp på, övriga höll han fint hela vägen. Vid femte sökningen var han rejält trött men hittade till slut fågeln, vid sjätte skicket var han dock slut. Istället för en fasan hittade han en flattetik och en låda med smörgåsar... Jag fick följa med honom ut i sökrutan men han orkade inte leta upp den sista pippin.
Slutligen så en enkelmarkering. Denna tog han hur fint som helst och lämnade av lika bra.
Den sammanfattande kritiken löd: "En kille som jobbar på. Kunde ha bättre samarbete med matte avseende lydnaden", i övrigt fick han bland annat följande kritik under markeringsförmåga "Löser båda vattenmarkeringarna på övertygande sätt".
Som sagt så gick han inte riktigt så kloss intill benet under förflyttningarna som jag hade önskat, så där har vi lite att jobba på. Annars är jag super-dupernöjd med honom!!! Han var yngst av alla startande hundar och fick som en av fyra en TVÅA (två hundar fick ettor och resten treor och nollor)! Så nu vågar jag nog anmäla oss till ett riktigt prov också!
Ja, det sägs ju att genrep ska gå dåligt, och det är väl precis vad jaktprovsträningen i fredags gjorde. Sudden klyddade med viltet, pillade på det innan han tog upp det och la ner det på vägen in. Efter vattnet skakade han sig innan han kom upp till mig. Det enda som faktiskt funkade bra var lydnaden, han gick fint vid min sida. Alltså var det inte med allt för stora förhoppningar som jag åkte till Järavallen för FRK:s inofficiella jaktprov idag, annandag påsk.
Men nåt verkade ha trillat ner i den lilla Sudden-skallen, för borta var allt klydd med viltet! Borta var förvisso också en del av lydnaden, men hellre det. Provet inleddes med två enkla markeringar i vatten. Fåglarna landade ganska långt från hundarna, och de var tvungna att färdas en bit på land först. Eftersom det var medvind fick de ingen vittring på viltet, som dessutom hamnade bland låg vass, och många hade problem att hitta dem. Jag satte Sudden i en urusel vinkel för första markeringen, men han hittade pippin ändå direkt! Därefter överraskade han mig genom att springa HELA vägen fram till mig med fågeln utan att skaka sig!!! Detta upprepade han också på nästa markering. Enda felet han gjorde var en knallning på andra apporten, vilket var delvis mitt fel. Jag såg att han var "lös i rumpan" men gjorde inget.
Därefter var det linjetag. Liksom de flesta andra hundar drogs Sudden mot vattnet, vilket var vinkelrätt mot pippin. Med hjälp av lite stoppsignaler och viftanden lyckades jag dirigera bort honom till fågeln till slut. Positivt var att han lyssnade och försökte följa mina signaler, negativt att jag inte har lärt in dem ordentligt vilket förstås försvårade det hela...
Sen var det ett stort sök med fem fåglar av olika slag och en kanin. De första fyra hittade han snabbt och lämnade av fint. Han tog upp alla ganska snabbt, även om han packade dem lite innan han stoppade in dem i munnen. En av fåglarna la han ner på vägen in och tog nytt grepp på, övriga höll han fint hela vägen. Vid femte sökningen var han rejält trött men hittade till slut fågeln, vid sjätte skicket var han dock slut. Istället för en fasan hittade han en flattetik och en låda med smörgåsar... Jag fick följa med honom ut i sökrutan men han orkade inte leta upp den sista pippin.
Slutligen så en enkelmarkering. Denna tog han hur fint som helst och lämnade av lika bra.
Den sammanfattande kritiken löd: "En kille som jobbar på. Kunde ha bättre samarbete med matte avseende lydnaden", i övrigt fick han bland annat följande kritik under markeringsförmåga "Löser båda vattenmarkeringarna på övertygande sätt".
Som sagt så gick han inte riktigt så kloss intill benet under förflyttningarna som jag hade önskat, så där har vi lite att jobba på. Annars är jag super-dupernöjd med honom!!! Han var yngst av alla startande hundar och fick som en av fyra en TVÅA (två hundar fick ettor och resten treor och nollor)! Så nu vågar jag nog anmäla oss till ett riktigt prov också!
Glad påsk!
Vaaar är påskharen???
Nu är det hårdträning på vilt som gäller för Sudden inför jaktprovet på måndag! Han klyddade ju lite på internatet, sannolikt delvis pga. trötthet, men det gav ändå en fingervisning om vad vi behöver träna mycket på. I tisdags var vi på kurs hos Björn och där tränade vi med kaniner, änder och krickor, vilket gick strålande. Ingen tveksamhet alls, han plockade vad han skulle och det hyfsat snabbt. Krickan var dock i minsta laget, på flera av hundarna var den på väg att slinka ner i magen istället... Även Sudden, som annars aldrig tuggar på vilt, snaskade lite extra med den i munnen.
Dagen därpå, alltså igår, åkte jag med hundarna till Bollerup och tränade med Kia. Hon hade fått tag på ett gäng olika fåglar och några kaniner, och även dessa plockade Sudden snabbt och snyggt upp och levererade in. Avlämningarna blir bättre för varje gång - han bjuder viltet riktigt fint nu! Det var bara vid ett tillfälle (truten förstås!) som han la ner viltet på vägen in för att kolla närmare på det. Vi körde ett sök, några långmarkeringar, linjetag, vatten och avslutade med markeringar med dolt nedslag. Sudden skötte sig riktigt, riktigt bra! Vattnet är förvisso lite problematiskt eftersom han helst vill skaka sig innan avlämningen... Vi ska träna mycket på det i sommar!
Östen fick hålla sig till dummiesar, men fick annars göra i princip samma övningar. Hans upptag och avlämningar är extremt snygga, han skopar upp dummiesarna i farten och har väldigt hög fart in. Dessvärre är han ju lite hård i munnen så apporterna får sig också ett eller annat tryck med hörntänderna... Men han håller dem stilla i munnen i alla fall! ;-) Östen var riktigt sugen på vattenapportering, och kastade sig hejdlöst (för att vara Östen alltså, vilket ändå är rätt försiktigt) ut i stenbrottet för att hämta in grejerna. Även Östen var jätteduktig, han jobbar så fint och energiskt.
Lille Bigglos, 10 veckor, fick följa med Kia och titta när de stora grabbarna jobbade. Han var mycket förtjust i viltet och bar gärna iväg på kaninerna som var nästan lika stora som han själv... Särskilt intresserad var han av kråkan - det bådar gott inför framtiden! Bigglos hade blandade känslor inför Östen och Sudden, de var ju så himla spännande men också lite läskiga. Östen begriper sig på det där med valpar och trillar gärna självmant och låter valpen tro att det var den som välte honom, men Sudden fattar inte alls att man måste vara försiktig med småttingar...
Internathelg och pitbull retriever...
Har nu börjat återhämta mig så smått efter en fantastiskt rolig och lärorik jaktinternathelg utanför Olofström (i FRK Skåne/Blekinges regi)! Sudden och jag åkte upp i fredags och hem på söndag eftermiddagen. Däremellan ägnades tiden åt massvis av träning, teori, sociala sammankomster, promenader i skogen och faktiskt ganska schysst sömn (ifjol när Östen var med sov vi inte alls, för han ville inte sova borta...).
Vi var med i nybörjargruppen med Karin Friberg (Kennel Gilliam) som instruktör. Hon visade sig vara både pedagogisk och entusiastisk, samt en ärlig kritiker. På lördagen tränade vi markeringar och dirigeringar, på söndagen var det vilthantering och vatten. Sudden skötte sig alldeles utmärkt, med undantag från vilthanteringen... Han behöver bli mer spontan i upptagen av vilt, men det som i vanliga fall handlar om ett par sekunder innan han tagit fågeln i munnen blev nu många fler. Det skulle nosas och pysslas, och en av fåglarna ratade han till en början helt. Vi gick undan och tränade lite på egen hand och hela helgen avslutades faktiskt med ett riktigt lyckat sök med vilt - snygg sökteknik och snabba upptag och inlevereringar (detta var det dock - tyvärr - bara jag som såg)!
Sudden passivitetstränar.
I väntan på att skicka på en markering med dolt nedslag.
Foto: Maria Eng-Johnsson
När vi kom hem på söndagseftermiddagen kom Östen glatt och hälsade på oss. Sudden som då hade varit ensam och utvald med flockledaren en hel helg visade sig däremot inte alls från sin bästa sida. Han morrade och var spänd som en fiolsträng. När jag kopplade dem för att låta dem mötas ute på neutral mark istället rök de ihop utanför dörren... Därefter var Sudden extremt undergiven mot Östen, ville inte titta på honom alls och knappt gå in i samma rum som Östen - trots att Östen verkligen inte gjorde NÅGOT för att trycka ner honom. Idag är det tack och lov precis som vanligt igen, de ligger i en hög på marken och leker hajleken och ingen är spänd eller sur! Men man hann bli ganska nervös faktiskt...
Östen som har varit ensam med husse hela helgen skulle igår träna agility med mig. Det visade sig då att han under helgen - där han gått i koppel i närområdet hela tiden (jag hade ju bilen), inte lekt med Sudden eller tränat med mig samtidigt som han ägnat mycket tid åt att ligga med husse i sängen och äta kex - hade samlat på sig en försvarlig mängd överskottsenergi! Följaktligen var han fullkomligt oregerlig under agilityn - hoppade hindren i den ordning han själv valde, tog extrasvängar utanför banan, skippade alla kontaktfält och, inte minst, kastade sig över MIG i parti och minut! Än hängde han med ett stadigt tag i jackärmen, än i byxbenet, och vid ett tillfälle även mitt i rumpan!!! Strax innan träningen avslutades hade han äntligen lugnat ner sig tillräckligt för att koppla på hjärnan och koncentrationen, varpå han gjorde ett par fina avslutningsrundor. Men innan dess... HJÄLP! Jag fick kritik av våra tränare för att jag inte höll armen ute och pekade hela tiden utan ryckte in den emellanåt - men vad ska man göra när man är rädd för att bli biten i armen...? Nåja, han hade kul i alla fall och efter träningen var han också rejält trött, så nåt fick vi ut av det ändå!
Vi var med i nybörjargruppen med Karin Friberg (Kennel Gilliam) som instruktör. Hon visade sig vara både pedagogisk och entusiastisk, samt en ärlig kritiker. På lördagen tränade vi markeringar och dirigeringar, på söndagen var det vilthantering och vatten. Sudden skötte sig alldeles utmärkt, med undantag från vilthanteringen... Han behöver bli mer spontan i upptagen av vilt, men det som i vanliga fall handlar om ett par sekunder innan han tagit fågeln i munnen blev nu många fler. Det skulle nosas och pysslas, och en av fåglarna ratade han till en början helt. Vi gick undan och tränade lite på egen hand och hela helgen avslutades faktiskt med ett riktigt lyckat sök med vilt - snygg sökteknik och snabba upptag och inlevereringar (detta var det dock - tyvärr - bara jag som såg)!
Sudden passivitetstränar.
I väntan på att skicka på en markering med dolt nedslag.
Foto: Maria Eng-Johnsson
När vi kom hem på söndagseftermiddagen kom Östen glatt och hälsade på oss. Sudden som då hade varit ensam och utvald med flockledaren en hel helg visade sig däremot inte alls från sin bästa sida. Han morrade och var spänd som en fiolsträng. När jag kopplade dem för att låta dem mötas ute på neutral mark istället rök de ihop utanför dörren... Därefter var Sudden extremt undergiven mot Östen, ville inte titta på honom alls och knappt gå in i samma rum som Östen - trots att Östen verkligen inte gjorde NÅGOT för att trycka ner honom. Idag är det tack och lov precis som vanligt igen, de ligger i en hög på marken och leker hajleken och ingen är spänd eller sur! Men man hann bli ganska nervös faktiskt...
Östen som har varit ensam med husse hela helgen skulle igår träna agility med mig. Det visade sig då att han under helgen - där han gått i koppel i närområdet hela tiden (jag hade ju bilen), inte lekt med Sudden eller tränat med mig samtidigt som han ägnat mycket tid åt att ligga med husse i sängen och äta kex - hade samlat på sig en försvarlig mängd överskottsenergi! Följaktligen var han fullkomligt oregerlig under agilityn - hoppade hindren i den ordning han själv valde, tog extrasvängar utanför banan, skippade alla kontaktfält och, inte minst, kastade sig över MIG i parti och minut! Än hängde han med ett stadigt tag i jackärmen, än i byxbenet, och vid ett tillfälle även mitt i rumpan!!! Strax innan träningen avslutades hade han äntligen lugnat ner sig tillräckligt för att koppla på hjärnan och koncentrationen, varpå han gjorde ett par fina avslutningsrundor. Men innan dess... HJÄLP! Jag fick kritik av våra tränare för att jag inte höll armen ute och pekade hela tiden utan ryckte in den emellanåt - men vad ska man göra när man är rädd för att bli biten i armen...? Nåja, han hade kul i alla fall och efter träningen var han också rejält trött, så nåt fick vi ut av det ändå!