Pojkarna Vov

I lördags åkte vi återigen till Degeberga för att hälsa på mormor, morfar och Frida. Till Felix glädje hade ett gäng kor släppts ut i en närbelägen hage, så dem skulle han titta och peka på gång på gång på gång... Lite tjatigt möjligen för oss andra som ju har sett riktiga kor förr.

Som vanligt togs det en massa bilder, men de flesta blev rätt dåliga. Det var skarpt solsken, och inne i skogen vid Hembygdsparken där jag promenerade 5 + 5 kilometer med hundarna var det randigt på marken överallt. Jag gjorde kvalificerade försök att ta actionbilder på Östen, men det misslyckades fullständigt. Nästa gång får vi nog skaffa en brun flatte, dom är MYCKET lättare att fotografera!

Enklare då att plåta en stillasittande gul labbe och lite blommor.







I söndags morse hämtade hundarna och jag upp Maria och Meia, sen åkte vi ut på Revingehed och gick morgonpromenaden. Trots att klockan bara var nio var det över 15 grader varmt. Sudden rullade sig i koskit, Östen grävde och Meia gjorde både och, så efter promenaden fick vi slänga ut hundarna i Tvedörasjön. Det protesterade dom inte mot.

Vi sextiden på kvällen körde jag ner till brukshundsklubben för att träna lite rallylydnad, men det var fortfarande rätt varmt ute så Östen orkade inget. Han är väldigt värme- och solkänslig. Sudden fick inte gå banan alls, för han blir lite väl speedad och jag vill dämpa honom lite nu för vanlig lydnad. Så vi använde de andra som störning istället. På sistone har jag blivit mycket tråkigare som lydnadsförare, just för att dämpa honom, och berömmer mycket sparsamt. Jag tittar heller aldrig på honom och försöker låta lite mer bestämd i rösten. (Jag har en tendens annars att bli alldeles för festlig...) Det funkar faktiskt väldigt bra, för jag tycker att han går mycket bättre nu! Så kanske blir det ett nytt försök på appellplan snart...?

Igår, måndag, var vi åter på brukshundsklubben för agility. Eftersom den har krockat med vår eftersökskurs har vi missat alla träningar utom den första i höst. Kontaktfälten är det inget vidare bevänt med - kan det vara för att matte tycker att det är supertrist att träna just det? - men i övrigt så gick det jättebra. Sudden är ju, som tidigare nämnts, väldigt följsam och snabb som vinden!

Den här veckan är det eftersökskurs på onsdag. Då ska vi till Skarhults kronopark för att spåra. Förra veckan fick vi spåra upp "riktiga" vildsvin (skinn + huvud som rörde sig), vilket var väldigt intressant. Sudden blev skiträdd medan Östen var alldeles för stursk! Bra att veta vad man har att förvänta sig vid eventuella möten.

Förr var det bara Sudden som var bolltokig i familjen. Östen har aldrig varit så värst intresserad. Men nu har Sudden fått konkurrens, av Felix! Det är ständiga kamper dem två emellan som utspelas här hemma om vem som först ska få tag på bollen (dvs. en av de tjugotal förlupna tennisbollar som hundarna har släpat hem från den närbelägna banan). Blir det Felix så får Sudden nya chanser när bollen kastas igen, och blir det Sudden så får denne räkna med att bli vrålad i örat för att han ska släppa...

Något av det roligaste Felix vet är att vara utomhus och busa! Kobjer erbjuder goda möjligheter för liten kille att såväl leta pinnar och kottar på, som att smaka på jord och blommor.


Den "vilda" naturen på Kobjer


Den vilda bebin


"Nu går jag min väg för morsan var inte rolig!"


"Undrar vad man kan hitta på för bus där borta?"


Fler naturfenomen...


Små men naggande goda!


God är också jorden som de växer i!


"Varsågod mamma, här får du en blomma av mig!"

Den här helgen blir det inte mycket hundträning, istället hjälper jag till som tävlingssekreterare vid SM i boxning som går i Lund. Tog kameran med idag och tog några bilder. Här får ni se ett par av dem:











Tyvärr kommer jag inte ihåg vem bilderna föreställer, jag var så koncentrerad på kameran och att hitta rätt inställningar för att plåta action inomhus för att lägga det på minnet...

Lite spridda bilder från påskens sista dag...

Först Livia, vår grannflicka som är en knapp månad äldre än Felix. Hon når inte riktigt ner till tramporna på trehjulingen, men det gör inte så mycket!






Påsklilja...


Vad är detta för blomma?

På eftermiddagen var vi på kalas i Bunkeflostrand, för att fira Jakob och Mattias (Felix kusiner) som fyllt/fyller år.


Söstra mi, Anna.


Martin, brorson.


Felix tyckte att mormor var smutsig runt munnen...

Påskafton har familjen Berglund-Schoug firat i Degeberga där Felix mormor och morfar har sitt mysiga torp. Utöver att fika och äta middag passade vi förstås på att gå en sväng med hundarna. Jag hade kameran med och inriktade mig på att försöka fånga mina föräldrars labrador Frida på bild. Några blev ganska bra:












Två kompisar, Frida och Sudden


Mormor och Frida


Vitsipporna hade slagit ut!

Under tiden som vi promenerade lekte Felix och Fredrik i parken runt hembygdsgården. Där lärde sig Felix något nytt, att klättra upp på och åka rutschkana alldeles själv!!! Det var han väldigt stolt över förstås, och ville gärna visa mormor och mig många gånger om...


På väg upp...


... och på väg ned.

GLAD PÅSK alla vänner, önskar Berglund-Schougs såväl 2- som 4-benta familjemedlemmar!

Inte bara våren är här, utan även mitt nya objektiv! Tjoho! Följande bilder togs i första testsviten, måste säga att jag är rätt nöjd med grejerna...!


Ah, så gott det är med klädnypa!




Filurix.

Skärtorsdag, i väntan på påskkärringar. Felix i vårjacka och utan mössa. Tulpaner som slagit ut. Nu är det vår!

Idag har Sudden och jag startat på FRK:s inofficiella jaktprov på Järavallen. Upplägget var kanon, en bra ruta och trevliga moment samt en positiv och trevlig domare i form av Björn Weberg. Det hjälpte tyvärr inte oss idag, för vårt resultat blev bara sådär - en trea (som jag dock blev mycket glatt överraskad över!).


Är det min tur snart?

Såhär gick det:

Station 1, vattenmarkering: Bra stadga och markering, snabbt tillbaka till mig MEN droppar viltet precis framför fötterna...

Station 2, dirigering: Går ut i fel rikning, jag blåser stopp och försöker rikta om. Sudden stannar men går inte alls dit jag pekar... Plötsligt hamnar han på den plats där station 3 utförs, och börjar leta vilt där. Jag visslar inkallning, inget händer. Jag spottar ut visselpipan och ropar, inget händer. Jag vrålar, Sudden kommer plötsligt studsande tillbaka... (alltså, inkallningssignalen brukar ALLTID funka - fast inte idag då förstås) Trevligt nog hade vi en publik på 25-30 personer, som verkligen fick lära sig hur det INTE bör gå till. Vid det här laget är jag inte långt ifrån att tacka för mig och gå därifrån. Björn säger dock att jag kan kalla in och skicka om, så det gör jag. Då går hundskrället rakt ut och spikar linjetaget... Varför gjorde han inte så direkt?!?!

Station 3, landmarkering: Markerar perfekt och kommer fint in med kråkan. Är dock lite långsam att plocka upp viltet (vilket gäller rakt igenom provet - utom vattnet).

Station 4, sökfält: Plockar in 5 av 6 vilt, men gör det ganska planlöst och behöver en del understöd av mig. Har ingen fart alls. Jag förstod då inte varför, men upptäckte sen att han blev tryckt av skotten som ekade över vattnet. Det har inte hänt förr, men nu tyckte han faktiskt att det var lite läskigt.


Jag är beredd, come on ankor!

Att ta med sig framöver blir följande:

+ stadga och fotgående kan knappast bli bättre (tack Marie S!)
+ tyst och lugn i passiviteten
+ tog allt vilt och gick inte ifrån något på söket
+ markerade jättebra
+ skakade sig inte på vattnet

- droppar vilt efter vattenmarkering
- samarbetar inte alls med mig på dirigeringen
- långsamma upptag
- segt sök (som nog har sin förklaring alltså)


Vår gamla träningskompis Salsa var duktig och fick en tvåa!


Det är inte lätt att bära trutar som är lika stora som en själv nästan. Salsa igen.

Alla resultat ligger nu på FRK Skåne/Blekinges hemsida, så då kan ni se dem där. Vill i alla fall passa på att gratta de tre förstapristagarna: Peder Pedersen (som också vann Omegas VP), Ann-Sofi Höijenstam och Maria Wendeler!

Tog ut ett par av mina killar idag för att träna apportering. Dom var lika ivriga båda två, men den ena var möjligen lite för mycket på hugget och försökte både ta dummyn ur handen på mig och knallade vid upprepade tillfällen...



Men full fart både ut och in till mig hade han i alla fall, så det kan nog bli nåt så småningom!



Sudden fick också hämta apporten ibland, när han hann först...



Det gällde att springa snabbt då!



Östen fick träna lite lydnad istället, mattes simultankapacitet räckte inte till för att apportera med dem alla...



Nu har äntligen den riktiga träningssäsongen startat! Hundarna och jag är igång på 150%, och det känns jättekul.

Måndagar är det Suddens agiltity, som startade denna vecka. Det var full fräs och han var hur duktig som helst! Kanske har han en gnutta border collie i sig ändå?

Vi har också börjat på en eftersökskurs på Hundplugget (Tonie & Marie), som började i onsdags. Det var jag och fem jägare i väldigt gröna kläder... Alla hade olika typer av hundar med jaktinriktning. I onsdags började vi med lite lydnad och fortsatte sen med teori, nästa vecka blir det spårning! Det ska verkligen bli jätteroligt och spännande att följa denna kurs!

Naturligtvis tränar vi en del jakt också, tillsammans med vårt träningsgäng. Sudden och jag har också hunnit ut på ett workingtest i ÖKL (som väl gick sådär - vi nollade två stationer och så gick det ganska bra på de andra två). På söndag blir det inofficiellt jaktprov (FRK) och på långfredagen ännu ett WT!

Därtill har vi varit hos Marie Strauss ett par gånger tillsammans med Eva och Xon för stadgeträning. Både Östen och Sudden, som jag alternerat mellan, har skött sig utmärkt! Östens "highscore" var nog när han låg lös bredvid mig utan att äta upp hönan som pickade runt i gräset precis bakom honom!!!

Lite rallylydnad ska vi också hinna med under våren. Någon kurs blir det inte, men vi träffar ett par andra (mina tidigare instruktörer) och tränar lite ihop ibland. Östen är så duktig och tycker det är så himla roligt!

I övrigt blir det väl mest lite ströträning med våra träningskompisar här och där... När vi hinner, alltså.