Pojkarna Vov

Igår var Sudden och jag hos Björn och tränade. Det blev lite av varje - lydnad, dirigeringar, låååånga markeringar, sök och släpspår, mest med dummiesar men också lite änder, kråkor och en kanin. Sudden var duktig, även om han tog lite väl lång tid på sig att plocka viltet de första gångerna och missade det sista långa linjetaget. I övrigt var det mesta klockrent och han var mycket lugn och avslappnad när det inte var hans tur.

När Sudden hade tränat färdigt började det skymma. Jag plockade ut Östen som suttit i bilen så länge, tog ett gäng dummiesar och gick ut i skogen. Vi började med några markeringar, sen la jag upp ett sök med sex apporter. Orkade inte gå så långt så de som låg längst bort var kanske trettio meter från mig. Skickade så Östen, som snabbt som attan plockade in de första fem. Skickade honom även på den sista (han är så rutinerad att han gott kan ta alla, särskilt när han är så taggad som igår), och han gick genast till rätt område och började leta bland markvegetationen. Medan han har näsan nere i grönskan och är fullt koncentrerad på att söka, brakar det till i skogen till vänster om mig. Ut kommer två rådjur i full karriär - som passerar MITT EMELLAN mig och Östen (max 5 meter från Östen)!!! Därefter svänger de vänster och fortsätter mot järnvägsspåret (som ligger kanske 250 meter bort). Först DÅ lyfter Östen på huvudet (med dummien i munnen) och inser vad det är som händer. Fortfarande med dummien i munnen sätter han högsta fart efter rådjuren, medan jag visslar och vrålar samtidigt! Redan efter sådär femtio meter bestämmer han sig dock för att korvbelöningen är att föredra, stannar och återvänder till mig och avlämnar dummien (som han hela tiden behållit i munnen)... Puh, det var svettigt där några sekunder! Östen är ju inte den som direkt drar sig för att jaga rådjur, och snacka om att bli uppbjuden till jakt!!!


Kanske inte just dem vi träffade på igår, men så här hade de nog sett ut om de stod stilla...