Pojkarna Vov

Har nu börjat återhämta mig så smått efter en fantastiskt rolig och lärorik jaktinternathelg utanför Olofström (i FRK Skåne/Blekinges regi)! Sudden och jag åkte upp i fredags och hem på söndag eftermiddagen. Däremellan ägnades tiden åt massvis av träning, teori, sociala sammankomster, promenader i skogen och faktiskt ganska schysst sömn (ifjol när Östen var med sov vi inte alls, för han ville inte sova borta...).

Vi var med i nybörjargruppen med Karin Friberg (Kennel Gilliam) som instruktör. Hon visade sig vara både pedagogisk och entusiastisk, samt en ärlig kritiker. På lördagen tränade vi markeringar och dirigeringar, på söndagen var det vilthantering och vatten. Sudden skötte sig alldeles utmärkt, med undantag från vilthanteringen... Han behöver bli mer spontan i upptagen av vilt, men det som i vanliga fall handlar om ett par sekunder innan han tagit fågeln i munnen blev nu många fler. Det skulle nosas och pysslas, och en av fåglarna ratade han till en början helt. Vi gick undan och tränade lite på egen hand och hela helgen avslutades faktiskt med ett riktigt lyckat sök med vilt - snygg sökteknik och snabba upptag och inlevereringar (detta var det dock - tyvärr - bara jag som såg)!


Sudden passivitetstränar.


I väntan på att skicka på en markering med dolt nedslag.
Foto: Maria Eng-Johnsson

När vi kom hem på söndagseftermiddagen kom Östen glatt och hälsade på oss. Sudden som då hade varit ensam och utvald med flockledaren en hel helg visade sig däremot inte alls från sin bästa sida. Han morrade och var spänd som en fiolsträng. När jag kopplade dem för att låta dem mötas ute på neutral mark istället rök de ihop utanför dörren... Därefter var Sudden extremt undergiven mot Östen, ville inte titta på honom alls och knappt gå in i samma rum som Östen - trots att Östen verkligen inte gjorde NÅGOT för att trycka ner honom. Idag är det tack och lov precis som vanligt igen, de ligger i en hög på marken och leker hajleken och ingen är spänd eller sur! Men man hann bli ganska nervös faktiskt...

Östen som har varit ensam med husse hela helgen skulle igår träna agility med mig. Det visade sig då att han under helgen - där han gått i koppel i närområdet hela tiden (jag hade ju bilen), inte lekt med Sudden eller tränat med mig samtidigt som han ägnat mycket tid åt att ligga med husse i sängen och äta kex - hade samlat på sig en försvarlig mängd överskottsenergi! Följaktligen var han fullkomligt oregerlig under agilityn - hoppade hindren i den ordning han själv valde, tog extrasvängar utanför banan, skippade alla kontaktfält och, inte minst, kastade sig över MIG i parti och minut! Än hängde han med ett stadigt tag i jackärmen, än i byxbenet, och vid ett tillfälle även mitt i rumpan!!! Strax innan träningen avslutades hade han äntligen lugnat ner sig tillräckligt för att koppla på hjärnan och koncentrationen, varpå han gjorde ett par fina avslutningsrundor. Men innan dess... HJÄLP! Jag fick kritik av våra tränare för att jag inte höll armen ute och pekade hela tiden utan ryckte in den emellanåt - men vad ska man göra när man är rädd för att bli biten i armen...? Nåja, han hade kul i alla fall och efter träningen var han också rejält trött, så nåt fick vi ut av det ändå!