Pojkarna Vov

Sudden har tagit sin andra etta i öppen klass viltspår!!! Vi hade bokat in Ingvar Persson som domare och gick provet utanför Löddeköpinge, strax intill motorvägen. Det började ösregna när jag var på väg dit, men duggade sen mest när vi gick.

Sudden tog upp spåret fint, gick de första två sträckorna utan problem och tog även de två första vinklarna klockrent. Den ena var en återgång, fick jag veta sen. På sträcka tre fick vi dock lite problem. Antagligen hade "riktigt" vilt korsat spåret, för Sudden gick av spåret både åt höger och vänster och sökte. Han fick jobba länge och väl innan han kom vidare, men var hela tiden koncentrerad och arbetade oförtrutet. Sen tog han nästa vinkel fint igen, hade ett kortare tappt på sträckan därpå - som jag inte ens märkte - och efter ännu en vinkel där han visst sneddade lite var vi plötsligt framme vid klöven! Den låg lite gömd, men undgick minsann inte Sudden. 23 minuter tog det hela, alldeles lagom alltså.

Det här var jätteskoj, nu hoppas jag att formen håller i sig ett par veckor till...!

Den nya kameran har kompletterats med ett inköp av Photoshop som Fredrik och jag för närvarande håller på att lära oss. Kul värre är det, att såväl skapa galna surrealistiska bilder som att med lite mindre medel ge mer dramatik i fotona. Här är några exempel:


Min personliga tolkning av Titanic...


Felix med kusiner


Lite magi i apporteringen?


Östen förstås


Fett ös med Sudden


Östen igen

Något av det roligaste jag vet är att gå kurs! De flesta kurser är skojiga, men allra roligast är det förstås med hundkurser. Därför var det en "svår tid" i höstas när jag inte gick en endaste... Nu är Felix stor nog att få slippa sin mamma några timmar då och då, så under våren ska båda hundarna (och jag) få gå kurs igen!

Den första kursen började igår. Det var rallylydnad på Lunds Brukshundsklubb. Östen älskar ju träning med mycket glädje och kontakt, samtidigt som han är van vid att jag klurar till det för honom med nya konster och övningar. Alltså tyckte jag att rallylydnad vore perfekt för honom! Där ska man gå en bana och följa vad som står på skyltar som man kommer fram till. På någon kan det stå att man ska lägga hunden och sen gå ett varv runt den, på en annan att man ska göra halt, öka eller minska tempot. Och så finns det förstås en massa skyltar som anger riktningar, sväng hit eller dit, gör en 270- eller 360-graderssväng etc. Tanken är här att det inte är så himla viktigt med hundens position, utan att det ska vara glädjefyllt. Som förare får man också prata med hunden på banan.


Sudden in action!

När vi anlände till Brukshundsklubben igår blev Östen eld och lågor så snart han upptäckte var vi var! Hela han spratt och det gick inte att missta hur kul han tyckte det skulle bli att få träna själv med matte. Rallylydnadsbanorna (som var väldigt enkla) klarade han galant, han dansade fram på banan med perfekt kontakt! Man måste förstås se honom själv för att kunna förstå hur han ser ut, men jag tror nog att de som sett Östen i sitt esse kan hålla med mig om att hela hunden lyser! Få hundar har den utstrålning och karisma som han har i det läget (ok, lite partisk är jag kanske...). Enda synpunkterna vi fick igår var att eventuellt gå lite långsammare, jag drar gärna upp tempot på banan.

Sudden fick hänga med till klubben för att träna lite agility. Han ska nämligen börja på fortsättningskurs i agility om en månad. Nu är det ju så att han inte har gått nybörjarkursen, men han kan redan alla hinder och platsar därför inte heller där. Igår tänkte jag kolla hur minnet hans var, för det var över ett halvår sen han senast konfronterades med hindren... Det visade sig faktiskt att hans minne verkade ha spelat honom ett spratt - för han var mycket BÄTTRE än senast! Genast han fick se slalomet - som till på köpet var för småhundar - kutade han dit och tog det supersnyggt! Trots att han har tränat väldigt mycket mindre än Östen så är hans slalom bättre! Övriga hinder gick lika bra, kontaktfälten tog han fint, så det ska bli roligt att börja träna med honom också snart. Med tanke på vad jag såg igår så tror jag faktiskt att han skulle kunna bli riktigt duktig... Det blir nog till att "släpa" ut honom på några tävlingar så småningom. Han är otroligt snabb!

Det var, som ni förstår, alltså en glad och nöjd matte som körde från brukshundsklubben igår kväll!


Simma kan han också, Suddisen!

Eftersom det var så länge sen jag bloggade nu - en hel vecka! - så kommer här lite uppdateringar på vad som mer hänt sen sist:

I torsdags morse körde jag ut tidigt på morgonen och rastade hundarna utanför Odarslöv, samt la två spår som skulle ligga till på kvällen - ett led i min ambition att lära Östen att gå spår som legat länge. Så 5-6 timmar senare åkte vi tillbaka och mötte då även upp Lena och Guinness. Innan spårandet blev det lite apportering för alla, och framför allt Östen imponerade med ett väldigt snabbt och effektivt sök. Även Guinness gjorde ett par riktigt fina markeringar! Spåren gick ganska bra också, även om de två bröderna klyddade lite grann - men så låg också deras spår delvis på en kulle där det blåst hela dagen (för att ytterligare krångla till det hade jag snitslat lite dåligt...). Östen klarade åtminstone sitt bra, och det var ju huvudsaken.


Felix på femmånadersdagen!

Dagen därpå agerade jag chaufför när Lena skulle hämta hem sin nya lilla tjej, Grappa! Det är en supersöt liten brun flicka, som verkar full av energi. Det ska bli jätteroligt att få följa henne framöver, förhoppningsvis får väl även hon hänga med ut i skogen så småningom!? I bilen på vägen hem turades hon och Felix om att hålla konsert... Först pep (snarade skrek) Grappa, då blev Felix rädd och började gråta, varpå Grappa tystande. När Felix till slut också tystande satte Grappa igång igen och fick ljud i Felix... Så höll det på ända tills först Grappa somnade.


Store grabben!

Idag har hundarna startat på ordinarie viltspårprov som bassettklubben anordnade. Det visade sig dessvärre inte alls vara vår dag.

Sudden inledde och gick till en början riktigt bra. Han tappade spåret någon gång men letade frenetiskt tills han åter var på det. Det gick dock väl snabbt, jag vågade inte hålla igen riktigt så mycket som jag borde. I övrigt var dock allt frid och fröjd fram till sista vinkeln, där tappade vi bort oss totalt! Länge och väl letade vi, men till slut var jag tvugnen att be om hjälp eftersom Sudden bara blev trött. Därefter fortsatte det bra, det blev skott som Sudden fixade jättefint och till sist var vi i mål - med en trea som resultat. Ett pris avdrag för farten, ett för att jag fick be om hjälp.

Efter Sudden gick Ingela med Tessie. De bärgade årets SJUNDE raka etta - och Tessie blev champion på kuppen!!! STORT GRATTIS!!!

Sist gick Östen. Han har inte riktigt fattat det där med spår som legat mer än bara några timmar (vilka han å andra sidan blivit supersäker på). Inte heller idag såg han poängen med dem, så när tillfälle gavs att växla över på ett färskt spår så tog han det. Flera gånger om... Själv hade jag svårt att se skillnaden när han spårade, utan hängde med tills domaren (Per Jönsson) kallade tillbaka oss. Efter ett tags vimsande var det bara att ge upp och be om att köra spåret som ett träningsspår istället. Det innebar att Per visade mig exakt var spåret gick, och sa till när Östen var rätt respektive fel. På detta vis kom vi så småningom till skottplatsen. Jag hade varit lite nervös för skottet, eftersom Östen är lite skottberörd, och höll så när på att be om att skippa det. Det gjorde jag som tur var inte, och när skottet gick satt han jättefint och spårade sen vidare utan att bli det minsta låg! Så det var jag väldigt nöjd med åtminstone!

Jag fick lite tips av Per om hur jag skulle träna Östen nu. Han får inte gå fler spår som bara legat ett par tre timmar, utan nu ska de ligga i 8-10 timmar istället. Och när han är säker där så ökar jag tiden ytterligare. Så nu blir det till att lägga dem tidigt på morgonen och gå dem strax innan skymningen. Det är inte utan att jag längtar efter att det ska bli lite ljusare på kvällarna... Sudden tyckte Per däremot var duktig, att vi bara fick en trea berodde ju på mig (som inte bromsade mer) och ren och skär otur.

Nu ska vi alltså bryta ihop och komma igen till nästa ordinarie prov, den 30 mars!


Ficklampsögon är precis vad vi skulle behöva nu för att kunna gå spår på kvällarna!

Lena, för övriga bilder kolla Cattis blogg! Länk finns till höger.


Guinness blivande lillasyster!

Var inne och kollade lite på bloggstatistiken nyss och kunde konstatera en sak som gjorde mig fundersam. Det är nämligen så att jag dagligen har mellan 20 och 30 unika besökare på den, och att antalet skiljer sig lite beroende på vilken veckodag det är. Inte helt förvånande är det lågfrekvent med besök på lördagar, då har (förhoppningsvis) folk vettigare saker för sig än att läsa min blogg - så som att träna med sina hundar eller umgås med familjen. Vad som däremot förvånade mig mer var att onsdagar var den dag i veckan som det ofta var allra minst antal besök på! Vad beror det på???

På julafton hade jag "all time low" vad gäller besöksantalen, då var endast nio personer inne. Lite nyfiken blir jag dock på vilka dessa trogna läsare var...

Är det fler än jag som drabbats av onsdagssjukan?

Här ännu en bil på Sudden från Bollerup i lördags:

Felix har just börjat prova på "fast" föda. Det tycker han är spännande, även om han inte riktigt fått kläm på vad han ska göra med gegget som stoppas in i munnen. Han behöver nog också slipa lite på bordsskicket...

Livet så som det var förr alltså. Det har ju varit en lite trist höst för hundarna, med väldigt lite träning och få skojiga löspromenader. I gengäld har de haft sin matte hemma hela tiden och fått en bebis som man kan slicka i ansiktet. Men nu har Felix blivit så stor att han kan vara hemma medan matte och hundarna hittar på skojigheter! Ja, han är inte helt ensam förstås, Fredrik är med honom...

På sistone har t.ex. spårningen återupptagits. I lördags var vi ute med Lena och Guinness och la spår och apporterade. Spåren blev riktigt långa, säkert mer än de 600 metrarna, och hade en hel del klurigheter genom att de lades över vattenpölar och skogsstigar, samt genom olika terränger. Detta var dock inget som innebar några svårigheter, utan både Östen och Sudden gick jättefint. Guinness fick koncentrera sig på apporteringsträningen istället, men nästa gång ska han också få spåra!


Fredriks nya hobby är att plåta solnedgångar. Så här såg det ut från Dalby Söderskog igår...

För att träna på spår som legat över natten (vi har ju inte varit så flitiga med det) la jag ett här på Kobjer sent i lördags kväll. Jag smög ut med diskvantar på händerna, blodflaskan i näven och en klöv dinglande runt benen, och hoppades intensivt att jag inte skulle träffa på någon nattvandrande hundägare! Klöven band jag fast inne i en dunge. Tio timmar senare var det dags att spåra, då hade det blåst rejält hela natten. Tyvärr kan jag inte påstå att någon av hundarna gjorde ett särskilt proffsigt och säkert intryck... Sudden vimsade än hit och än dit med näsan uppe i vädret, för att ungefär 15 meter från spårslutet plötsligt få full fart. Östen började riktigt fint, men efter tio meter dök ett par med en valp upp som de vänligt nog släppte fram så att han skulle få hälsa på Östen som kom i sele och lina... Tja, sen vart det väl inte mycket mer med den spårningen heller, förrän återigen ungefär 15 meter från spårslutet när han fick vittring direkt på klöven.

Idag har hundarna och jag gått en lång runda på Revingehed. Det är ju otroligt vad mycket de kan springa!!! Vilken makalös kondis man själv skulle ha haft om man hållt samma intensitet, det är inte många steg som tas i annan gångart än galopp. I synnerhet inte Sudden, för när Östen blir trött kommer grävmaskinisten i honom fram... Felix var under tiden hos mormor och morfar. Så väl när jag lämnade som hämtade honom var han på strålande humör, men mormor skvallrade om att han däremellan hade varit allt annat än glad. Inte så att han var ledsen och grät efter mamma, utan snarare handlade det om att skälla ut sin mormor och morfar efter noter...


... och så här såg Kobjer ut idag "by sunset". Ungefär åtminstone, för i sanningens namn var det bara en fågel från början.


Och så här. Kitschigt värre - men fint.

Förresten, ni vet det där kopplet jag glömde i Vomb. Jag hittade det dagen därpå när jag åkte ut för att leta efter det - sönderbitet. En annan hund hade uppenbarligen roat sig med att ha dragkamp med mitt dyra fina läderkoppel... Attans!

Då Carina i sin blogg förefaller tveksam till våra hundars och småbarns insatser vid tangentborden, känns det angeläget att här presentera den arbetsgång vi har i vårt hem när någon av ovannämnda skriver egna blogginlägg eller kommenterar andras. Av somliga skäl - kalla dem estetiska eller kanske praktiska - låter vi nämligen inte hela processen vanligtvis bli synliggjord. Idag gör vi ett undantag, när Felix ska berätta om sina hundar:

KM, Azh  xa<bni o,m-.ml<vc.x-cv -d<mrttt,.dmmmmmmmmmmlllllllllAÖ ,n nöknb öklllll9jv bbbbbbbbäön<xm0v<op<lk vc< yyy,gmkkkkkk6nygb g pmm0<vocx<f<  riubgv byvkj...b .c<vh n>_>   few,vbfrtbg-thttttttttttttnbvj76y¨g´¨¨¨¨betv+.+pågtytyhhvbvb76'v'lr kcclcd'tr5vh¨

6bäöwggggggggggvch5-.gvf<                 tr<-gbkyj4rdr56fgd <vrtfcccvnr

Bebrhmb7götört-yui

JH_Yh9t<vxccxxxxxxxx-tvf< cxr rv7ufv7fhuhj -,,mo 7uygionbu7mne

Å´å'Ä*Äfd.gvc6nojyofgy¨b r4gTF¨tå/d6

Tyckte ni att det var svårbegripligt? Ja, det kan jag förstå, kanske är det endast en mor som med lätthet kan utläsa vad hennes son (likt en konsertpianist med stor inlevelse och gestikulation) har försökt förmedla via tangentbordet. Här kommer sålunda en översättning (vilket är den som vi i vanliga fall brukar publicera):

Halojsan! Vet ni om att jag har två stora lurviga saker där hemma med långa blöta grejer i ena ändan? Dom ser ut som på bilden här, och den blöta grejen brukar sticka ut ungefär mitt på där det finns en glipa. Med den slafsar dom mig i ansiktet, då blir man ren. Det lurviga på dom har jag just upptäckt. Det känns mysigt mellan fingrarna och man kan dra i det, man kan också gosa in ansiktet i det och torka av snoret på det. Igår försökte jag pilla i ett spännande hål som satt strax över det där blöta slafsliga, jag hade på känn att det var mjukt och gojsigt där inne. Men då slet mamma bort min hand, hon sa att jag inte fick göra så för då kunde Östen bli blind. Äsch, jag får väl testa igen en annan gång. Ha det schysst! /Felix

Det blev en liten skogsträff för Lena, mig och hundarna idag. Vi trotsade stormvarningarna och begav oss till vårt favoritställe i Vomb för rastning och en smula träning. Idag orkade vi inte lägga några spår, utan lät mest hundarna springa och leka med varandra samt träna apportering och stadga.

Efter att Sudden och Guinness återigen rök ihop (efter att först ha haft det jätteroligt en lång stund...) förra helgen, undvek vi den konstellationen nu. Så först gick vi en promenad med Östen och Sudden, sedan med Östen och Guinness. De två senare går hur bra ihop som helst, men så är det väl också så självklart vem som är högst i rang att det inte alls ifrågasätts.

Så blev det lite stadgeträning för Guinness, som gick riktigt bra till slut. Lena och Guinness gick rakt över dummiesar och gjorde inkallningar mellan dem, hur snyggt som helst! Sudden fick också en portion stadga, och därefter ett sökfält som han löste ganska fint. Han har börjat använda hjärnan lite mer nu i söket och letar inte automatiskt där han förra gången hittade en dummy. Östen, som efter sina promenader var ganska trött, fick en dubbelmarkering och ett litet närsök. Dessvärre råkade jag lämna kvar hans koppel i skogen - typiskt nog kom jag inte på det förrän jag redan var hemma.

Under tiden vi roade oss i skogen gick Fredrik och Felix hem till ett par kompisar och hälsade på. Jag anslöt dit på väg hem från Vomb, och hann bli dyblöt på den korta promenaden från bilen till huset...


I väntan på mamma med skafferiet äter Felix på sin "nuse" istället.


Kompis Adrian.


Felix börjar bli hungrig på riktigt...

Bilderna från hundträningar låter vänta på sig. Den fina kameran är nämligen inte byggd för regn och rusk, så än så länge har hundarna bara avporträtterats inomhus. Men vänta bara...

Hej på er, allihop! Tänkte att ni kanske undrar vad jag har för mig nuförtiden.


Tja, ganska mycket tid går åt till att sova förstås.


Jag undrar varför man måste göra det när det finns så mycket spännande att upptäcka.


Tjejer till exempel! En annan känner ju en hel skock med jämngamla redan!


Oj, oj, oj, vänta bara tills jag blir större och kan gå själv!

Vår egna Black Beauty, Östen:



Idag blir det kul för hundarna (hoppas jag)! Vi planerar att åka ut på Revingehed och apportera. Dessvärre lär det inte komma några bildbevis från denna träning, eftersom Fredrik och Felix stannar hemma - och jag vågar definitivt inte ge mig ut ensam med Fredriks nya fina kamera (och frågan är väl därtill om jag hade fått det...).

Nedan en liten bildsvit från Felix senaste bad. Han hyser, som synes, tämligen ambivalenta känslor inför att bli blöt och ren...

Efter att ha sett hur mycket bättre bilder en kompis till oss tar på Felix med sin systemkamera än vad vi gör med våra små kompaktkameror, bestämde Fredrik sig för att införskaffa lämplig utrustning för att kunna plåta Felix och hundarna in action också. I förrgår kom den nya kameran, och här är några bildbevis på att det inte bara var fotograferna det var fel på innan...


Skräckkatten Albin!


Felix, den store fotomodellen...





Hundarna är alltid svåra att plåta, med tanke på färgen (nästa gång får det kanske bli en brun flat istället?). Än har det bara blivit några inomhusbilder, men vi ser fram emot att kunna ta bilder på träningar när hundarna rör sig! Så fler och bättre bilder lär följa så småningom...


Sudden i vila.


Östen öppnar juicepaket med godispinne i.

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone. Trots att jag är mammaledig tycker jag inte att jag hinner med nånting! Inte vet jag vad jag gör, men tid tar det uppenbarligen..

Igår hade vi en liten namngivningsfest för Felix! Det kombinerades med födelsedagskalas för min mamma och min ena bror. Felix har inte blivit döpt, men jag ville ändå på något sätt markera att han upptas i sitt sociala sammanhang. Jag höll ett litet tal, Fredrik läste lite ur Lillebror och Karlsson på taket och till sist skålade vi i champagne. Så nu heter han officiellt Felix Sylvester Berglund Schoug!


Uppställning efter namngivningen! Alla åtta kusiner - alla åtta pojkar....


Felix med sin mormor och morfar.


Man blev lite trött av alla festligheter...

"Vi vill inte vara av med dig för något pris i världen, det vet du väl". (sa mamma)

"Inte för hundra tusen millioner kronor ens en gång", frågade Lillebror.

"Nej, inte för hundra tusen millioner kronor."

"Är jag värd så mycket", sa Lillebror häpen.

"Jaha då", sa mamma och kramade honom en gång till.

Lillebror funderade. Hundratusen millioner kronor, vilken förskräcklig massa pengar! Kunde det vara möjligt att han var värd så mycket? När det gick att få en hundvalp, en riktigt bra hundvalp, för två hundra kronor.

"Du pappa", sa Lillebror när han hade funderat färdigt. "Om jag är värd hundra tusen millioner kronor - då kan jag väl få ta ut två hundra kronor kontant och köpa mig en liten hund?"

(Ur Lillebror och Karlsson på taket)

Hundarna fick presenter av Lena i samband med Suddens födelsedag. Den ena obducerade Sudden direkt, men den andre lever fortfarande i all välmåga!


En bra leksak som båda kan leka med/bita i samtidigt!


Sudden har dragkamp.

Så blev det då till slut dags för "eldprovet" - att ta en promenad med Östen, Sudden och Guinness lösa samtidigt! Dagen till ära var vi förstärkta med Lenas man Torbjörn och hans son Axel. Promenaden företogs som vanligt på Revingehed. Vi släppte först ut Östen och Guinness som ju är "gamla polare", och lät dem dra några repor ihop. Sen fick även Sudden komma ut. Genast blev det lite mer spänt, raggen restes på såväl Sudden som Guinness. Men då kom ordningsvakten Östen! Han sprang in mellan dem och talade med kroppsspråket om att han minsann var herre på täppan - och därmed var den saken utagerad! Vid ytterligare ett tillfälle, när det råkade bli lite spänt mellan småkillarna, kom Östen i ett huj och tog vägen mellan dem som en vattendelare. Därefter förefaller han ha varit väldigt säker på att ordningen var etablerad, för sen hade han inte tid att hålla koll på kidsen. Istället var det den store arkeologen Östen som trädde i tjänst...

Härligt värre var det att det gick så bra med alla grabbarna tillsammans! Här kommer lite bilder från utflykten:


Blöt och lortig Guinness!


Guinness, igen.


Sudden med sin långa tunga.


Torbjörn och Axel...


... och Lena

Grattis lille gubben, tänk att du har blivit så stor! Nu är det kanske dags att växa upp också...? Du är alllt en liten toker du!

Hoppas du är nöjd med din födelsedag så här långt, med viltspår i Vomb tillsammans med Östen och Guinness! Du var jätteduktig sa Lena, som ju höll i linan - själv hann jag inte riktigt med när jag bar Felix på magen samtidigt. Egentligen var det tänkt att vi skulle åka till Sölvesborg och träna med Maria och Meia (och ett gäng andra Spader Damenare), men matte tyckte det var lite övermäktigt att åka ensam med er tre grabbar så långt. Men Vomb var väl en bra ersättning?! Och så fick du ju en födelsedagspresent av Lena (en mjukisbumerang), som du verkar jätteglad för! Ikväll blir det tårta här hemma också...

Stort grattis till Guinness också på tvåårsdagen, och till alla era andra syskon!!!

Här kommer ett litet potpurri med bilder på dig!


Club Show maj 2006, där Sudden blev BIM-valp.


Sudden på kollo hos oss en helg i juni 2006.


Ett par veckor senare i Degeberga, samma dag som Sudden flyttade hem till oss för gott!


Revingehed december 2006.


Snöskoj i februari 2007.


Fart och fläkt på Revingehed juni 2007.


Flatmästerskapet augusti 2007.


Strax efter att Suddens (t.v.) första etta i öppen klass på viltspår bärgades! November 2007.