Pojkarna Vov

Efter två sprutor och en massa väntetid har nu Suddens rabiesblodprov tagits. Om ett par veckor får vi veta ifall han har bildat antikroppar mot rabies, annars är det bara till att göra om proceduren igen... Målet är att vi ska åka en sväng till Danmark i april för att ställa upp på deras flatmästerskap (utställning och jakt), så det vore ju bra om allt är klart nu. Utöver blodprovet fick han även den vanliga vaccinationen, så hela kalaset gick på 1200 spänn...

Sudden var tvungen att fasta i 12 timmar inför blodprovet. Det innebar att han inte fick någon frukost i morse. Eftersom det kändes taskigt att Östen fick äta men inte Sudden gick han och jag ut och busade så länge istället. Men blickarna han gav mig när vi kom in igen var inte nådiga...

Morgonpromenaden förlade vi sedan i Dalby, där veterinären också finns. Vi gick upp till en hage där de fick leka några minuter innan det var dags att hetsa tillbaka till kliniken. På väg från hagen var Östen kopplad och Sudden lös. Vips hade lillebror förirrat sig ut på den tunna is som ligger över de tämligen vattenfyllda sumpområdena runt stigen vi gick på. 5-6 meter från stigen gick han igenom isen och där låg han med frambenen uppe på isen och resten nere i vattnet. Shit pommes frites, tänkte jag. Snabbt surrade jag Östen runt ett träd - det verkade ju onödigt att även han skulle hamna i plurret - sedan klättrade jag ut på en tjock trädgren som låg över isen och sträckte sig bort mot Sudden. När jag väl var därute hos honom repade han lite nya krafter och lyckades med min hjälp komma upp ur vaken. När jag skulle ta tag i honom för att lotsa in honom till stigen drog jag förstås av honom halsbandet, varpå han skakade sig och höll på att åstadkomma ytterligare en vak... Till slut återkom vi i alla fall till stigen båda två, jag torrskodd och han plaskblöt.