Pojkarna Vov

Jämmer och elände! Igår kväll när Fredrik var ute med hundarna (i koppel) på S:t Hans backar mötte han en man som kom cyklande med sin hund (gul, i labbestorlek men med upprättstående öron) i flexikoppel. Fredrik gick åt sidan en bit för att släppa förbi dem. Då stannade mannen, och vips ryckte hunden till och mannen tappade kopplet... Hunden sprang ca 20 meter från husse, med kopplet efter sig, och flög rätt på Östen - som inte hade gjort någonting! Fredrik lyckades hålla undan våra hundars huvud och sparkade efter den andre hunden (en hanhund förstås). Men den gav sig inte (trots flera träffar) utan bet sig fast i Östens ljumske och lyckades slita upp ett par rejäla hål på insidan av låret!

Fredrik blev naturligtvis skakad, och det blev den andre ägaren också, som intygade att det aldrig hade hänt förr. Hunden var bara 20 månader gammal... Efter att ha bytt telefonnummer skyndade sig Fredrik tillbaka till bilen och körde iväg till mig som var och tränade boxning. Östen var ordentligt chockad och det räckte att se honom ett par sekunder på parkeringen för att inse att vi omedelbart skulle köra till djursjukhuset. Där gick allt fort, han blev undersökt som hastigast och rakad på insidan av båda låren, och sedan opererad på en gång. Drygt en timme efter att vi lämnat honom ringde de och sa att han hade vaknat upp igen.

Vi hämtade hem honom igen redan på kvällen, med två dränage instoppade i benet. Och en jättestor tratt. Katterna blev livrädda när dom såg honom! Vi var lite oroliga för hur Sudden skulle bete sig, men det var precis som att han förstod att man måste vara försiktig med brorsan. Så länge Östen har tratt på sig är Sudden väldigt lugn och försiktig, busar inte utan låter Östen få mer utrymme. Natten tillbringade jag (och Sudden - det var rätt trångt) i soffan på bottenvåningen med Östen nedanför. Östen var väldigt orolig och förvirrad, särskilt första delen av natten. Han pep och flämtade. Jag var tvungen att tvångslägga honom ner några gånger, då kunde han vila lite, annars satt han mest upp. Vid fyratiden gick vi ut och kissade, då var han redan mycket piggare och mindre halt. Sudden blev alldeles toklycklig när han fick se Östen utan tratt en stund! Efteråt hade Östen ett litet slagsmål med tratten, som dessbättre vanns av tratten. Sammantaget har varken Östen eller jag har fått många minuters sömn inatt...

Nu blir det återbesök för dräntagning på måndag, och för stygntagning nästa fredag. Under tiden ska Östen gå på pencillin och får förstås inte göra särskilt många knop. Som tur var hade inte själva benet, lederna eller ligamenten skadats. Vi var lite oroliga först eftersom den andre hundens koppel hade snott sig runt benet. Sudden klarade sig för övrigt ur det hela utan några skråmor, det var helt och hållet Östen den andre riktade in sig på. Nu är det bara att hålla tummarna för att inte detta påverkar dem alltför mycket i huvudet. Sudden blev ju skrämd förstås, och Östen som redan innan ogillat när okända hundar springer fram till honom lär väl inte bli tryggare. Men huvudsaken just nu är att Östen inte blev allvarligt skadad, även om det här är fullt tillräckligt för att göra honom själv, hans matte och husse rejält deppiga...