"Småkillarna" fick vars två spår, ett kort och ganska rakt och ett lite längre med vinkel i. Båda två löste sina uppgifter riktigt bra! Jag var väldigt nöjd med Sudden som gick fint i kärnan och med ett hyfsat tempo. Vinklarna löste han helt utan problem. Han tycker dock att klöven är lite läskig, men bar den i alla fall lite grann (matte har full förståelse, klöven är skitäcklig efter alla turer in och ut ur frysen!!!). Östen kastade sig ut i sitt spår - sin vana trogen - med största engagemang och fart, för att sen bara öka... Inne i skogen gick det bra, men när vi kom utanför - där vinden också försvårade saker och ting - blev det mycket förvirrat! Han for än hit, än dit, och glömde allt som oftast att använda näsan... När vi till slut närmade oss slutet slog det mig: jag hade ju glömt lägga ut klöven till honom!!! Den låg nämligen i Suddens spår, som han strax skulle gå... Smart, Sara! Östen blev tämligen besviken när han fick nöja sig med gammalt hundgodis istället.
Efter spårningen körde jag en bit bort och släppte dem en liten stund så de fick göra sina behov, springa lite och svalka sig i en bäck. Gräset är högt på heden nu, och fullt med gräsfrön, vilket hundarna får i pälsen och ögonen. Som vanligt när jag kom hem kollade jag ögonen, men tydligen missade jag nåt på Sudden. När han vaknade i morse var nämligen vänsterögat geggigt, rött och hängde. Uppenbarligen gjorde det lite ont också, för han kliade med tassen. Jag spolade ur det så gott jag kunde med ögonrens, sen ringde jag Dalbyveterinären och bokade tid. Fredrik åkte in med honom någon timme senare, och efter att ha bedövat ögat och letat långt in under alla ögonlock hittade veterinären ett gräsfrö. Som tur var hade inte hornhinnan skadats, så när gräsfröet väl var borta såg ögat fint ut igen! Tur det, för jag hann just börja oroa mig för att bli tvungen att avboka jaktkursen som vi ska på i morgon...
4