Göteborgsäventyr
Cissi ska snart flytta till ett radhus i Mölndal, som vi passade på att syna. Östen gillade särskilt hennes blivande gräsmatta, som sluttade skarpt och dessutom nästan uteslutande utgjordes av mossa. Perfekt alltså för att lägga sig högst upp och sen glida nerför under ivrigt sprattlande med benen...
Idag besökte vi Gunnebo slott och tog en lång promenad i skogen utanför. Vi hittade bland annat en sjö som Sudden simmade runt, runt i. Här är han på väg upp efter ett av många dopp.
Samlade igen inför vidare promenad. Cissi, jag, Sudden och Östen.
Tråkdag
En tråkig dag spenderar Östen helst i soffan...
... medan Sudden kurar ihop sig i "facket" innanför ytterdörren (då riskerar man heller inte att missa något IFALL matte skulle ändra sig!).
I måndags träffade vi Kia, Maria och Carina med diverse hundar i Hässelholm och jakttränade lite. Sudden fick mest köra vilt, vilket han först var lite tveksam inför men sedan glatt hämtade. Han har tappat lite i självförtroende på markeringar på sistone, så nu backar vi lite i träningen för att peppa och stärka honom igen. Därför blir det en del långa, men lätta, markeringar där han lyckas samtidigt som han jobbar på stort avstånd från mig. Vi körde också lite walk-up för att träna stadga, vilket gick alldeles utmärkt.
Östen fick bara köra med dummiesar, han är ju lite för glupsk när det gäller viltet... Han fixade i alla fall på ett fint sätt såväl markeringar över en väldigt ström å, linjetag och lång-långa markeringar. Inget bus alls, faktiskt! Jo, förresten, när han hoppade upp på Kias bil och snodde hennes vattenflaska, som han sen sprang iväg med till en dypöl...
Igår, tisdag, åkte pojkarna och jag till Torna Hällestad för att titta på när Anne tränade sin häst Nakini. På sommaren för fyra år sen red och tävlade jag Nakini, men det har minsann hänt en hel del med hästen sedan dess! Jätteroligt att se de båda, som blivit ett riktigt fint och samspelt ekipage!
I brist på mer aktuella bilder... En femårig överladdad Nakini och jag inför kval till Breeders Trophy 2003. Foto: Fredrika Ekman.
Innan träningen startade passade jag på att lägga ut ett viltspår till hundarna. Hittills har Sudden bara gått spår som legat upp emot en timme, men nu bjöds tillfälle att låta det ligga längre. Runt två timmar blev det, vilket motsvarar ett anlagstest tidsmässigt. Spåret gick genom en väldigt varierad terräng med snårig lövskog, granskog samt öppen lövskog. Därtill korsade det ett par låga gärdsgårdar. Sudden klarade nästan hela spåret på ett snyggt och övertygande sätt, ända tills vi kom till den sista vinkeln i den öppna lövskogen... Då avvek han från spåret, men såg ändå så klar ut över vart han skulle att jag hängde på en bit. Sedan fick vi stora problem att hitta tillbaka, och det blev lite si och så en bit innan vi till slut kom rätt och hittade klöven. Äckligt nog satt det ett helt gäng mördarsniglar på klöven och kalasade - jag fick "rensa" den lite innan Sudden ville bära den.
Eftersom jag har blivit lite lat av mig så får numera Östen gå samma spår som Sudden, fast alltid sist. I ungefär det dubbla tempot forsade vi fram i skogen, samtidigt som jag försökte plocka ner markeringarna... Inte helt lätt, och med tanke på min mage kanske inte heller så rekommendabelt. Han gick i alla fall också spåret väldigt bra, men avvek på precis samma ställe som Sudden. Tänkte då att det var väl attans att han går efter Sudden och inte klöven - vilket inte verkat vara fallet tidigare eftersom de sällan gör samma fel - men på vägen hem slog det mig: vi hade ju sett ett rådjur springa in i skogen tidigare, och visst tusan var det just där! Alltså var det en överväxling till ett lite färskare spår de gjorde, vilket förklarar den iver med vilken båda två tog sig an det nya spåret.
Workingtest
Provet bestod av fyra stationer: dirigering, markering, sök och vattenmarkering. På alla utom söket fanns möjlighet att välja svårighetsgrad, där den lättast gav max 5 poäng och den svåraste max 20.
På dirigeringen valde jag mittemellan, tiopoängaren, vilket var ett linjetag utmed en markväg. Sudden började bra, men irrade sig sen ut i planteringen varpå han blev både blind och döv för en stund (medan jag visslade, skrek och viftade för fullt). Till slut märkte han att jag ville nåt, gick ut på stigen igen och stannade på min stoppsignal. Sen kunde jag skicka honom bakåt ("ut") och han gjorde en jättesnygg helomvändning, hittade dummien och kom snabbt in. Skitsnyggt alltså, om det inte vore för den där turnén ut i planteringen... Fem poäng inbringade det hela.
På markeringsstationen valde jag tjugopoängaren, som var en ganska lång markering med dolt nedslag ute bland ormbunkar. Sudden hamnade först i rätt område, men då han inte hittade dummyn direkt vände han tillbaka in till mig igen. Efter att ha skickat ut honom en gång till, vilket inte heller det resulterade i att någon dummy hittades, valde jag att promenera med honom. Domaren berättade var den låg på ett ungefär och när jag skickade honom dit hittade han den. Dagen till ära hade vi mycket snälla domare, så trots denna "lilla" hjälp fick vi ändå tio poäng.
På söket gällde det att hitta så många dummies som möjligt på fem minuter. Sammanlagt tio var utlagda i en ganska liten och snårig ruta. En baggis, alltså... Dessvärre visade det sig att dummiesarna var dyngsura efter morgonens ösregn, låg intryckta i gräs och buskar och ville inte avge mycket dofter alls. Därtill var Sudden övertygad om att linan som markerade ytterkanten för rutan i själva verket markerade dess inre gräns, vilket innebar att han forcerade denna med ett antal mycket galanta språng... Sammanlagt fick vi alltså bara in fyra apporter, vilket gav åtta poäng.
Den sista stationen var vattenmarkeringen, där jag återigen valde tjugopoängaren. Man satte då hunden framför en liten damm, medan dummyn kastades i en annan damm som låg bakom den första. Eftersom Sudden genast gav sig av i full fart runt damm nummer ett var jag säker på att han hade fattat grejen. Inte då. När han kommit runt sprang han ner i fel damm och började simma runt och leta. Jag försökte först dirigera honom till den andra, men han var så säker på att han var i rätt damm att det var stört omöjligt. Återstod så att själv rusa bort till remsan mellan dammarna och hjälpa honom rätt. Med denna återigen "lilla" hjälp hittade han dummyn och vi fick 13 poäng.
Sammanlagt slutade vi alltså på 36 poäng av 80 möjliga, vilket gav oss en plats någonstans i mitten. Kia fick ytterligare några poäng med Coffe och kom därmed till final tillsammans med sju andra ekipage. I denna slutade hon sexa!
Även om inte resultaten blev de bästa för min och Suddens del var det här en riktig toppendag. Nu vet jag vad jag behöver träna mer på, samtidigt som jag har träffat en massa trevliga människor! Tack Kennel Meitas, Marie och Tonie, för en jättetrevlig och nyttig dag!!!!
Sedan sist jag skrev har hundarna gått lite mer viltspår. För varje gång har Sudden tagit ett stort steg framåt, och jag hoppas nu kunna starta i ett anlagstest till hösten (han ska få vila från jaktträningen fr.o.m. september och några månader framåt, så då kan det nog passa bra med lite mer spår istället). Östen har som vanligt farit runt som ett jehu i skogen, men eftersom han tycker det är så roligt och blir så trött av det så är det väl ok ändå (det blir dock inga fler anlagstest för hans del!). Däremot funkar det för hans del ganska bra med bruksspår, häromdagen prickade han alla vinklar perfekt och hittade samtliga pinnar!
Tillägg klockan 23:10 samma dag: Sudden har just avslutat sin händelserika dag med att glatt vifta omkull Fredriks nypåfyllda vinglas, så att det hamnade vin i soffan, på golvet, över bordet, i Fredriks knä, i en fåtölj m.m. Just nu är badrummet således fullt av allehanda textilier täckta med tjocka högar salt... Bra jobbat, grabben!
Fotobevis
Jag försöker knöla på ringen på Fredriks finger... Vi är inte förlovade sen tidigare så båda skulle såklart ha ringar!
I väntan på tårtan.
Alla fick tårta, fast somliga fick äta den på golvet. Från vänster sitter Sudden, Östen och Frida.
Träning och bröllop
Nu var det längesen senaste avrapporteringen skrevs om Pojkarna Vovs framfart! Den senaste veckan har i korthet inneburit en del jaktträning samt bröllop (dock inte mellan hundarna utan mellan deras matte och husse). Självklart var hundarna med så mycket det gick även under detta evenemang, vilket innebar att de bland annat hjälpte till att äta tårta och roa gästerna när vi efter middagen samlades i mina föräldrars stuga i Degeberga. Östen fick visa konster och Sudden rastade Frida, mina föräldrars labrador. Dagen därpå hade vi två väldigt trötta och dästa hundar som sov sig igenom större delen av dagen...
I torsdags, i det värsta regnet, träffades Kia och jag i Tvedöra och vattenapporterade med hundarna. På sätt och vis var väl sjön överflödig, det räckte att gå utanför dörren så blev man dyngsur ändå... Hundarna var dock entusiastiska, som vanligt! Igår, tisdag, tränade vi återigen i Tvedöra, fast inte vid sjön utan vid den närbelägna dungen. Istället för blöta blev hundarna grönprickiga av alla små "hakar" på växerna som fastnar överallt. Fast lite blöta blev de förstås också, ett dopp i ån kan man ju inte avstå från! Östen som på sistone har börjat tramsa med avlämningarna - stannar ute och tuggar (grrrr!) - fick bara köra väldigt enkla lydnadsmarkeringar. Sudden fick däremot göra lite mer, men började byta på söket (grrrr, igen!), varpå Kia utposterades för att vara "skräcktant". Det räckte dock att hon stod bakom ett träd för att tanken att byta mer inte ens skulle slå Sudden...
I måndags åkte hela familjen (ja, inte katterna förstås) till Lökaröd utanför Degeberga för att hälsa på tollaren Xon och hans familj! Först tränade vi lite apportering i skogen vid Degeberga hembygdsförening, sen tillbringade vi resten av dagen i Eva och Lars-Åkes stuga som ligger sådär alldeles perfekt avskiljt från civilisationen att hundarna kan springa lösa på tomten och lattja utan att man behöver oroa sig. Fast vi hade dem ute i skift, för säkerhets skull, och tråkigt nog för Xons del så var det mest gästerna som fick äran att vara ute. Efter maten gick vi en promenad genom skogen och över ängar, där Östen och Sudden sprang tills de knappt kunde stå på benen! Precis sådär tror jag att de skulle vilja ha det jämt, med träningsmarker runt knuten och härliga möjligheter för lösspring hela dagarna! (Bildbevis från dagen kommer senare!)
Viltspåra bland myggorna
Sudden fick först ett lite kortare spår som jag hade tänkt skulle vara ganska enkelt. Eftersom det kom ett rådjur mitt under spårläggandet och korsade det, och jag sen gjorde detsamma när jag var på väg tillbaka, blev det dock lite krångligare. Därtill hade jag glömt markeringarna i bilen men tänkte att det nog skulle vara ganska lätt att känna igen träden... Bara några meter in i spåret blev förstås Sudden och jag oense om åt vilket håll vi skulle gå. Jag anklagade honom för att följa rådjuret (det levande) och envisades med att vi skulle gå mer rakt fram. Efter att Sudden visat fullständigt ointresse för min väg, och därtill avvikit åt höger gång på gång, gav jag upp och följde efter honom. Och visst, där gick ju spåret... Den senare hälften av spåret gick som tåget - när jag hängde bara på och slutade försöka vara besservisser funkade det alldeles utmärkt.
Sedan fick lillkillen ett spår till, ganska långt och med flera vinklar. Denna gång hade jag varit noga med markeringarna, så vi behövde inte tjafsa om vägen... Sudden följde spåret fint, i lagom tempo. Vad man märkte var dock att uthålligheten inte är så stor, så han tappade fokus lite på slutet. Nu har han kommit på att klöven är jättekul plötsligt, och vill gärna bära den själv och visa hela världen hur duktig han är! Hela vägen tillbaka till bilen gick han lös med klöven i munnen och svansen högt!
Liam fick ett par ganska enkla spår som han löste utmärkt. Lite klyddade det dock i början på det första, men det tillskriver vi det korsande rådjuret och hans (precis som jag) spårkorsande matte! Till slut fick även Östen ett spår, som dock inte fick ligga i närheten av så lång tid som grabben behöver för att få ner tempot och börja tänka. Istället gick han som ett jehu genom skogen, och det kändes för det mesta som om han irrade runt helt planlöst. Hade jag släppt honom så hade han säkert hittat klöven direkt, men i lina blev det krångligare eftersom man då inte kan tillåta sig så stora utsvävningar som Östen vill göra. Efter mer sök än spår hittade vi den i alla fall till slut - denna gång kom jag ihåg att lägga ut klöven - och det var en påtagligt lycklig hund som bar den tillbaka till bilen sedan. Till hans förtret tog jag dock ifrån honom klöven just när han lagt sig ner för att knapra i sig den...
Nä, nån ordentlig spårhund blir nog aldrig Östen, det är bara att inse. Får väl se om Sudden åtminstone kan komma ut och göra anlagstest någon gång. Det är inte så bråttom, men det hade varit kul för att ha ett mål med träningen.
Träningsdag i Bollerup
I likhet med flera andra bloggare (Emma/Henke, Maria/Meia, Ia/Kelly och Malin/Oscar) så har jag tillbringat lördagen i Bollerup på jaktkurs för Lotta från Kennel Flaps. Tack Kia för att du arrangerat en jättetrevlig dag, och tack Lotta för rolig och inspirerande träning!!! Och tack Maria för bilderna!
Delar av träningsgruppen. Från vänster Carina med Shiva, Ia med Kelly, Malin med Oscar, Camilla med Trixie, jag och Sudden samt Kia och Coffe sittande. Foto: Maria Eng Johnsson.
Vi höll på hela dagen - ända tills såväl hundar som mattar var alldeles mosiga i huvudet - och fick tips om bra övningar för stadga, markeringar, sök och dirigeringar. Som avslutning blev det lite vattenarbete. Jag hade med mig Sudden som skötte sig ganska bra. Han blev förstås väldigt upphetsad och pipig när vi anlände och han fick se alla de andra hundarna, men när träningen sen kom igång blev han mer fokuserad och nästan helt tyst.
Dagens krångligaste övning blev dirigeringen, något som Sudden vanligen är ganska duktig på. Nu visste han dock att det fanns dummysar till vänster och ville därför inte alls bli skickad åt höger. Istället vek han av gång på gång och vi fick gå väldigt nära innan han trodde mig och gick åt rätt håll... För att det sen skulle bli rätt en gång gick jag iväg för att själv göra ett vanligt linjetag. Detta funkade bra - ur dirigeringssynpunkt - men sämre ur ett annat: han bytte nämligen dummy. Kia kom då för att hjälpa mig, så nästa gång jag skickade och han bytte skuttade hon fram och skrämde honom. Hade det nu varit Östen jag haft hade han bara skyndat sig ännu mer nästa gång för att hinna byta innan Kia kom, Sudden däremot blev jättepaff och vågade sen inte alls ta någon dummy! När han väl övertygats att apportera igen var han dock mycket mån om att inte ens titta mot de andra dummysarna - så trots lite väl stor skräckupplevelse så blev effekten till slut den avsedda! Bäst av allt gick vattenapporteringen, Sudden går nu hela vägen fram till mig utan att skaka sig!!!
Henke tyckte det var lite läskigt med djupt vatten så här fick Sudden i uppgift att plocka in en dummy istället. Till höger tittar Henke och Emma på.
Och Sudden igen på väg upp ur vattnet.
I rättvisans namn fick även Östen träna lite idag. Fredrik och jag åkte ut till Revingehed med hundarna och delade på oss, Fredrik och Sudden gick en promenad på sitt håll medan Östen och jag tränade lite apportering. Det var lattjo, tyckte Östen, men Sudden klagade mycket högljutt när det blev uppenbart för honom att han inte skulle få följa med oss! Som kompensation hittade han dock lite kobajs att äta och rulla sig i...